Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Fidget spinner – ett tecken på att vi hungrar efter social bekräftelse

Jojo, slajm, Pokémon och hoverboards – barnens trender kommer och går. Under våren har fidget spinnern exploderat i popularitet. Den lilla snurran utlovar höjd koncentration, men är snarare ett sätt att få social bekräftelse.

Fidget spinnern är vårens hetaste leksakstrend. Och ungefär lika intellektuellt utmanande som ett kottdjur.

Den snurrande lilla plattan är den senaste stora flugan i barnvärlden – såsom tidigare hoverboarden, jo-jon och mobilspelet ”Pokémon go”. Fidget spinnern liknar en propeller av metall eller plast och drivs, av ett kullager placerat i mitten, att snurra vildsint. Leksaksföretagen framhåller den ofta som ett pedagogiskt hjälpmedel för barn med exempelvis koncentrationssvårigheter – en sorts uppdaterad stressboll, om man så vill. Men i fler och fler svenska skolor förbjuds leksakerna helt eftersom de inte bara stör undervisningen utan också riskerar att orsaka gräl mellan eleverna.

– De skapar mer oro än arbetsro, sammanfattade Cecilia Skarke, rektor för Hjorthagens skola, det för DN:s Georgs Cederskog häromveckan (”Populär snurra stoppas på flera skolor”, 5/6).

Det man säger om fidget spinnern är att den är jättebra för koncentrationen, men det finns inga bevis för det.

Historierna om fidget spinnerns uppkomst går isär, men ofta uppges skaparen vara Catherine Hettinger, en amerikansk kvinna som i början av nittiotalet skapade en sorts prototyp av fidget spinnern. Hon led då av den autoimmuna sjukdomen myastenia gravis, som försvagade hennes muskler så till den grad att hon inte kunde leka med sin då sjuåriga dotter. Istället uppfann hon och dottern tillsammans en simpel snurra. Under åren som följde sålde hon uppgraderade versioner av snurran på marknader runt om i Florida, och var nära att sälja sitt införskaffade patent på produkten till den intresserade leksaksjätten Hasbro – när de bestämde sig för att trots allt inte börja tillverka snurran. Projektet stannade upp. 2005 gick Hettingers patent till slut ut, eftersom hon inte hade råd att förnya det. ”Jag är bara glad att något jag har designat också är något som folk förstår”, sade Hettinger till brittiska The Guardian i våras.

Läs mer: DN listar: Här är leksakstrenderna vi minns.

Tolv år efter hennes förlorade patent säljer leksakstillverkaren Almar Sales Co., baserade i New York, tjugo miljoner snurror bara i april.

Leksaksbutiken Krabat, med fyra butiker i Stockholm, en i Göteborg och en i Uppsala, säger till DN att de koncentrerar sig på klassiska leksaker. Ändå har de inte kunnat låta bli att köpa in fidget spinners.

– Om tillräckligt många kommer in och frågar får vi till slut ge oss. Uppstår sådana här saker, som unga gillar jättemycket, tar vi in dem – så rigida är vi inte att vi bara har ekologiska träleksaker, säger Krabatgrundaren Anne Zapel von Bahr.

Läs mer: Populär snurra stoppas på flera skolor

Att Krabat väljer att ta del av liknande trender händer ”då och då”, säger hon.

– När Pokémon-trenden kom hakade vi inte på den, eftersom vi bedömde att Pokémon inte har något lekvärde i sig – det är bara samlarkort. Spinnerns lekvärde är att folk kan leka med den ihop.

Pokémon, ja. Fidget spinnern är förstås inte den enda pryltrend som exploderat på senare år. I samband med lanseringen av det omåttligt populära mobilspelet ”Pokémon go”, under högsommaren 2016, fick också de i början av 2000-talet så populära Pokémonkorten ett andra liv. Under våren som gått har linsvätska, lim och raklödder försvunnit från butikshyllorna i rasande takt – de är alla perfekta ingredienser till ett perfekt hemmagjort slajm. Innan det var det hoverboards, och innan det gogo-figurer, och innan det stenkulor. Leksakstrenderna kommer, går, och kommer tillbaka.

