”Becoming Ali” är originaltiteln på kvällens amerikanska dokumentär i SVT 1. Den berättar om ett segregerat USA, där svarta var andra klassens medborgare, och om en ung boxare som blev större än någon kunnat drömma om.
Filmen är mycket mer än ett porträtt av boxaren Cassius Clay/Muhammad Ali. Den ger framför allt en bild av ett USA som i början av 1960-talet var ett djupt orättvist samhälle, fast i demokratisk skrud. Rasismen var utbredd, inte bara i Sydstaterna. Svarta fick inte bo på samma hotell som vita, inte gå i samma skolor, inte handla i samma affärer, inte besöka samma toaletter.
USA var, precis som Sydafrika på den tiden, ett apartheidsamhälle. Slaveriet avskaffades blott ett århundrade tidigare. Medborgarrättsrörelsen, med ledargestalter som Martin Luther King och Malcolm X, kämpade för att de svarta skulle få samma medborgerliga rättigheter som de vita. Medborgarrättsmarschen till Washington 1963 samlade över 200 000 deltagare.
Det var i det samhällsklimatet som den kaxige, gapige Cassius Clay från Louisville i Kentucky gjorde karriär som boxare. Och som sin egen PR-maskin. Boxningsvärlden hade aldrig sett något liknande. Journalisterna älskade Clay eftersom han helt på egen hand skapade säljande rubriker genom att förutspå i vilken rond han skulle slå ut sina motståndare. Eller genom att tala om sig själv som ”The greatest”, långt innan han faktiskt blev den störste.
I början av karriären var Cassius Clay inte någon politiskt medveten person. Men han, liksom alla svarta, fick personligen känna av rasismen och en bit in på 60-talet fick han kontakt med den radikale Malcolm X och med grupper som gick längre än Medborgarrättsrörelsen, grupper som sa: ”Black is beautiful”.
Inför mötet om världsmästartiteln med Sonny Liston 1964 fanns det ingen som gav Clay en chans, utom dennes tränare Angelo Dundee, som tidigare än någon annan såg Clays potential. Dundee försökte aldrig ändra på Clays säregna bakåtlutade stil.
I det första mötet med ”den
oövervinnerlige” Sonny Liston, jämförd med Godzilla och King Kong, boxade den unge Clay helt enkelt ut sin motståndare, gled snabbt undan Listons slag och slog själv snabba slagserier som så småningom tog musten ur Liston.
Sonny Liston kom aldrig ut till den sjunde ronden.
Att boxningsexpertisen hade fel den gången är möjligen förlåtligt men att den inte lärt sig någonting inför mötet med George Foreman tio år senare är mer oförklarligt. Liston och Foreman påminde väldigt mycket om varandra i sin stil, och ”experterna” visade samma sorgliga brist på fantasi och förståelse för boxningens konstnärliga sida vid båda tillfällena.
De trodde båda gångerna att slagstyrka är det enda som räknas.
Kvällens amerikanska dokumentär, gjord av Gaspar González och Alan Tomlinson, innehåller aldrig tidigare visade bilder och intervjuer. Den sträcker sig fram till 1967 då Clay, som nu blivit Muhammad Ali, vägrade inställa sig till kriget i Vietnam. Han gick miste om sin världsmästartitel och dömdes för värnplikstvägran.
Många trodde att det var slutet för boxaren Muhammad Ali.
I själva verket var det bara början på en av historiens märkligaste idrottskarriärer.
Muhammad ali.
SVT 1 22.20