Den första stora Ingmar Bergman-utställningen har öppnat – i Berlin. Om den kommer till Sverige är osäkert. De stora svenska museerna har inte varit intresserade.
– Jag är inte förvånad. Bergman har alltid varit populärare utomlands än i Sverige, säger Jan Holmberg, Bergmanstiftelsens vd.
Det blir mycket Ingmar Bergman i Berlin den närmaste tiden. I februari tillägnar stadens stora filmfestival Bergman sin retrospektiva avdelning. Förutom filmvisningarna deltar Liv Ullmann, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom på festivalen för att tala om de Bergmanfilmer de medverkat i.
På onsdagskvällen öppnades också en utställning om Bergman i filmmuseet vid Potsdamer Platz – den första stora Ingmar Bergman-utställningen hittills. En mindre variant visades i Los Angeles i höstas.
– Jag tycker att det har blivit fantastiskt, verkligen. Jag ser saker och samband jag inte tänkt på förut, säger Jan Holmberg efter att ha sett utställningen i färdigt skick för första gången.
Ingmar Bergman sade ofta i intervjuer att han slängde allt. I själva verket sparade han det mesta och 2002 donerade han dokumenten till den då nybildade Bergmanstiftelsen.
När Nils Warnecke på filmmuseet i Berlin visade utställningen i går berättade han att han fått se kvarlåtenskapen för fem sex år sedan. Skatterna – manus, regianvisningar, bilder och affischer – förvarades bakom en röd ståldörr i Svenska filminstitutets källare.
– Sedan dess har jag alltid velat göra den här utställningen, säger han.
Jan Holmberg förklarar att stiftelsen varit försiktig med att låna ut de unika dokumenten, därför är det här den första utställningen.
– Vi har väntat på det rätta tillfället, det handlar om ett väldigt skört material. Här kände jag mig trygg. De var så entusiastiska och dessutom stora Bergmanfans, säger han om kuratorerna Warnecke och Kristina Jaspers.
Utställningen omfattar 450 kvadratmeter och till det kommer en mer än 100-sidig katalog.
Besökarna får förstås se otaliga avsnitt ur Bergmans hela produktion från sju decennier och mycket mer. I en Aktuelltintervju från 50-talet berättar regissören en sedelärande historia om en kinesisk träsnidare, avsnitt från Vilgot Sjömans och Marie Nyreröds dokumentärer visas liksom kostymer från filmer som ”Smultronstället” och ”Fanny och Alexander”.
I Berlin visas utställningen fram till slutet av maj. Frågan är när den kommer till Sverige. ”Bra fråga”, svarar Jan Holmberg och berättar att Moderna museet, Kulturhuset och Nordiska museet alla tillfrågats om samarbete men hittills avböjt.
– Nu när utställningen redan gett visst eko har de börjat visa intresse, säger han.