Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Falsk balans får debatten att kantra

Den senaste tiden har flera debatter i radio och tv fått hård kritik – inte minst för ”falsk balans”, där fakta ställs mot påhitt. Samtidigt ökar påtryckningarna mot nyhetsredaktionerna. Var går gränsen för vad man kan debattera?

Vid flera tillfällen det senaste året har frågan om debattens ”falska balans” aktualiserats. Åsikt ställs mot åsikt – men vad händer när tro tillåts att möta vetande, villfarelser går upp emot vetenskap. Public service-bolagen har kommit att stå i centrum för ifrågasättandet. Många anmärkte nyligen på hur Sveriges Radios ”Studio ett” hanterade ett inslag med en vaccinmotståndare.

Begreppet ”falsk balans” fick genomslag för tre år sedan, året då stiftelsen bakom brittiska BBC tog beslut om en policyändring. Klimatförändringsskeptiker och motståndare mot vaccin och genmodifierad mat skulle inte längre bjudas in.

Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan, beskriver BBC:s agerande som en ögonöppnare kring frågan om falsk balans. Han säger att nyhetsmedierna under lång tid pressats från de politiska ytterkanterna, krafter med en tydlig agenda som vill vidareförmedla en viss världsbild och utesluta en del av sanningen från den offentliga diskussionen.

– Så länge påtryckningarna kom från både höger och vänster kunde medierna förhålla sig ganska lugnt. Men den intellektuella huliganhögern har de senaste åren mobiliserat starkare än den intellektuella huliganvänstern. Då sätts etablerade massmedier under hårt tryck. De måste hela tiden visa att de inte har en agenda och att de inte favoriserar någon, säger Andreas Ekström.

Viveka Hansson, programdirektör på TV4, ser också tecken på att intensiteten i påtryckningarna ökat, samtidigt som försöken att vilseleda tagit sig nya uttryck. Kanalen utsätts allt oftare för kampanjer som initierats av olika intressefalanger i sociala medier med syfte att påverka debattformatet. I första hand drivs påtryckningarna fram från grupper och personer med högerextrema värderingar, men de kommer även från andra grupper bakom olika frågor eller politiska läger, menar Hansson.

– Det kan handla om att ”fel gäst” bjudits in, eller att någon uttryckt ”fel” uppfattning i någon sakfråga. Ofta kommer krav på att om någon sagt A så ska någon som företräder B ha rätt att få tv-utrymme. Men så fungerar det ju inte. De pressetiska reglerna kan aldrig tolkas som att en åsikt alltid ska bemötas med en annan, att alla fakta är lika relevanta, eller att fakta kan ställas mot en åsikt, säger Viveka Hansson.

TV 4 har inte undgått kritik genom åren, inte minst efter ett samtal i ”Efter tio med Malou” om mayaindianernas spådom om jordens undergång. Men alltsomoftast har diskussionen kommit att handla om public service ansvar. Isobel Hadley-Kamptz, journalist och opinionsbildare, var en av många som anmärkte på ”Studio etts” debattlika inslag om mässlingsvaccin. Hadley-Kamptz anser att public service vid flera tillfällen misslyckats med att skapa en balanserad diskussion.

– Jag upplever att de abdikerat från det journalistiska ansvaret eftersom man återkommande trott sig komma undan med debatter mellan en person med normal ståndpunkt och en med en helt vansinnig ståndpunkt. Det är då som den falska balansen uppstår, säger Isobel Hadley-Kamptz.

I hennes ögon är snedstegen inte bara enskilda misstag – de signalerar snarare en djupgående osäkerhet och ”extrem nervositet” inom public service-bolagen, något som i sin tur också avspeglas i hur de väljer att tolka sitt sändningstillstånd och publicistiska uppdrag.

– De ska stå för objektivitet och inte gynna, men det gör man inte genom att sätta sanning framför osanning. De är säkerligen fullt medvetna om detta men ändå hamnar de fel gång på gång, säger Isobel Hadley-Kamptz.

Andra argumenterar för att man bör akta sig från att dra allt för långtgående slutsatser efter enskilda tabbar. Andreas Ekström vill undvika ordet ”systemfel”. Han menar i stället att problematiken bottnar i en generell brist på självförtroende och tillit till det egna omdömet på landets nyhetsredaktioner.

