Filmvåg, succé, hetare än någonsin. Kritikerna har berömt svensk film hela året men publiken stannar hemma. De flesta filmer har setts av färre än tio tusen biobesökare.
– Vi måste hitta andra vägar att visa film på än bio, säger Björn Rosengren, ordförande för Film- och tv-producenternas förening.
”När jag blir stor”, ”H:r Landshövding” och ”Broder Daniel forever” är tre svenska filmer som har fått bra kritik. De har även gemensamt att färre än fyra tusen biobesökare har sett dem.
– Det som är ironiskt med den svenska filmvågen är att det inte finns så många som har sett dem i Sverige, säger Martin Persson, producent för ”H:r Landshövding”.
Filmen sågs endast av två tretusen besökare i Sverige. En anledning till det tror Martin Persson kan vara att smala filmer visas under så kort tid.
– Om filminstitutet tycker att man ska göra bra svenska filmer, då borde man se till att de visas mer, säger han.
Kritiken delas av Film- och tv-producenternas förening. För att öka publiken vill föreningen se fler filmkopior och att biografägarna tillåter andra distributionskanaler än bio.
– Biografägarna reagerade på ett sätt som är oacceptabelt. Det blir fånigt när de håller fast vid en modell som de inte vill ändra, säger Björn Rosengren om biografägarnas skrivelse, där de hotade att hoppa av samarbetet med Stockholms filmfestival om inte filmerna visades på bio före tv.
– Man kan dra paralleller till när tv kom – då skulle ingen gå på bio, trodde man. Men det gick bra ändå, säger han.
I stället för att först visa filmerna på bio vill Björn Rosengren att de ska visas i flera distributionskanaler samtidigt.
Det är en idé som delas av flera producenter, bland annat Kim Buisson som producerat dokumentären ”Broder Daniel forever”.
– När klimatet förändras måste man hitta nya vägar. Vi själva hade också kunnat göra mer för att locka publik. När man håller på med smal film måste man vara kreativ, säger hon.
”Broder Daniel forever” sågs bara av dryga 3 500 besökare, trots att den var omskriven. Flera av de svenska kritikersuccéerna har hittills gått back och enligt Film- och tv-producenterna tjänar producenterna generellt sett minst på sina filmer.
– Ska man göra smala filmer måste man göra kommersiell film också, annars klarar man sig inte, säger Martin Persson.
Hans ”H:r Landshövding” hör till dem som gått back.
Ett undantag är Erik Gandinis dokumentär ”Videocracy”, som går med vinst mycket tack vare framgångarna utomlands. Annars ser det mörkt ut. Den kritikersuccé som har haft störst publik i Sverige, ”Flickan”, har trots 30 000 besökare hittills gått med förlust.
– Det är ingen ekonomiskt bra affär. Filmen har kostat 17 miljoner, men om den någonsin kommer att gå med plus vet jag inte, säger producenten David Olsson.
Hur är det då med den minsta filmen ”När jag blir stor”, som har haft 636 besökare?
– Jag vet inte, men tidigare Jordbrofilmer har väl gått jäms med arslet, säger producenten Rainer Hartleb.