Årets Oscarsnomineringar för mer än någonsin tankarna till hästböckernas värld. Inte bara för att västernhyllningen ”True grit” till stor del utspelar sig i sadeln. Men filmens unga hjältinna, en faderlös fjortonåring som tar verbal strid med alla (manliga) auktoriteter, är den sorts klassiska underdog som ofta får mycket uppmärksamhet i Oscars-sammanhang. Hon (en kvinna hör dock till ovanligheterna) är det slags högt älskade rollfigur som börjar på noll, satsar, går ner för räkning och sedan mot alla odds tar sig Över Alla Hinder.

Har vår underdog något slags funktionshinder är det ännu bättre, det är en gammal, cynisk Oscarssanning. Ingen slump att brittiska ”The king’s speech” har maxat antalet nomineringar i år. Colin Firths ovilliga, stammande prins brottas med sina talsvårigheter, sin låga självkänsla och sitt mindre charmiga, medfödda förakt för de ofrälse – men lyckas till slut överkomma sitt förakt för sin enkla talpedadog och kröns till konung.

David Finchers ”så-föddes-Facebook”-drama ”The social network” passar också väl in. Historien om den socialt hopplösa Harvardstudenten Mark Zuckerberg – som knappt kan umgås med någon i verkligheten men skapar ett nätverk av ”vänner” som i dag omfattar 500 miljoner av jordens invånare – är som gjort för att knipa statyetter. Att det unga stjärnskottet Jesse Eisenberg gör honom så skönt osympatisk gör filmen behagligt okonventionell. Får inte Aaron ”Vita huset” Sorkin Oscar för bästa manus, som så språkligt briljant lyfter fram Zuckerbergs egenart, kommer jag att bli ledsen på allvar.

Förra året var något av ett ”underdog”-undantag, då stod huvudstriden mellan James Camerons eko-science fiction ”Avatar” och Kathryn Bigelows krigsdrama ”The hurt locker” (hon tog storslam) men det får förmodligen skrivas upp på kontot för amerikanernas allmänna krigströtthet.

Hur man ska tolka den nyvaknade fascinationen för (och inte minst acceptansen av) lesbiska kärleksrelationer är svårare att veta. I år är Annette Benning och Nathalie Portman storfavoriter i kategorin ”bästa kvinnliga huvudroll”. Och heta sexscener mellan kvinnor har hamnat i fokus. ”The kids are all right”, där Benning spelar en av två mammor i en queerfamilj med två tonårsbarn (tillkomna med hjälp av en spermadonator) är en milstope i sig. Det är den första mainstream-filmen i ämnet och innehåller många fina, detaljrika vardagsscener insprängda i dramatiken som skapas när barnen vill lära känna sin pappa.

I ”Black swan” är rivaliteten mellan Portmans ”vita” och Mila Kunis ”svarta” svandrottningar djupt sexualiserad och kulminerar i hallucinatoriska kärlekscener i det gosedjursfyllda flickrummet hemma hos Portmans infantiliserade rollfigur. Som The Guardian-skribenten Vanessa Thorpe påpekar är just det inget nytt, sedan film noir har den sortens relationer figurerat i filmer, men förr betydligt mer förtäckta och placerade i bakgrunden. Nästa steg lär vara att lesbiska rollfigurer även får spelas av öppet homosexuella skådespelerskor. Men den revolutionen lär enligt initierade bedömare i Hollywood låta vänta på sig.