I går landade han i Stockholm för att lansera sin självbiografi ”Mitt namn är Moore – Roger Moore”. Och DN fick följa med i limousinen in till stan.
Limousiner är alltid bra. Men åker man dem konverserandes med sir Roger och lady Kristina kommer de verkligen till sin rätt.
Den alltid lika välskräddade Roger Moore, 82 i år, har tillsammans med sin Karlstadfödda fru kommit till Sverige för att göra reklam för memoarerna, ”Mitt namn är Moore – Roger Moore”. Det är en underhållande berättelse om en man som tar varje chans att framhålla att det är charm och utseende, snarare än skådespelartalang, som gjort honom till stjärna i roller som Helgonet, James Bond och Brett Sinclair i ”Snobbar som jobbar”.
DN trängde sig in i bilen från Arlanda för att fråga hur man får allt från ögonbryn till betoningar att utstråla stil.
Har du märkt att du för flera generationer unga män nog faktiskt halvt på allvar förkroppsligar stil?
– Vi kommer från Helsingfors där jag har signerat böcker. Jag märkte att där var massor med unga män som bar slips och kostym. Om det nu beror på mig... När det blir signering och andra tilldragelser dyker det nästan alltid upp unga män i smokingar de hyrt.
Ditt sätt att tala, aningen överlägset, är det något du utvecklat?
– Inte medvetet. Fast en del kommer nog från Rada (Royal Academy of Dramatic Art). Man skulle ha vad som kallades en West End theatre voice. Behövdes en dialekt till en roll, var tanken, skulle man bara lägga till den till sin helt slätstrukna engelska. Mamma var också väldigt noggrann. Jag fick aldrig säga – Moore vränger till munnen – aint. Jag skulle säga is not. Titta, Moore pekar ut genom bilfönstret, där åker det där snabba tåget!
Hade du någon inspiration eller förebild när du skapade Simon Templar, Helgonet?
– Nej. Man får aldrig veta var han kommer ifrån. Han har ingen bakgrund. Samma sak med Bond. Så jag tog det från mig själv som jag tyckte passade. Det var allt, utom heroismen. Jag är en hängiven fegis. Jag hatar smärta, knallar, vapen, höjder. Jag tycker om att köra fort, men jag tycker inte om när andra gör det. Som de gör när de kör mig: ”Han var James Bond, jag ska visa honom …” Jag sitter där i baksätet och trampar och nynnar – tadadada – och försöker tänka på annat.
I boken beskriver du dig som ung posör...
– Jag satt på bussen och pluggade in pjäser så att alla skulle se att här sitter en actor.
Poserar du fortfarande?
– Jag poserar … som Roger Moore.
Kopplar du någonsin av det, då? Eller är det ”what you see is what you get”, det vi ser är det vi får?
– That’s all you get – det är det enda man får! Hahaha!
Men i boken framgår att när du började som statist plockades du gång på gång fram ur hopen för att regissörer lade märke till dig. Regissören Brian Desmond Hurst lovade att betala skolavgiften om du klarade inträdesprovet på Rada. Folk måste ha sett en hel del talang?
– De såg charm. Charm och blygsamhet. Självutplånande blygsamhet.
Morgondagens möte mellan Roger Moore och radions Gunnar Bolin på Kulturhuset kl 19 är utsålt, men det går att köa till platser i biografen där showen direktsänds.