Hon agerar alltid stillsamt, oftast i en fridfull by, gärna med grusknastrande gångar som underlag och en gammal rakryggad överste som rekvisita. Miss Marple löser mordgåtor med hjälp av människors fördomar. Ingen anar nämligen att under den gamla damens vita permanentlockar arbetar de små grå för högtryck – och med gott resultat.
Jane Marple är sinnenas deckardrottning. Om man skulle göra en skämtteckning av henne skulle hon ha elefantöron, en lång näsa ständigt doppad i blöt och örnblick.
Vill man placera Miss Marple i hennes favoritmiljö blir det i en engelsk cottage med rosblommig inredning, the tea kettle ångande och en rosa stickning till hands. Men hon kan också dyka upp i ett kalldragigt engelskt slott, på något glammigt hotell eller någon utländsk exotisk plats. Jane Marple finner sig till rätta överallt och lever enligt den stränga viktorianska devisen ”en verklig dam kan varken bli chockerad eller förvånad”.
”Det finns inget ovänligt i Miss Marple, det är bara det att hon inte litar på folk. Men trots att hon väntar sig det värsta, så accepterar hon på ett vänligt sätt människor som de är”, skriver författaren Agatha Christie i sina memoarer
Christie introducerade Miss Marple första gången 1926 i en novell, ”The Tuesday Night Club”, i tidskriften The Sketch Magazine. I romanform dyker hon upp fyra år senare i ”Mordet i prästgården”. Hon förekommer totalt i tolv av Christies deckare (medan den manlige motsvarigheten, den fåfänga Hercule Poirot, är med i betydligt fler) och i en rad noveller.
Till skillnad från Poirots maniska noggrannhet framstår Miss Marple ibland som lite vimsig , men det är ett medvetet illusionstrick. Vem bryr sig om en vimsig tant? Ingen, och därmed kan hon operera fritt och ställa de mest ”oskyldiga” frågor i sin jakt på sanningen.
Men vem är egentligen Miss Marple? Ogift, boende i den lilla byn S:t Mary Mead, men sedan?
Förebilden fann Agatha Christie inte i sin samtid utan i sin mormors.
– Miss Marple är den sortens äldre dam som mer tillhörde min mormors umgänge. Hon är alla de gamla damer som jag träffat i många engelska byar som jag besökte när jag var liten flicka, förklarade Agatha Christie i en intervju när hon fick frågan.
Jane Marple rör sig oftast i övre engelsk medelklass med betoning på övre. Hon nyttjar alkohol måttligt (smuttar på sin höjd på en giftgrön likör), flörtar aldrig med jämnåriga män och går tidigt till sängs. Hon är kort sagt inte fallen för lustar utom när det gäller att lösa mordgåtor. Miss Marple är en dam som går i gång på förgiftade präster, strypta ärvda husor och skjutna mustaschprydda överstar. Då kan man nästan höra hur det brummar av aktivitet under hennes permanentlockar.
Hon är heller inte känslosam. Hur många ”ashes to ashes and dust to dust” har inte denna dam hört i sina dagar för att sedan lugnt bege sig hem till sin rosa stickning.
I över åttio år har hon varit med nu, Jane Marple, och genom åren har hon gestaltats av en rad skådespelerskor som Margaret Rutherford (”4.50 från Paddington”), Helen Hayes (”Ett karibiskt mysterium”), Joan Hickson (BBC:s serie) Angela Lansbury (”Spegeln sprack från kant till kant”), Geraldine McEwan (teveserie) och nuvarande Julia McKenzie (i TV 4).
Och hon konstaterar i kvällens teveavsnitt:
– As one gets older one gets wiser.
Miss Marple. (2:4)
tv 4 20.00