Peking. En vecka efter att den kinesiske konstnären Ai Weiwei greps på Pekings flygplats vet hans familj ännu inte var han befinner sig eller varför han förts bort. Konstnärens syster Gao Ge har besökt den lokala polisstationen och där blivit informerad om att det inte finns några nyheter angående hennes brors sak.
Även om gripandet kom som en chock för både de närmaste och en stor skara i omvärlden var detta vad Ai Weiwei öppet hade förutsett. Han räknade med att hans dagar i frihet snart skulle vara över.
Utanför port 258 i konstnärsdistriktet Caochangdi, där hans ateljé ligger, cyklar varubud förbi i solskenet. En ung man studsar en basketboll. En utmattad taxichaufför sover i sin bil. Byggarbetare har tagit rast på granntomten.
Vi ringer på klockan till den låsta porten i fem, tio, femton sekunder. Då kliver en man ut i brun skinnjacka, och det står omedelbart klart att det inte är någon av konstnärens många elever.
Mannen stirrar rakt framför sig. Jag försöker fånga hans uppmärksamhet.
– Ursäkta!
Han går vidare utan att röra en min, vill varken se eller höra, fortsätter bortåt gatan.
På avstånd följer vi honom runt kvarteret.
Undersökning pågår i Ai Weiweis ateljé. Mannen i skinnjackan rör sig som en civilklädd polis. Den världskände konstnärens datorer rapporteras ha beslagtagits och spår söks sannolikt efter den ekonomiska brottslighet som Ai, enligt det kinesiska utrikesdepartementets talesman, misstänks för.
Hans assistent har förhörts av polis om Ai Weiweis oberoende undersökning om varför skolbyggnaderna under jordbävningen i Sichuan 2008 föll ihop som korthus. Hans sekreterare Gao Yuans mobiltelefon är avstängd. Telefonsignaler in till studion går fram, men ingen svarar.
Kinesiska medier har de senaste dagarna ondgjort sig över amerikanska och europeiska tillrättavisningar som kritiserar gripandet av Ai Weiwei, i stället för att hovsamt respektera den kinesiska rättsapparaten.
Naturligtvis kan en känd konstnär var som helst i världen misstänkas för fiffel med siffrorna. I fallet med Ai Weiwei sammanfaller det med att dussintals demokratiaktivister, advokater och bloggare de senaste månaderna gripits i en repressiv våg som är kraftigare än på länge. Många av dem har anklagats för ”samhällsomstörtande verksamhet”, vilket är den vanligaste termen i kinesiska domstolar då oppositionella döms.
Så många har de blivit att det gått inflation i termen.
Detaljer saknas ännu i anklagelserna mot Ai Weiwei. Men om han fälls för ekonomiska brott skulle det inte heller vara första gången påstådd ekonomisk kriminalitet används för att tysta en högljudd kritiker.
Gripandet av Ai Weiwei sker när kommunistpartiet tycker sig se fiender överallt som är i färd med att sprida Mellanösterns jasminrevolution till Kina. Få tecken på protester har synts, men nervositeten hos ledningen är stor och censuren har trappats upp.
Gripandet sker även sedan Ai Weiwei, som länge varit en nagel i ögat på kommunistpartiet, fortsatt att öppet uttala sig kritiskt. Som i ett magasin publicerat i Hongkong i mitten av mars, där han med ilska talade om Nobelpristagaren Liu Xiaobos fängelsedom.
– Till och med hans (Lius) fru får inte träffa honom. Man dömer inte en person till fängelse, utan en hel familj. Han har totalt försvunnit. Varken hans advokater eller någon annan får träffa honom. Jag menar, om de är så säkra på att de har rätt, om de anser att rättvisan haft sin gång, då borde de göra det på ett korrekt sätt, i stället för att göra det dolt. Döm honom, javisst, men gör det inför ögonen på folk i en öppen domstol, och inte i hemlighet.
Ai Weiwei har länge haft en särställning – så internationellt känd att han verkat kunna säga vad han velat utan att gripas. Han bidrog till designen av OS-stadion i Peking, vilket vid den tiden och framöver gjorde att han befann sig utom räckhåll för ledningen, trots sin arga och uppretade kritik av det kinesiska systemet.
När vi träffades före OS 2008, inne i trädgården bakom den gröna, låsta dörr jag nu står utanför, sa han att det kinesiska folket inte längre har något förtroende för hur landet styrs.
Han jämförde enpartisystemet med en gammal båt med gamla problem. Båten måste lagas och lappas och passagerare ombord vet inte om båten ska fortsätta flyta.
– Poängen är inte att jag är emot partiet eller mot det kinesiska folket. Jag är kines själv och sitter i båten, men förr eller senare måste vi ändra beteende mot en demokratisk utveckling. Kina styrs med metoder från den gamla världen, det går inte ihop med att bygga ett samhälle i harmoni, sa han.
Han pekade på de starka krafter som skyddar systemet eftersom de tjänar på det och förklarade sin orädda iver att kritisera.
– Jag kan inte säga att jag inte är rädd. Men jag är uppvuxen i en hel generation som inte vågat säga sin mening, sade Ai Weiwei.
Året efter visade ett fotografi hur han stod på Himmelska fridens torg, 20 år efter massakern, med en öppen skjorta som blottade ordet ”Fuck” på bröstet. Det beskriver väl hans kompromisslösa stil som samhällskritiker och ger en vink om hur han arbetar som konstnär.
Ai Weiwei växte upp i ett arbetsläger i västra Kina sedan hans far, den kände poeten Ai Qing, under kulturrevolutionen anklagats för att vara en fiende till staten. Senare fick hans far upprättelse och Ai Weiwei återvände till Peking, där han studerade, innan han bosatte sig i USA under 80-talet, fram till 1993.
De senaste åren har myndigheterna med växande missnöje följt hans kamp för rättvisa för de föräldrar, vars barn dog i jordbävningen i Sichuan i maj 2008. Ai Weiwei listade alla de 5 835 elever som begravdes och dog under skolhus som rasade oförklarligt lätt under skalvet. Hans undersökningar pekade mot att korrupta lokalpolitiker låtit bygga skolor av undermålig kvalitet och i stället stoppat en del av pengarna i egna fickor. Han misshandlades i ett hotellrum av polis, en händelse han själv satte i samband med att han i domstol sökt få vittna för en vän som han samarbetade med i undersökningen efter jordbävningen.
Förra året deltog Ai Weiwei i en protestmarsch i Peking när andra konstnärers ateljéer hotades av rivning. De stoppades ett par kilometer från Himmelska fridens torg. I år har hans studio i Shanghai rivits och han sattes i husarrest för att inte kunna närvara vid den fest han i protest bjudit in till för att uppmärksamma rivningen.
Han är troligen den mest kända kinesiska konstnären i världen. Men i Peking är det få som vet att Ai Weiwei för en vecka sedan greps på flygplatsen när han skulle resa till Hongkong. Nyheten är censurerad på internet och i kinesiskspråkiga medier.
Taxichauffören på gatan utanför nummer 258 i konstnärsdistriktet Caochangdi (gräsmattan) har vaknat. Han har ingen aning om vems ateljén är. Och han vet inte vem Ai Weiwei är.
– Vi är i olika branscher, det är inte lätt att hålla reda på alla människor här i stan, säger Xu Xuelong.