Armando Iannucci är brittiska humorns spinndoktor

Kanske var det en himmelsk tur för humorn att Armando Iannucci aldrig blev präst i katolska kyrkan. Under examensarbetet vid Oxford om 1600-talets religiösa språkbruk hoppade den unge mannen från Glasgow av för att i stället börja sprida humor­evangeliet i allmänhetens tjänst. I början av 1990-talet slog han igenom som producent och manusförfattare till surrealistiska satirsuccéer som ”On the hour” och ”The day today” i BBC tillsammans med bland andra Chris Morris och Steve Coogan.

I dag är den skotsk-italienska komikern den politiska satirens främsta spinndoktor i Storbritannien. För tre år sedan utsågs hans BBC-serie ”The thick of it” (av SVT döpt till ”Trist, herr minister”) till årets komedi på Baftagalan. Serien är en ”The Office”-liknande komedi om det manipulativa politiska spelet runt den inkompetente och neurotiske socialministern Hugh Abbot (Chris Langham).

På fredag är det svensk premiär för hans hyllade långfilmsdebut ”In the loop”.

– Jag har aldrig varit särskilt politiskt aktiv, men alltid fascinerad av politik som drama – och stor humor, säger Armando Iannucci och skrattar lite från hemmet i London.

– Framför allt är jag extremt road av politiker som tror att de undviker problem genom att inte säga sanningen – vilket ofta bara skapar ännu större problem och förvirring. Officiellt tycker politikerna inte att mina komedier är ett dugg roliga. Men privat säger de att det är på pricken, säger han utan att låta skrytsam.

”In the loop” är en sylvass satir över det politiska förspelet till Irakkriget. Ett verbalt krig mellan hökar och duvor på båda sidor av Atlanten. Precis som i teveserien ”The thick of it” skildras en värld som byggs på lögner, manipulationer, bortförklaringar, dementier och olika utspel. Ni som såg ”The thick of it” får en kär återträff med den brittiska regeringens medierådgivare Malcolm Tucker (Peter Capaldi) en raserimissbrukande pitbull som låter partipiskan vina över sina kolleger. Det sägs att rollfiguren är baserad på Blairs mytomspunne spinndoktor Alastair Campbell, huvudarkitekten bakom New Labours framgångsrika valkampanj 1997.

– Han är bara en av många inspirationskällor. Alla partier har numera anonyma män i kulisserna som försöker kontrollera medierna. Till och med Obamas folk har haft en fajt med Fox News i syfte att kontrollera hur informationen ska presenteras. Men det är lönlöst att ens försöka, säger Armando Iannucci.

I ”In the loop” går Malcolm Tucker fullständigt i spinn när landets menlöse socialminister offentligt råkar säga att kriget är ”oförutsebart” (”unfore seeable”) och att man ”ibland måste bestiga konfliktens berg”. Uttalandena orsakar en mediestorm och plötsligt sitter den tafatte socialministern i krigskommittén i Washington.

– Politik handlar numera mest om att manipulera och missbruka språket och slira på sanningen. Hela spinncirkusen har skadat politiken i grunden. Allmänheten litar mindre på information som alltid lindas in i snygga förpackningar och medierna har blivit mindre ifrågasättande. Problemet med detta är att politikernas slirande kan göra att människoliv går till spillo, säger Armando Iannucci och låter plötsligt lite upprörd.

– Häromveckan sa den brittiska utrikesministern att en invasion i Iran var ”otrolig”, men att det inte var uteslutet att den skulle kunna vara ”trolig” om några månader. ”Here we go again ... ”, säger Iannucci och den här gången skrattar han inte.

Filmen är hans angermanagement-behandling.

– Jag är inte typen som skriker och svär, men inombords blir jag väldigt förbannad över hur vi manipulerades i fråga om Irakkriget. Och komedin är ett sätt att få utlopp för ilskan, säger Iannucci.

Han menar att den orddrivna Glasgowhumorn sitter djupt rotad i honom, precis som den dubbla identieten som italiensk skotte.

– Och att vara skotte i England spär på förvirringen som jag kände som barn. Men det är lite lättare att vara observatör och se det löjliga om man befinner sig i marginalen, säger han.

Iannucci utvinner också stor humor på anglo-amerikanska kulturkrockar mellan Whitehall och Washington.

– Vi har blivit USA:s sexslav och gillar det av någon anledning. Storbritannien används av USA precis när det passar dem. En av tragedierna med hela upptakten till Irakkriget var att Blair blev så bländad av att få leka cowboy med de stora pojkarna i Vita huset, säger Iannucci.

I filmen spelar ”Sopranos”-stjärnan James Gandolfini en amerikansk duvgeneral.

– Gandolfini var lätt att få med eftersom han var ett fan av ”The thick of it”. I början var han nervös över att jobba med improvisation, men han är rolig av naturen. Det komiska var att James Gandolfini och Peter Capaldi hade så stor respekt för varandra att de var nervösa för att spela tillsammans.

Inför filmen gjorde Iannucci grundlig research i politikerkorridorerna i London och Washington där han hade möten på statsdepartement, CIA och senaten.

– När jag visade filmen för insiders i Washington för några månader sedan sa de att det var precis så som Irakkriget skapades. Sedan bad de så mycket om ursäkt, vilket gav en mycket dyster avslutning på kvällen, berättar Iannucci.

I helgen var det brittisk premiär för andra omgången av ”The thick of it” i BBC. Men Iannucci har fått smak för att göra mer långfilm.

– Jag har alltid älskat idén med att många sitter tillsammans och skrattar i en mörk biosalong. Ko­medi tillåter en att vara mycket mer experimentell, att utforska ämnen med annorlunda infallsvinklar, säger Iannucci.

Hans stil har bland annat jämförts med ”The Office”.

– Visst, men jag har gjort det här långt före ”The Office”. För mig handlar det nog mer om speed, flyt, och att klippa lätt – därav en semidokumentär stil med handkamera.

Iannucci spelar in snabbt så att skådespelarna inte ska kunna replikerna för väl. Allt för att fånga det där lite osäkra, svävande med politiker som inte vet vad de ska säga innan de står framför en kamera och börjar prata.

– Särskilt när det handlar om stora frågor kan man få intrycket att politikerna är en särskild ras, men i själva verket är de som vi and­ra – vanliga människor som jobbar på kontor och låtsas att de har koll på allt.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut