Malin Åkerman är lång, blond, smal utan att vara size 0-mager och ser fruktansvärt svensk ut. Stereotyp direkt, hade hon suttit på White Room på Stureplan och haft större bröst skulle domen varit hård.
- Det var nog mest i början, jag fick manus där jag skulle vara "the sorority girl", "the cheerleader" eller "the hot girlfriend". Och så har jag min kompis som jag flyttade dit med, hon är brunhårig och skitsnygg och hon får gå på auditions som advokat, som polis, som forskare. Det är sorgligt, men det spelar faktiskt roll. Jag färgade håret mörkt för min senaste film, och det var sjukt hur folk reagerade. Satte man sig i ett möte var det business direkt, mycket snabbare än när man är blond. Då är det mer "Hej! Hur är läget, nu skojar vi lite, du är ju blond!"
Heder då åt Åkerman som faktiskt lyckats undvika de värsta fallgroparna som söt blondin. Nu är hon aktuell i filmen "27 dresses", "en riktig chick-flick", som den bortskämda yngre systern som ingen någonsin sagt nej till. Filmen hon färgade håret brunt för är "300"-regissören Zack Snyders filmversion av den klassiska serieromanen "Watchmen" som beräknas vara klar om ett år, och genombrottet kom i bröderna Farrellys ganska misslyckade "The heartbreak kid" från förra året, där Åkerman var en av få roliga inslag iförd groteska brännblåsor i ansiktet.
- Det var det jag tyckte var kul med filmen. Att först få vara den gulliga tjejen som Ben Stiller förälskar sig i, som sen bli den här galna, solbrända, med bulor i ansiktet. Det gjorde att folk kunde se, okej, hon kan göra annat än att le sött. Hon kan göra något som är kul och intressant. Det var chansen att gå ifrån stereotypen lite. Det gjorde att jag genast fick fler erbjudanden. Kan man bära upp brännblåsor i ansiktet, då har man lyckats, då har man klarat sig, haha.
Malin Åkerman har en känsla för fysisk humor, stora gester, överdrivna ansiktsuttryck, en hel del likheter med det Cameron Diaz gjort sig känd för. I "27 dresses" snor hon den bröllopsbesatta huvudrollsinnehavaren Katherine Heigls (från "Grey's anatomy") hemliga kärleksobjekt och beter sig allmänt svinigt på ett övertygande sätt.
- Det har nog att göra med att jag växte upp med en galen mamma, på det bra sättet alltså. Hon var inte alls generad av sig, och jag gjorde vad jag ville. Jag hängde mycket med killar under min uppväxt, var rätt mycket av en nörd. Alltid busat och skojat, försökt få folk att skratta. Så att göra det framför kameran var inte så himla svårt. Jag är inte alls blyg av mig på det sättet.
Skådespelarbanan var ingen plan från början, säger hon, den följde i stället på sommarjobb som modell och reklamfilmsskådis som i sin tur medförde en manager som övertygade henne om att Los Angeles var rätt ställe att flytta till.
- Det är knappast ett sådant ställe som folk säger "okej, vi åker dit och startar en familj" om. Folk är där för att forward their careers, om man så är skådespelare, musiker eller producent, inom branschen. Det är en stad som man känner av desperationen i. Det är så mycket konkurrens, men inte så många som jobbar. Man träffar folk som är jättetrevliga, men man vet att de är ute efter någonting.
- Man tar allt personligt även om de hela tiden säger till en att inte göra det, men när man går på 300 auditions på ett år och inte får ett enda jobb, så klart man tittar på sig själv och tänker "men gud, vad är det för fel på mig". Det blir så pinsamt för vissa att de hittar på historier om att de får roller, och så blir det en lögn på en annan. Men jag tror att om man åker till L A gäller det att hålla balansen. Se till att det finns ett avstånd mellan privatlivet och yrket.
Nästa filminspelning börjar om ett par veckor, där regissören till "27 dresses", koreografen och dansaren Anne Fletcher, återigen ger sig på bröllopstemat. Malin Åkerman spelar mot Sandra Bullock och Ryan Raynolds, och det är knappast ett avsteg från romcomfacket hon är på god väg att placeras i.
- Jag har i och för sig tackat nej till flera komedier för att slippa hamna i ett fack. Men det vore inte världens undergång om jag kommer att jobba ungefär som Kate Hudson till exempel, det är helt okej det med.