Priset för bilarnas framkomlighet är högt..
Framkomlighet. Smaka på ordet. Det har en stor och ren klang, som av frihet, rymd och rörlighet. Men det betyder något helt annat också.
En av höstens mest tänkvärda nyhetsartiklar publicerades i DN i november. Den handlade om trafikmiljön och berättade att de svåra olyckorna i Göteborg på tio år minskat med fyrtio procent. I Stockholm hade de tvärtom ökat med sextio procent.
Den enkla, för att inte säga självklara, förklaringen är att Göteborg målmedvetet försökt sänka bilarnas hastighet med hjälp av farthinder som vägbulor och smalnande filer. I Stockholm finns, som det heter, ett "politiskt motstånd" mot den sortens åtgärder. Här har man i stället satsat på, just det - framkomlighet.
Plötsligt får ordet en konstig biton. Den som säger "framkomlighet" tänker ju aldrig på cyklar och barnvagnar. Det är bilar som ska komma fram, alltid bilar, ju fortare, desto bättre, och då får gångtrafikanter, barn och gamla rätta sig.
Och offra sig.
I sitt decembernummer gör tidskriften Forskning & Framsteg som tankeexperiment ett försök att uppskatta hur mycket tid en typisk svensk personbilsförare skulle vinna på en höjning av hastighetsgränsen på motorvägarna från 110 till 120 kilometer i timmen. Svaret blev: ungefär en timme på ett år.
Ungefär lika marginell är förmodligen motsvarande vinst för samhället av högre hastigheter. Kostnaden i liv och lårbenshalsar är däremot högst påtaglig, och väl belagd. Något som i Stockholms stadshus alltså anses väga lätt mot risken att stadsjeepägarna blir kinkiga och förlorar framtidstron.
Skillnaden mot inställningen i Göteborg är knappast en tillfällighet. Det finns en tydlig ideologisk olikhet mellan städerna, Stockholm har blivit ett av landets mest nyliberalt präglade kommuner. Här handlar det mycket om nyckelord som "frihet", "initiativ", "entreprenörskap". Gamla hinder ska röjas, mark jämnas, framkomlighet ökas.
Ungefär som i hela värld0sekonomin de senaste åren, och priset för den fartblindheten har vi just börjat betala av på.
Trafiken är en nästan övertydlig bild av ett samhälles grad av civilisation. Vi måste förflytta oss, alla ska med. Men alla är inte lika utsatta, och den enes hägrande frihet blir snabbt den andres död.
Framkomlighet. Är det inte i själva verket årets ord? Mättat av tidsfärg och politisk ideologi.