Årets julvärd i Sveriges Television är Rapports nyhetsankare Lisbeth Åkerman. Hon blev jätteförvånad då hon fick frågan. Och glad därpå.
Sedan Arne Weise slutade som julvärd år 2002 efter trettio år i rutan har man bytt person varje julafton. Växelvis har det varit en man och en kvinna som fått tända det vita ljuset strax före klockan tre.
Vilken publik ser du framför dig?
– Jag tänker ”tack och lov att det inte är de miljoner som tittar på Rapport, för då skulle jag nog bli tyst”. Moteld är att koncentrera mig på det jag vill förmedla och få ut det.
Vad?
– Ärligt talat, det är att sprida en härlig känsla.
Hur?
– Det återstår att se. För det är också problematiskt. I nyhetsrollen får man inte bli för personlig för att inte färga de nyheter vi presenterar. Men på julafton går det att vara lite mer privat. Det återstår att se om jag klarar av balansgången. Men hur vet jag inte än. Jag har hittills inte talat med en själ om det här.
Hur ska en julvärd vara mer specificerat?
– Varm, lugn, trygg och glad. Som julstämningen i sig.
Brukar man inte använda ordet varm lite väl slentrianmässigt om kvinnor?
– Förra årets värd Lasse Kronér är väl varm. Eller hur? Man vill inte ha en hård typ till jul. I det här fallet är det inte problematiskt.
Vad är viktigast i värdrollen?
– Det ska vara någon du vill fira jul med. En person som är tillräckligt trevlig för tv-soffan.
Varför valde de dig?
– Jag vet inte.
Brukar du själv titta på SVT på julafton?
– Ja, kanske inte hela tiden, men jag är förtjust i starten med Kalle Anka och i ”Kan du vissla Johanna”.
Före sändningen kommer hon att försöka äta den jullunch hon intar varje år bestående av köttkorv, potatis, kålrot, ärtor och brysselkål.