Ekström målar bilden av ett fiktivt koordinatsystem med x- och y-axel som beskrivning: På den vågräta x-axeln måste redaktionerna bedöma var debattpersonen befinner sig på en skala mellan “knasig” eller ”rimlig”’; på den lodräta y-axeln är skalans ytterpunkter ”anständig” och ”oanständig”.

– Var än man befinner sig mellan ”knasig” och ”rimlig” kan man vara med och debattera – men den andra dimensionen, mellan det som är uppenbart sant och uppenbart falskt, är något som ibland missas. När man säger att vaccin är farliga och att man kan klara sig lika bra utan, då har man inte kvalificerat sig för debatten, säger Andreas Ekström och fortsätter:

– Men det handlar inte enbart om falska nyheter. Jag tycker inte att man bör bereda plats för polisen Peter Springare hursomhelst heller. Han skrev att han vill förinta journalister som inte tycker som han. Då har han inte kvalat in på anständighetsskalan eftersom han uppenbarligen inte förstår demokratins grundläggande spelregler.

(Springare har senare bett om ursäkt för sin formulering.)

DN har intervjuat flera chefer på SVT och Sveriges Radio. Samtliga protesterar mot beskrivningen av att det skulle existera en ängslan inför val av debattämnen och personer. Olof Sjölander, gruppchef för ”Studio ett” och ”P1 morgon”, ser dock tecken på att kraven från lyssnarna och tonläget i kritiken har hårdnat.

– Vi möter en mycket större vaksamhet och en aggregerad konfrontationsnivå. Det tvingar oss till skärpning. Vi måste verkligen tänka igenom vilka ämnen och debatter vi gör för att också skapa en korrekt balans, säger Olof Sjölander.

”Studio ett”-redaktionen har varit självkritiska till programmets vaccindiskussion. Olof Sjölander påpekar samtidigt att vissa konspirationstäta teman – som månlandningar, chemtrails, mänsklighetens klimatpåverkan och vaccin – fått nytt liv och nya anhängare, bland annat med slagstyrka i sociala forum på nätet, men även supportade från högsta politiska nivå.

– Om många, inklusive USA:s president, är skeptiska till vaccin så måste vi kunna ta oss an det ämnet. Vi kan inte bortse se från de konsekvenser sådana åsikter kan få, men det är givetvis otroligt viktigt att vi också är tydliga med vad som är fakta och inte, säger Olof Sjölander.

Katarina Sahlin, projektledare på SVT Opinion, berättar att ledningen på programmet ständigt utsätts för starka reaktioner ”från alla håll och kanter” så fort kontroversiella röster bjuds in. Hon menar att agerandet när programmet gav utrymme åt polisen Peter Springare utgör ett bra exempel på hur omstridda ämnen eller intervjupersoner är möjliga att ta sig an.

– Allt handlar om hur man tar sig an ett ämne. Det var absolut relevant att ha med Peter Springare. Vi intervjuade honom och förde därefter en diskussion i studion om poliser kan vara opinionsbildare. Ska man inte ställa frågor till honom först? För att försöka förstå hur han tänker och menar? För att ifrågasätta om han inte är med och piskar upp en stämning? säger Katarina Sahlin.

Både hon och Ulf Johansson, ansvarig utgivare på SVT:s ”Aktuellt”, betonar att det finns en gräns för vilka ämnen som kan bli aktuella för en direktsänd diskussion. Det handlar inte om policydokument, utan bedömningar från gång till gång. ”SVT Opinion” tog nyligen ett aktivt beslut att just inte debattera vaccin mot mässling – ”Aktuellt” skulle inte bjuda in en klimatförändringsförnekare till studion.

– Det är ett par frågor som är av den arten. Vi inleder inte debatter om ämnen där vetenskapen leder fram till ett nästintill obestridligt faktum, säger Ulf Johansson.

Han medger att de misslyckades formmässigt i samband med att chefredaktören för den högerextrema tidningen Nya Tider bjöds in till debatt, ett misstag som enligt Johansson berodde på bristande personalresurser och research. Han menar att den största svårigheten i dag rör de politiska debatterna; rikspolitikerna är drillade, svarar sällan på frågor och vill bara driva den egna linjen.

– Vi arbetar hela tiden med att utveckla våra redaktörer och programledare. Vi måste hela tiden lyfta frågan kring när och var man ska vara vaksam och vad som måste bemötas, säger Ulf Johansson.

