Dokument inifrån Det svenska sveket SVT 2 20.00. I Sverige är barnaga förbjuden i lag sedan 1979. Men när invandrarbarn i Sverige får stryk och misshandlas vågar myndigheterna inte reagera. Det hävdas i ett reportage i "Dokument inifrån".
"Det svenska sveket" är rubriken på det reportage om slagna och misshandlade invandrarbarn som Evin Rubar och "Dokument inifråns" redaktion visar på SVT i kväll.
Barnaga är naturligtvis ett kontroversiellt och brännbart ämne, och ännu mer så när den knyts till invandrargrupper. Man kan jämföra med debatten om hedersvåldet som i dag är ett ämne som kan benämnas och diskuteras öppet, även om det fortfarande finns enstaka debattörer som anser att man bör tala tyst eller inte alls om problemet.
Evin Rubar och teamet på "Dokument inifrån" har gått igenom samtliga lvu-domar (lvu betyder lagen om vård av unga) under 2005 som handlar om barnmisshandel. Det visar sig då, enligt Evin Rubar, att 75 procent av de barn som omhändertagits kommer från hem med utländsk, utomnordisk bakgrund. Tre fall av fyra alltså. Någon särskild invandrargrupp kan dock inte utpekas.
Det kan vara värt att påpeka att inställningen till barnuppfostran runt om i världen oftast radikalt skiljer sig från den svenska synen som innebär att våld inte får användas mot barn.
Man behöver inte åka långt för att hitta en diametralt motsatt uppfattning. I Storbritannien och Frankrike exempelvis finns ingen motsvarande lag om förbud mot barnaga, och många kan vittna om att det är vanligt i de här länderna att föräldrarna slår sina barn.
Det visar sig också att våldet mot barn generellt ofta är mycket grövre än man trott.
- Det var nytt för mig att det är så vanligt med tillhyggen. Slag med käppar, bälten och sladdar förekommer, säger Evin Rubar.
Men i Sverige är det alltså förbjudet och myndigheterna (det kan röra sig om socialtjänsten eller Barnombudsmannnen) har därmed också skyldighet att ingripa när de misstänker aga mot barn. Vilket de gör alltför sällan, enligt kvällens reportage.
- På myndigheterna känner man till problemet, men man säger inget utåt av rädsla att stämplas som främlingsfientlig eller rasistisk, säger Evin Rubar.
Hon blev nästan rikskändis 2005 när hon gjorde den tvådelade dokumentären "Könskriget" som ledde till en bitvis mycket infekterad debatt bland annat i DN om synen på kvinnojourerna (Roks) i synnerhet och feminismen i allmänhet. Ordföranden i organisationen kallade män för djur och avgick lite senare från sin post. Även den gången valde Evin Rubar att ta upp ett kontroversiellt ämne.
Vad är det som driver dig i ditt arbete?
- Jag har gjort andra mindre kontroversiella reportage också, bland annat om socialtjänsten och centerpartiet. Men det finns ämnen som folk i Sverige är rädda att tala om, även på myndigheterna. Det har slagit mig när vi har jobbat med det här programmet att många tjänstemän och höga chefer inte vågar träda fram. De vill ofta vara anonyma, säger Evin Rubar.