Gustaf Gredebäck är professor i utvecklingspsykologi vid Uppsala universitet och föreståndare för Uppsala Barn- och BabyLab. Han menar att det egentligen inte är någon skillnad på de trender som sprider sig bland unga och de som vuxna oupphörligen hakar på.

– Man vill ha något man aldrig har provat. Det finns två mekanismer som styr den här sortens trender – det behov vi alla har av att befinna oss i ett socialt sammanhang, och det vaga men positiva hälsobudskapet. Det man säger om fidget spinnern är att den är jättebra för koncentrationen, men det finns inga bevis för det. Att få vetenskapligt stöd för något tar flera år, och det har inte samhället tid med.

Förr eller senare blir nämligen slajmet dammluddigt och torrt. Gogo-figurernas neonfärgade glans mattas av. Slinkyn ligger ihoptrasslad och skamsen längst ner i en leksakslåda. Alla trender ska dö – och inte alla återuppstår något decennium senare.

– Om det nu inte är saken i sig som ger mening, utan det sociala sammanhang saken skänker, har en fidget spinner inte längre något socialt kapital när hela skolklassen har en. Ingen skryter ju i dag om att den äger en tv. När saken slutar vara en identifieringsmarkör försvinner den så småningom ur det kollektiva medvetandet, eftersom det aldrig var saken som var grejen. Och eftersom vi fortsätter hungra efter social bekräftelse kommer det hela tiden nya saker, säger Gustaf Gredebäck.

Hans drömtrend är ”en som går ut på att man måste komma överens”.

– Jag är svag för samarbetsspel. Forskning har visat att en grupp barn som tillsammans löser problem, oavsett om det är med hjälp av dator- eller sällskapsspel, går därifrån med stärkta relationer, stärkt empatisk förmåga och stärkt socialitet.

Det är ytterst tveksamt om fidget spinnern bidrar till stärkt empatisk förmåga – men som konversationsstartare fungerar den bra, menar Gustaf Gredbäck.

– Man kan snurra den på bordet, kasta den från ena handen till den andra – men framför allt blir man en del av ett samtal.

Leksakstrender genom tiderna.

Jojo. Jojon återfinns redan i antikens Grekland, men den snurrande leksaken på snöre fick sitt stora genomslag i trettiotalets USA. Det är vanligt förekommande, främst i Japan, att tävla i jojo.

Slinky. Även kallad ”trappfjäder”. En lång fjäder, oftast i stål eller hårdplast, som bland annat vandrar ner för trappro ”av sig själv”. Uppfanns 1943.

Slajm. Lanserades 1976 i USA och var på den tiden oftast neongrönt. Under 2017 har barn och ungdomar över hela världen börjat göra sitt eget slajm, vilket gett upphov till otaliga Instagram- och Youtube-konton vigda åt processen och lekar med det färdiga slajmet.

Rubiks kub. Det kubiska pusslet uppfanns och patenterades 1977 av ungraren Ernő Rubik och blev mycket populärt under åttiotalet. Världsrekordet i att lösa en Rubiks kub är 6,45 sekunder.

Manicklar. Små, platta, färgglada figurer i plast, så kallade manicklar, var populära på sjuttio- och åttiotalet. Man tävlade med dem, sammanfogade dem till smycken och bytte sinsemellan.

Pogs. Under nittiotalet var små, runda pappskivor förvarade i plaströr stora samlarobjekt – pogs, ofta med populärkulturella tryck av tecknade figurer, filmkaraktärer eller artister.

Tamagotchi. Ett digitalt husdjur, kan man kalla den japanska uppfinningen Tamagotchi – en elektronisk leksak där man sköter om ett litet pixeldjur. Utnämndes 1997 till årets julklapp i Sverige.

Gogo-figurer. Gogo’s, eller ”Gogo’s crazy bones” som de egentligen heter, är spanska samlarfigurer i färgglad plast. Populära under sent nittiotal och tidigt nollnolltal.

Hoverboards. Som en segway utan handtag eller en eldriven skateboard – hoverboarden blev populär under 2015 och är en sorts balansbräda på hjul.

”Pokémon go”. Sommaren 2016 började unga plötsligt promenera – i jakt på figurer i det omåttligt populära mobilspelet ”Pokémon go”. Det sena nittiotalets och tidiga nollnolltalets stora trend var Pokémon-samlarkort.