cannes.
Efter att ha hämtat sig från uttråkningschocken "Da Vinci-koden" är publik och kritiker i färd med att betygsätta festivalfilmerna med samma frenesi som de stormvindar som piskar den isblå Cannes-bukten.
Pedro Almodovars färgstarkt feminina mysteriespel "Volver" ligger bäst till i filmfestivalens halvlek, liksom den starka misärskotska "Red Road" signerad brittdebutanten Andrea Arnold.
Branschtidningen Screens internationella kritikerliga gillar Ken Loachs irländska kostymdrama "The wind that shakes the barley" medan fransmännen är "passionnémant" förtjusta i det serena turkiska tävlingsbidraget "Ikimler" (Klimat).
Det enda alla är överens om är att "Donnie Darko"-regissören Richard Kelly gjort en katastrofal återkomst med sitt megalånga, futuristiska Los Angeles-drama "Southland Tales". Kelly har gjort en dystopisk väv bestående av nukleära katastrofer, åsiktsdiktatur, rebelliska motståndsgrupper kallade "The Neo-marxists" och en porrstjärna (Sarah Michelle Geller) som vill göra film.
Ofokuserad är något av de mest vänliga omdömena. Ingen guldpalmskandidat helt klart.