Det värsta med att läsa Harry Potter-böckerna är att man blir så arg. Ju mer man tar del av trollkarlsvärlden, desto svårare blir det att nöja sig med sin egen helt omagiska tillvaro. Det är så orättvist att bara vara enkel mugglare utan minsta chans att få börja på Hogwarts till hösten. Som tur är så finns det de som inte finner sig i detta. I helgen öppnades en liten bit av J K Rowlings värld i Kalmar.
Ovanför den trasiga toaletten sitter en handskriven lapp fasttejpad, det står ”This way to the Ministry of Magic”. Som alla Harry Potter-fans eller ”Potterheads” vet är det en uppmaning att ställa sig i toaletten och spola. Vips så virvlar man ner genom avloppet till Magiministeriet, men ingen är sugen på att ta sig dit just nu. Betydligt mer intressanta saker är i görningen. Genom de slitna korridorerna i Folkets hus i Kalmar, en byggnad som i vänligaste fall kan beskrivas som högstadiet som Gud glömde, hörs tonerna av Håkan Hellströms klassiska Göteborgslåt. Musiken kommer från en liten scen där en svartklädd grupp skrålar refrängen ”Känn ingen sorg för mig Voldemort”. Framför scenen sitter ett femtiotal ungdomar och klappar med. Alla i rummet är deltagare i ”Portkey 2011”, ett Harry Potter- konvent arrangerat av fyra unga tjejer. Från torsdag till söndag har fans med åldersgränsen från tretton till tjugofem deltagit i bokdiskussioner, Quidditchmatcher, Wizengamot och tipspromenad. Precis som eleverna på Hogwarts tillhör deltagarna olika elevhem under tiden på konventet.
Malin Thörnlund Persson, 20 år, är en av arrangörerna och under de senaste fyra dagarna även föreståndare för Slytherin, elevhemmet för Hogwarts mest ärelystna elever. Med bakåtslickat hår, svart cape och en grön orm virad runt axlarna förklarar Malin – eller Salazar Slytherin som hon är utklädd till – att vi anlänt mitt i maskeraden. Deltagarna vänder sig om och kikar nyfiket fram under hattar, peruker, solglasögon och svarta skynken.
– Det här är Dagens Nyheter, säger Malin/Salazar och pekar på oss.
Jag och fotografen känner oss som nyast i klassen men blir välkomnade av en rungande applåd. Det känns som en kram.
– Vi har planerat konventet under nästan ett år, säger Agnes Olsson, 17 år och föreståndare för elevhemmet Gryffindor, med sitt långa hår flätat till ett skägg under hakan.
– De flesta av oss arrangörer har varit på Harry Potter-konvent förut, förklarar Annie Jensen, 17 år och föreståndare för det vänligaste av elevhemmen, Hufflepuff. Maskeradminglet pågår för fullt, men trots trovärdiga kostymer och fantasifull maskering så kan man inte undgå att märka att deltagarna består till största delen av tjejer.
– Det finns sex killar och sju vegetarianer, berättar Marielle Sundström, 17 år och utklädd till husalf.
Precis som husalferna i Harry Potter anser hon att hennes jobb borde uppskattas mer.
– Jag fick hjälp med de första fyra kladdkakorna, säger husalfen, men resten fick jag göra själv. Jag kan det där receptet nu, om man säger så.
Föreståndaren för elevhemmet Ravenclaw, Rebecca Staffas, 17 år, ser inte fram emot premiären på ”Harry Potter och Dödsrelikerna del 2”.
– Böckerna är så mycket bättre än filmerna, säger hon och rättar till sin glittrande tiara. Jag ser inte filmerna längre.
Hennes uppfattning delas inte av alla andra arrangörer, som längtansfullt berättar hur mycket de ser fram emot att ta del av den sista filmen om Harry Potter. Några som också längtat, fast mest efter att konventet skulle starta, är deltagarna Sara Altino och Anna Lindeberg. Utklädd till den runda bollen ”gyllene kvicken” i en Quidditchmatch berättar Altino att de räknat ned dagarna på konventets hemsida.
– Det kändes så overkligt när det bara var tolv timmar kvar. Då hade vi väntat i 92 dagar.
Therese Johansson, Mikaela Bengtsson och Olga Nordquist står en bit bort och tittar på när Sara Altino studsar in i olika deltagare i sin klotformade maskeraddräkt.
– Det bästa med att vara här är stämningen, säger Olga Nordquist, för dagen utklädd till Harrys vimsiga klasskompis Luna Lovegood
– Här finns det ingen som tycker att man är konstig om man börjar nynna på en Harry Potter-låt, säger hon och får medhåll från de två andra tjejerna.
– Jag kom hit själv, säger Mikaela Bengtsson, men man får nya vänner här.
– Det finns så mycket att lära sig om Harry Potter, säger Therese Johansson. Jag visste inte att det fanns en musikal, den var på engelska så en som har gått i en internationell skola översatte den så att alla skulle kunna förstå. Det tog några månader för henne tror jag, vi såg den här på konventet i torsdags.
Maskeradminglet fortsätter men liknar inget mingel jag någonsin varit på. Begreppet kallprat existerar inte i en lokal där luften är varm av lekande och samhörighet. En kille utklädd till skurken Peter Pettigrew, i råttform, frågar mig och jag ens läst Harry Potter-böckerna. Han har nämligen blivit intervjuad av en journalist förut och hon hade inte läst dem.
– Vet du inte vem du pratar med? frågar jag och försöker likna skådespelerskan Miranda Richardson så mycket som det går.
– Jag är Rita Skeeter från The Daily Prophet ser du väl? Här för att intervjua dig, Peter.
Killen i råtthuvan, som heter Jonte Rosén, bjuder på ett leende och sträcker upp en tass för en high five.
Tre uttråkande svartklädda deltagare från Slytherin sitter tillsammans i en hörna och ser coola ut. Coolast är en tjej utklädd till Dödsätarnas Bellatrix Lestrange.
– Bellatrix, du är skitsnygg, säger jag.
– Tack, eller jag menar, jag vet, säger hon innan hon pekar med trollstaven på Jonte Rosén som skrämd ilar i väg.
De flesta deltagarna vågar sig ut i solskenet för en gruppbild, även om några är misstänksamma. Ett par av dem frågar om Dagens Nyheter bara kommer ut i Kalmar.
Synen av alla utklädda, spralliga, lillgamla fans tillsammans får mig att för hundrade gången under besöket önska att jag var fjorton år igen.
– Gud, vad fina ni är, ropar fotografen. Precis som i en film.
– Som en bok menar du! ropar ett av fansen blixtsnabbt tillbaka.