Finalen mellan Koljonen/Marcus Birro och Helene Benno/Peter Apelgren fick avgöras med fyra utslagsfrågor om årtal där Marcus Birro var den som med sina litteraturkunskaper prickade in att Eivind Johnson och Harry Martinson fick Nobelpriset i litteratur 1974.
Och tävlingsmänniskan Birro kunde inte hålla tillbaka ett glädjeutrop: ”Jag visste att min kunskap om dem skulle komma tillbaka till mig”, inklusive en svordom, kom det spontant från förstaklassvagnen när segern var klar.
– Jag tyckte att jag kunde kosta på mig en liten svordom, men det kanske var dumt, säger han när DN grattar till segern.
Nu är du förstås lycklig efter att ha vunnit, men var det lika kul hela resan fram till finalen?
– Jo, det måste jag säga att det var. ”På spåret” är ju en tävling där på något vis alla som är med blir vinnare. Jag var ju med förra året också, utan att gå så långt, men det var kul då med. Fast jag tycker i och för sig att det har blivit mer tävling de senaste säsongerna.
Men det kanske har att göra med att tävlingsmänniskor som du har varit med och skapat en sådan känsla?
– Ja, det kan du ha rätt i. Och i en final blir det ju ganska lite underhållning egentligen, det bygger på att tittarna tycker att det är spännande också, annars blir det larvigt. Men när man väl sitter där i buren så vill man ju så gärna vinna också.
Att det var final och att nerverna satt på utsidan hos deltagarna framstod ganska tydligt. Framför allt när urgöteborgaren Peter Apelgren inte lyckades känna igen ledtrådarna till sin egen hemstad. Han var också förkrossad över detta misstag, som kan ha kostat honom och Benno segern.
– Jag och Johanna låg ju långt efter när vi hade gjort halva finalen. De dansade ju nästan segerdans inne i dressinen och jag sa till Johanna att vi fick koncentrera oss på att förlora snyggt, men när vi tog Göteborg på åtta poäng så började vi knappa in på dem. Vändningen kändes ju extra rolig när vi sedan också kunde ta hem segern, säger Marcus Birro.
Men även i första klass begicks överraskande misstag. Johanna Koljonen var övertygad om att en av resorna gick till Tallinn när den i själva verket gick till Kiev, något som Birro var inne på.
– Jag la mig där, lite fegt. Ville inte framstå som den som sabbade för oss i en final.
Hur har ni annars fördelat frågorna mellan er?
– Vi har haft en väldigt bra kunskapsfördelning. Jag kan sådant som hon inte har en susning om och vice versa. Vi har pratat ihop oss väldigt mycket, men sedan har kanske Johanna varit den som har pratat mest när vi har svarat och det har varit helt okej för mig.
Finalen spelades in redan i slutet av förra året, så Birro och Koljonen har tvingats hålla tyst om att de vann i flera månader.
– Fast i kväll ska jag korka upp något kolsyrat vatten och skåla för oss, säger Marcus Birro, som också lovar att han återkommer i nästa ”På spåret” för att försvara sin titel.