Kan föräldrar vara för hjälpsamma mot sina barn? Debatten om ”curlingföräldrar” har tagit fart igen – och det rejält.
SVT-dokusåpan ”Ung och bortskämd” har väckt ett ramaskri efter det första avsnittet i måndags. Fördummande och ytligt menar många – ett viktigt ämne anser programansvariga och psykologer.
De bortskämda ungdomarna i Sveriges Televisions nya såpa har retat gallfeber på många av de nästan 1,3 miljoner som såg det första avsnittet. De är 18–28 år, vägrar jobba och försörjs av hårt uppoffrande föräldrar. De får till exempel frukost på sängen klockan 12 – av mammor och pappor som ibland rest flera mil till barnets lägenhet. Sedan tvättar de och städar lägenheten åt sina telningar, som samtidigt slött nog ägnar sig åt dataspel, bloggande, stjärndrömmar, sminkning och shopping – på pappas bekostnad.
Repliker som ”Jag städar inte mitt rum, det är en del av huset och min mamma städar huset” och ”Det finns inget skönare än att inte behöva betala själv” haglar i programmet.
Programidén är hämtad från England och kritiseras bland annat för att vara ytlig och fördummande.
Det tar projektledaren Björn Östlund med ro.
– Vi svarar att det är ett program som tar upp ett engagerande ämne som berör många, säger han.
Avsnittet satte mycket riktigt ny fart på diskussionen om ”curlingföräldrar”, som krattar manegen för sina barn – och som nu alltså tagit steget vidare och blivit ”helikopterföräldrar” som liksom svävar över de vuxna barnen och landar för att lösa alla problem.
Tittarnas vrede riktades mot ungdomarna i tv-programmet, men enligt psykologen Bengt Grandelius kan man inte klandra den som blivit bortskämd, man skämmer ju inte bort sig själv. Det fyller i stället en funktion hos osäkra föräldrar. För den som inte har ett eget vuxenliv kan ”projektet barnet” bli allt.
– Men de lever livet åt barnen i stället för att vara ett stöd. Det är som när man gör läxorna åt någon, en riktig björntjänst. Jag möter de curlade barnen när de fått det svårt i parrelationer för att de inte kan hantera motgångar, säger Bengt Grandelius.
Han tycker att det är bra att ämnet tas upp men håller med om att karaktärerna i serien verkar överdrivna.
– Det är inte riktigt trovärdigt, jag har aldrig stött på så bortskämda personer i yrket, säger han.
Enligt Björn Östlund styrs deltagarna i såpan.
– Vi placerar folk i en annan miljö än i deras hemmiljö, situationerna är styrda av programmet. Men vi har intervjuat föräldrar och barn ingående och de skäms inte för att de är så här.
Är de så bortskämda som de spelar?
– Min uppfattning är att de reaktioner som vi ser på det som de utsätts för i serien är äkta.