Av alla filmer som Antipiratbyrån gått igenom på fildelningssajten The Pirate Bay har en enda laddats upp av en ”vanlig Svensson”. Övriga kommer från Scenen.
Scenen är ett löst sammansatt nätverk spritt över klotet vars enda syfte är att så snabbt som möjligt tillgängliggöra film, musik och program innan de släpps för den breda allmänheten.
Hur många de är vet ingen. Inte heller vilka de är. Och gissningarna går isär.
Enligt Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån, finns omkring tusen personer i de svenska förgreningarna. Ofta rör det sig om högutbildade och väletablerade män med fina positioner på it-företag, menar han.
En bild som Piratpartiets Rick Falkvinge inte håller med om:
- Medlemmarna i Scenen är människor du aldrig skulle gissa: forskningschefer, taxichaufförer, målare. De kommer från alla samhällsskikt och alla löneklasser. Enda gemensamma nämnaren är hobbyn att vara den som först får tag på ny film och musik.
Ingen vet riktigt hur det förhåller sig. Så gör nätverket också allt för att hålla sig hemligt.
Scenen kan spåras tillbaka till 1970-talets USA. På 1980-talet nådde verksamheten Sverige genom så kallade LAN-partyn (sammankomster där folk träffas och kopplar upp sina datorer mot varandra). Den allmänna fildelningen fanns ännu inte och tekniken var en annan, men tävlingsmomentet var minst lika starkt då som nu.
Just tävlingen – det moment de själva kallar för race – är själva kärnan i Scenens verksamhet. Dock är det också det inslag som kommit att ställa till mest problem för nätverket.
Det faktum att Scenens medlemmar alltid är först med releasen av en film eller skiva gör nämligen deras tjänster väldigt attraktiva. När produkten väl finns kopierad hamnar den snabbt på en fildelningssajt, exempelvis The Pirate Bay, och görs därmed tillgänglig för den breda massan.
Något som Scenen, enligt Henrik Pontén, uppskattar föga.
- De gör allt för att slippa uppmärksamheten. De ogillar The Pirate Bay just för att de drar så mycket uppmärksamhet till sig. Helst skulle Scenen verka helt i skymundan, säger han.
Och hade det inte varit för de senaste årens utveckling hade de sannolikt fått arbeta ostört. Men eftersom deras kopior hör till de i särklass mest nedladdade är nätverket också högintressant för Henrik Pontén med kolleger.
I hans ögon kan fildelningen liknas vid en pyramid. I botten finner vi vanliga Svenssons som laddar ned musik och filmer för privat bruk. De fildelar, enligt Pontén, enbart för att det är möjligt. I mitten finns de så kallade förmedlarna. Hit hör The Pirate Bay och andra fildelningssajter. Längst upp verkar Scenen.
- De utgör kärnan i fildelningen. Den svenska förgreningen har i stort sett släppt alla svenska filmer. Utan dem skulle problemet vara betydligt mindre, säger Henrik Pontén.
Hans uppdrag är att spåra de så kallade releasegrupperna, subgrupper inom Scenen. De bär namn som Svenne, Rullstol, Inject och Moa vilka syftar till att skapa igenkänning inom nätverket.
Grupperna består enligt Antipiratbyråns kartläggning ofta av tiotalet personer, alla med en egen uppgift. Leverantören stjäl kopior, ibland genom inbrott, ibland genom kontakter inifrån medieföretagen. Någon är specialiserad på att ta bort kopieringsskydd, en annan tillgängliggör materialet på FTP-sajter.
Enligt Henrik Pontén registreras sedan varje vinst på internetsidan www.swecheck.net.
- Det är som allsvenskan i piratkopiering. Allt handlar om att komma först. Till en början fanns inga ekonomiska motiv, men i dag har verksamheten kommersialiserats. En vinst kan ge ett konto på någon sajt som ger dig tillgång till film och musik, men dessa kan också säljas.
Rick Falkvinge är dock övertygad om att det inte finns några pengar med i verksamheten. Respekt och möjligtvis fler vänner i de rätta kretsarna är enda belöningen.
Marcin de Kaminski från Piratbyrån säger att det handlar om tjänster och gentjänster. Och han tycker inte att Henrik Ponténs ”pyramidliknelse” ger en rättvis bild av läget.
- I dag är det så enkelt att framställa piratkopior att Scenen egentligen inte behövs. Det kan mycket väl vara din granne som digitaliserar materialet.
Men enligt Pontén har Antipiratbyrån bara funnit en enda film på The Pirate Bay som inte kommer från Scenen.
- Nu vet vi ju inte hur många filmer de faktiskt kontrollerat, men visst är det möjligt. Det är för att Scenen är snabbast. Skulle deras material inte hamna där skulle en hemmavariant dyka upp i stället. Det behövs ju inte nu.
Under våren har tre tillslag gjorts mot vad som tros vara subgrupper inom Scenen. Enligt Fredrik Ingblad vid City åklagarkammare skedde de i Brandbergen, Järfälla och Skövde. Han vill inte, och kan inte, bekräfta huruvida inblandade personer tillhör något särskilt nätverk, bara att datorer tagits i beslag och nu håller på att analyseras.
Men Henrik Pontén är övertygad:
- De tillhör Scenen. En av grupperna verkade i hela Europa. Efter tillslagen har en mängd andra grupper lagt ned sin verksamhet. Att vi arbetar mot dem får vid sådana här tillfällen effekt direkt på hela fildelningen. Man flyttar maskiner och slå i vissa fall sönder hårdvaran.
Marcin de Kaminski menar dock att kampen är meningslös.
- Det fungerar inte som Pontén tror. När man stryper en dyker genast någon annan upp – ofta två andra. De satsar stora pengar på att jaga något som inte går att få bort.
Dessutom, påpekar han, minskar Scenens betydelse raskt i takt med att fler och fler lär sig hur internet fungerar.
- Ju enklare det blir att sprida kulturen, desto fler kommer att göra det. Då faller principen att man måste tillhöra Scenen.