Redan 1958 konstaterades i djurförsök att bekämpningsmedlet dibromochloropropane, DBCP, vållar ”negativa förändringar i lever, njurar, lungor och reproduktionsorgan”. Trots dessa och andra studier användes DBCP framgångsrikt över världen för att förinta den bananplanteätande larven Nema. Först 1977, när forskare fann att 35 av 114 anställda på ett DBCP-produktionsföretag i Kalifornien, var sterila drogs i nödbromsen och växtgiftet förbjöds i såväl USA som i Västeuropa.
Tillverkaren, kemiföretaget Dow Chemicals, stoppade först alla leveranser av DBCP till sina kunder. Men Dole krävde då att Dow Chimicals skulle fortsätta sina leveranser enligt tidigare gällande kontrakt. Leveranserna fortsatte, men bara efter att Dole i en särskild förhandling tagit på sig att Dole var ensam ansvarig inför alla slags framtida stämningar från tredje part. Doles fortsätta användning, några år efter förbudet och uppgörelsen mellan Dow Chemicals och Dole är med i filmen. Och inför rätten medger också en av Doles högsta chefer att så har skett.
De tolv nicaguaranska bananarbetarna påstår i rättegången att de har arbetat på bananfarmer under den aktuella tiden, att de är sterila och att Dole är skyldig till det. I rättegången visas också hur Dole påvisar att hälften av bananarbetarnas historia inte är tillräckligt trovärdiga i rätten. Slutpunkten i filmen är att Dole döms att betala cirka 20 miljoner kronor i skadestånd till sex av bananarbetarna.
Efter att filmens tidsram tar slut påbörjas två andra liknande rättegångar med avokaten Juan Dominguez i huvudrollen, men dessa stoppas sedan domaren finner att flera av bevisen och vittnena manipulerats. Domaren avför därför alla rättegångar i ärendet.