Biopubliken nobbar smala filmer
Publicerat 2009-11-21 22:58
"Flickan" är en av kritikersuccéerna som inte lyckats locka de stora massorna till biosalongerna.
Filmvåg, succé, hetare än någonsin. Kritikerna har berömt svensk film hela året men publiken stannar hemma. De flesta filmer har setts av färre än tio tusen biobesökare. – Vi måste hitta andra vägar att visa film på än bio, säger Björn Rosengren, ordförande för Film- och tv-producenternas förening.
Så här många såg:
”Flickan”: ca 30 000.
”Videocracy”: 14 000.
”Bananas!”: 10 290.
”Apan”: 8 970.
”Man tänker sitt”: 9 580.
”Broder Daniel forever”: 3 646.
”H:r Landshövding”: ca: 2 500.
”När jag blir stor”: 636.
”När jag blir stor”, ”H:r Landshövding” och ”Broder Daniel forever” är tre svenska filmer som har fått bra kritik. De har även gemensamt att färre än fyra tusen biobesökare har sett dem.
– Det som är ironiskt med den svenska filmvågen är att det inte finns så många som har sett dem i Sverige, säger Martin Persson, producent för ”H:r Landshövding”.
Filmen sågs endast av två tretusen besökare i Sverige. En anledning till det tror Martin Persson kan vara att smala filmer visas under så kort tid.
– Om filminstitutet tycker att man ska göra bra svenska filmer, då borde man se till att de visas mer, säger han.
Kritiken delas av Film- och tv-producenternas förening. För att öka publiken vill föreningen se fler filmkopior och att biografägarna tillåter andra distributionskanaler än bio.
– Biografägarna reagerade på ett sätt som är oacceptabelt. Det blir fånigt när de håller fast vid en modell som de inte vill ändra, säger Björn Rosengren om biografägarnas skrivelse, där de hotade att hoppa av samarbetet med Stockholms filmfestival om inte filmerna visades på bio före tv.
– Man kan dra paralleller till när tv kom – då skulle ingen gå på bio, trodde man. Men det gick bra ändå, säger han.
I stället för att först visa filmerna på bio vill Björn Rosengren att de ska visas i flera distributionskanaler samtidigt.
Det är en idé som delas av flera producenter, bland annat Kim Buisson som producerat dokumentären ”Broder Daniel forever”.
– När klimatet förändras måste man hitta nya vägar. Vi själva hade också kunnat göra mer för att locka publik. När man håller på med smal film måste man vara kreativ, säger hon.
”Broder Daniel forever” sågs bara av dryga 3 500 besökare, trots att den var omskriven. Flera av de svenska kritikersuccéerna har hittills gått back och enligt Film- och tv-producenterna tjänar producenterna generellt sett minst på sina filmer.
– Ska man göra smala filmer måste man göra kommersiell film också, annars klarar man sig inte, säger Martin Persson.
Hans ”H:r Landshövding” hör till dem som gått back.
Ett undantag är Erik Gandinis dokumentär ”Videocracy”, som går med vinst mycket tack vare framgångarna utomlands. Annars ser det mörkt ut. Den kritikersuccé som har haft störst publik i Sverige, ”Flickan”, har trots 30 000 besökare hittills gått med förlust.
– Det är ingen ekonomiskt bra affär. Filmen har kostat 17 miljoner, men om den någonsin kommer att gå med plus vet jag inte, säger producenten David Olsson.
Hur är det då med den minsta filmen ”När jag blir stor”, som har haft 636 besökare?
– Jag vet inte, men tidigare Jordbrofilmer har väl gått jäms med arslet, säger producenten Rainer Hartleb.
Visar 1-10 av 51. Per sida:
Det är dags att sluta göra smal film nu. Eller är det verkligen så kul att förlora en massa pengar?
J, 01:58, 23 november 2009. Anmäl
http://www.fhp.nu/templates/blog/entry.asp?id=2388 0
Jag är en av dem som har sett "Flickan". Det var en bra spelfilm och det är synd att inte fler har sett den. Men den är utan tvekan "smal". De övriga filmerna som nämns skulle jag beteckna som dokumentärer och då kan antalet besökare inte jämföras med spelfilmer. Jag skulle gärna se dem, men inte på bio.
Camilla Nelson, 18:33, 22 november 2009. Anmäl
Åh nej! Filmkritikernas åsikter stämmer inte överens med svenska folkets generella syn på vad som är en bra film... Vilken överaskning! (Ironi så det sprutar!)
Om man inte förstår att det är marknadsekonomi och man inte kan fortsätta tillverka en produkt som inte säljer så är man rätt tappad.
Visst, det är synd om den knappa procenten som går miste om dessa filmer och tycker de är bra, men ska man bry som om någon procent av en stor massa hela tiden så blir man ju galen...
oljo, 13:02, 22 november 2009. Anmäl
Ingen av filmerna är lämpade för bio.
Skulle samma filmer istället skickas ut på video on demand eller som nerladdning via en bra tjänst hade dessa filmer fått betydligt högre tittarsiffror.
Nu kommer publiken som vill se dom filmerna vänta på att de sänds på TV istället.
Geiko, 12:47, 22 november 2009. Anmäl
Smal film riktar sig per definition till en smalare grupp tittare. Surprise? Men det finns kanaler att nå ut till publiken om producenterna bara ville förstå att tiderna har förändrats. Över hundra spänn för en allt som oftast halvkass film på bio är inte gott nog längre, inte om man vill få folk att chansa på en smal film. Den potentiella miljonpubliken sitter på nätet.
Daniel S, 10:42, 22 november 2009. Anmäl
Om jag vill se en film beror på dess handling, inte om den är smal eller bred eller vad recensenterna tycker. Inte en enda av filmerna i artikelns lista har lockat mig, sålunda har jag inte sett någon av dem. Filmerna är för konstiga för mig, jag lägger inte en hundralapp på en film jag är tvehågsen till.
Yvonne, 08:32, 22 november 2009. Anmäl
Svenska kritiker skriver tyvärr upp all möjlig skit, så till slut orkar man inte bry sig.
Det är inte självklart vad kritiker fyller för funktion när det finns bloggar och kommentarsfält överallt, men vill de överleva som fenomen är det en god idé att se över vänskapskorruptionen anställa begåvade människor. Och filmstödet borde gå till färre filmer.
Montjoy, 08:13, 22 november 2009. Anmäl
En bra film når sina tittare. En bra, smal film når också sina tittare, inte sällan från mun till mun.
Men när inriktiningen från Filminstitutet är att filmen ska vara politiskt korrekt, med en del invandrarproblematik, en del HBT-problematik, en del jämställdhet, så är det dömt att misslyckas.
En bra film berör själen.
Glöm inte mitt liv som hund och vart den tog vägen. Ända till en Oscar.
delphi, 07:47, 22 november 2009. Anmäl
Varför ska man betala dyrt för att gå på bio, få en sämre bioupplevelse än hemma och dessutom få se både reklam och hot innan filmen? Varför ska man bidra till att finansiera, uppmuntra och stimulera en filmindustri som sätter sina egna ekonomiska intressen framför individens rätt till integritet? Varför ska man stödja en biografindustri som väljer att prioritera blockbusters och dussinaction framför bra filmer i så pass stor utsträckning och bara tar upp smalare filmer i de större orterna?
Film är inte bättre på bio längre - det var länge sen det var så. Och då ser jag till helhetskänslan av bioupplevelsen, inklusive känslan av att man betalar för något bra och inte för något som borde skärpa till sig rejält.
Magnus Eriksson, 07:33, 22 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