Utan meningsutbytet kommer debattens dramaturgi att gå förlorad, men hur ska nyhetsmedierna undgå att fastna i illusionen av balans? Enligt Viveka Hansson, programdirektör på TV4, handlar det i första hand om att medierna måste hålla fokus på sitt grunduppdrag. Att syna makten och blottlägga vad som är sant och relevant.

– Vi ska göra det konsekvensneutralt, det vill säga fokusera på sakfrågan, inte på vem eller vilka en sanning gynnar eller missgynnar. Har vi gäster i en debatt bör programledare och moderatorer vara pålästa och kunna ställa motfrågor. Och vi ska givetvis inte jämställa kunskapen hos en etablerad forskare med någon som hämtat sina fakta ur fantasin eller i slutna rum på nätet, säger Viveka Hansson.

Om redaktionerna i stället misslyckas och den falska balansen återupprepas, då står såväl public service som andra etablerade nyhetsmedier inför stora risker, menar Isobel Hadley-Kamptz.

– Vi lever i en situation med oerhört många medienarrativ, vissa sanna och andra falska, vissa felaktiga och medvetet vilseledande. Det är extra viktigt att de seriösa medierna har korrekt och saklig bevakning. Om man inte har det, och det gång på gång blir den här typen av fel, då kommer människor tappa förtroendet. Det tror jag är jättefarligt, säger Isobel Hadley-Kamptz.

Fem omdebatterade debatter.

Foto: Ola Kjelbye

”Aktuellt” om föreställningen ”Jihadisten”, mars 2017

Är det relevant att debattera ett verk man inte tagit del av? Frågan uppmärksammades efter debatten om teaterpjäsen ”Jihadisten” mellan riksdagsledamoten Hanif Bali (M) och regissören Johan Gry. Aktuellt fick kritik för att man bjudit in Bali, trots att han inte sett föreställningen. Ulf Johansson, ansvarig utgivare, försvarade beslutet med att riksdagsledamotens kritik i första hand var principiell.

Foto: Mito Images/REX

”Studio ett” om vaccin mot mässling, mars 2017

Många menade att programmet gjorde sig skyldiga till falsk debattbalans när smittskyddsläkaren Per Follin diskuterade vaccin med bloggaren och vaccinmotståndaren Mia Tjärnlund, som påstod att vaccinet kan orsaka allvarliga följdsjukdomar. Programledningen var självkritisk till att Tjärnlund fick större utrymme än på förhand tänkt, samt att påståenden inte bemöttes med tuffare följdfrågor. Flera smittskyddsläkare har påtalat de allvarliga riskerna med att inte vaccinera sig.

Foto: Evan Vucci

”Studio ett” om Steve Bannon, januari 2017

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) reagerade på att programmet bjudit in den amerikanska statsvetaren Claes Ryn till debatt för att diskutera Steve Bannon, chefsstrateg till USA:s president Donald Trump. Enligt SKMA är statsvetaren ”en opinionsbildare långt ute på högerkanten som sprider antisemitiska konspirationsteorier”. Programledningen skrev i ett debattsvar att Ryn under sändningen inte ”uttryckte sig på ett sätt som är demokratiskt tveksamt eller i konflikt med principen om människors lika värde”.

Foto: Thomas Karlsson

Aktuellt om säkerheten på riksdagskansliet, september 2016

I en debatt om riksdagens säkerhetsrutiner ställdes Mattias Karlsson (SD) mot Anders W Jonsson (C). Karlsson uttryckte då följande kommentar om alliansregeringens flyktingpolitik: ”Ni släppte in tiotusentals potentiella sexförbrytare och terrorister som inte hade giltiga ID-handlingar”. Enligt Ulf Johansson, ansvarig utgivare, har programmet anmälts två gånger efter debatten, dels eftersom påståendet inte bemöttes direkt, dels eftersom programmet i ett senare läge gjorde ett förtydligande kring uttalandet.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Aktuellt om högerextrem tidning på Bokmässan, september 2016

Vávra Suk, chefredaktör för högerextrema tidningen Nya Tider, deltog i programmet för att prata om den debatt som uppstått kring tidningens medverkan på Bokmässan. Inslaget möttes av massiv kritik, dels för att chefredaktören fick utrymme, dels för att flera påståenden fick stå oemotsagda. Debatten följdes av en intern diskussion på SVT sedan Jan Helin, programdirektör, skrivit att kritiken mot Aktuellt i allt väsentligt var berättigad.