Efter ungdomsåren i AS Cannes är Zinedine Zidane tillbaka på Croisetten. "Zidane, ett porträtt från det 20:e århundradet" är ett banbrytande porträtt i gränslandet mellan film och konst.
För två år sedan visades den sömniga videoinstallationen "David" där David Beckham sov i 67 minuter på National Portrait Gallery i London. Nu har en av hans lagkamrater i Real Madrid förärats med ett minst lika originellt personporträtt. Men Philippe Parreno och Douglas Gordons "Zidane, un portrait du XXIe siècle" är ett betydligt mer levande verk som upplöser gränserna mellan film, konst, installation och sportteve.
Sjutton filmkameror har övervakat det franska bollsnillet under en ligamatch mellan Real Madrid och Villareal i april förra året. I stället för att följa bollen har kamerorna helt koncentrerat sig på "Zizou". Det är ingen slump att filmteamet laddade för matchen genom att studera Goyas dovt ljussatta målningar på Prado-museet i Madrid.
Filmen påminner om en rörlig oljetavla i 3-D som ackompanjeras av dova bollsparkar, skarpa visselpipor, öronbedövande läktarsorl och Mogwais meditativa musik. Under 90 minuter befinner sig åskådaren på Santiago-Bernabéu bredvid Zizou - den intensiva blicken, det varma leendet och det karakteristiska ticset att tappa med tårna i gräset var åttonde sekund.
- Vi har gjort ett porträtt av en arbetande man som råkar vara fotbollsspelare. Man kan säga att vi tog bort spelet från porträttet. För mig handlar det både om yrkesskicklighet och konst, säger den skotske konstnären Douglas Gordon som inspirerats av Andy Warhol, Leni Riefenstahl och fotbollsfilmer om Garincha och George Best.
De båda regissörerna menar att Zidane förmodligen är tidernas mest eleganta och karismatiska fotbollspelare.
- Till skillnad från andra fotbollshjältar som blivit representanter eller talesmän för sociala grupper, generationer eller kulturer så existerar Zidane bara som fotbollsspelare. Han är alltid "i spelet" och "i ögonblicket", menar Douglas Gordon.
Eftersom det inte fanns någon "Plan B" hade filmmakarna ren tur att Zidane fick rött kort och blev utvisad först på övertid. Innan dess signerade han filmens verkliga mästerverk själv. Efter ett 0-1 underläge vänder han matchen genom ett genialt inlägg.
I pressmaterialet berättar Zidane om sina upplevelser:
- Jag gjorde några bra rörelser ur ett rent fotbollsmässigt perspektiv. Och det de gjorde med filmen var förstås fantastiskt. Men jag kunde förstås ha gjort bättre ifrån mig.