Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

”Det handlar om män med makt”

Simon J Berger har just synts i Jonas Gardells tv-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Nu spelar han polis i filmen ”Call girl”.
Simon J Berger har just synts i Jonas Gardells tv-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Nu spelar han polis i filmen ”Call girl”. Foto: Magnus Hallgren
Den omdebatterade filmen ”Call girl” skulle lika gärna kunna handla om Berlusconi och Strauss-Kahn som om Geijeraffären. Det menar Simon J Berger, som spelar en av huvudrollerna.

”Call girl” är en ”politisk och emotionell thriller” som tar tittarna tillbaka till 70-talet och den så kallade Geijeraffären där ledande politiker var insyltade. Redan i förtexterna står att verkliga händelser enbart har fungerat som en inspiration till filmen. I filmens rollista finns till exempel ”statsministern” (spelad av Magnus Krepper), ”justitieministern” (Claes Ljungmark) och Simon J Bergers desillusionerade unga polis på sedlighetsroteln, ”snusket” som den kallas internt. Han arbetar långt ned i hierarkin och tvingas inse att några av hans överordnade chefer ingår i det korrupta och arroganta manliga patriarkat som utnyttjar kvinnor.

Vi träffas vid Polishuset i Stockholm där en av scenerna i filmen spelats in – då den unge polismannen försöker jaga i fatt den prostituerade flickan Iris (Sofia Karemyr) på tunnelbanestationen Rådhuset.

Du verkar ha många jobb på gång samtidigt. Du har nyligen varit på Dramaten ett år och spelat in tv-serier och långfilmer. Blir det någonsin en arbetsgemenskap eller ensemblespel?

– Ja, varje produktion skapar sin egen gemenskap. Och detta gäller i hög grad även arbetet med ”Call girl”. I det här yrket finns numera nästan inga fasta anställningar där man lär känna och får arbeta med sina kolleger en längre tid. När man avslutat en massa produktioner och det utifrån ser ut som man har fullt upp kan det uppstå tomrum då man är utan jobb. Det har hänt mig flera gånger och är en del av frilansarbetet.

Hur fick du till 70-talsstämningen som präglar ”Call girl”?

– Jag sökte bland annat upp en äldre polis i Stockholm som berättade om dåtidens arbetsmetoder och teknik. Till exempel skrev man polisanmälningarna på skrivmaskin och spelade in telefonsamtal med rullbandspelare, berättar han.

I förberedelserna ingick också att läsa in vad som hände i bordellhärvan och de politiska konsekvenserna det ledde till.

Det var den 18 november 1977 som Dagens Nyheter publicerade uppgifterna om att den tidigare justitieministern Lennart Geijer pekats ut som säkerhetsrisk av den dåvarande rikspolischefen Carl Persson. Inom två dagar fick DN be om ursäkt, sedan Olof Palme kraftfullt dementerade uppgifterna som han menade var grovt förtal och ett försök att skandalisera Lennart Geijer. DN publicerade en ursäkt och betalade ett skadestånd till Geijer på 50 000 kronor som skulle användas till stipendier i undersökande journalistik. Men det skulle senare visa sig att DN i allt väsentligt hade rätt och att Olof Palme ljugit.

Vilka delar av Geijeraffären har inspirerat dig mest?

– Som jag ser det är det inte avsikten med filmen att påstå något om Olof Palme eller Lennart Geijer. Det handlar om något större och mer generellt än denna enskilda händelse. Filmen handlar om den systematiska obalansen i samhället där personer med makt, mest män, utnyttjar maktlösa människor, mest unga kvinnor. Det är oacceptabelt att patriarkatet betraktar kvinnor som leksaker som de använder för sin egen njutning. På det sättet handlar det lika mycket om män som Berlusconi i Italien, Strauss-Kahn i Frankrike och Bill Clinton i USA. Och det händer säkert lika mycket nu som då.

Alla är dock inte övertygade om att filmen är fri från kopplingar till den svenska 70-talsverkligheten. En av dessa är Olof Palmes son Mårten Palme som ska se filmen så snart den haft premiär. Han säger till DN att ”är det så att min far pekas ut som pedofil tänker jag polisanmäla den”.