Den 21-årige Xavier Dolan har kommit till Stockholm för första gången tillsammans med sin bästis och leading lady, Monia Chokri. De har känt varandra ett par år. Förra sommaren reste de runt i USA tillsammans några veckor ihop med en kompis till, Niels Schneider. Trippen blev ett filmmanus och trion blev huvudrollsinnehavare i ett triangeldrama där Xavier och Mona spelar ett kompispar, han gay och hon straight, som blir upp över öronen förälskade i Niels skönlockiga främling. Färgstarka, retroälskande ”Hjärtslag” är dessutom en kärleksförklaring till filmhistorien där femtiotalsvintagekläder blandas med franska Nya vågen-influenser och stilgrepp förknippade med samtida asiatiska mästare som Wong Kar-Wai.

Sist jag såg de två förstnämnda var på filmens bejublade premiär på Cannes filmfestival i våras då applådåskorna rev ner taket efter visningen och den förtjusta publiken aldrig tycktes vilja släppa filmskaparen och hans skådisar ur sikte.

Året innan fick Xavier Dolan ett nästan lika upphetsat mottagande på festivalen för sin självbiografiskt färgade debutfilm ”J’ai tué ma mère” (Jag har dödat min mamma). En titel som ska tolkas symboliskt och vars drama kretsar kring en ung killes krångliga, känslosamma men ganska roligt skildrade separationsångest.

Hur självbiografisk är den nya filmen?

– Alltså, vi har aldrig varit i den situationen, även om det händer att vi kollar på samma killar
ibland. Nej, vi har aldrig blivit kära i samma man, säger Monia Chokri snabbt och drar lite in sin leopardmönstrade klänning. Den svartklädde Xavier Dolan fyller i:

– Visst finns det självbiografiska element, även om jag aldrig varit del av ett triangeldrama. För mig handlar ”Hjärtslag” mest om en slags kärleksduell mellan två vänner och kärlek och besatthet och hur vi blir förälskade i själva kärleken. Och förstås om människor som får ett ”nej” i en kärleksrelation. Och det kan jag definitivt identifiera mig med, säger Dolan uppriktigt.

Förälskelsetemat var grunden för filmens drömskt visuella stil med mycket slowmotion ackompanjerade av bitterljuva schlagertongångar av den fransk-egyptiska sångerskan Dalida som var stor på femtio- och sextiotalen.

– Vissa, som inte gillar filmen, klagar på att den är ytlig och handlar mer om stil och yta än innehåll. Men de har ju helt missat poängen, säger Dolan upprört.

– Vi är ju ytliga när vi är kära. Det ligger i själva fenomenet att man ser världen i ett romantiskt skimmer, i olika meningsbärande detaljer, tecken och symboler. Eller hur? Det är så vi lever, älskar och överlever genom att älska. Kanske är det en generationsfråga, men i så fall är det så jag ser världen.

– Ibland har jag blivit anklagad för att kopiera och det gör mig så frustrerad. Häromdagen var det någon som sade att jag har snott från Jean-Luc Godards ”Föraktet”, men jag har ju inte ens hunnit se den! Häromdagen när jag visade ett manusutkast till min kommande film, ”Laurence Anyways”, var det någon som sade: se upp, det där har Spike Lee gjort i en massa filmer. Då tänkte jag att oj, oj, jag måste rusa i väg och hyra Spike Lees filmer, som jag inte heller sett. Herregud, jag är bara 21 år gammal och det finns så många filmer som jag inte sett än.

Hur är det med ”Mad men”, har du sett den?

– Nä, faktiskt inte det heller. Att Monias rollfigur är klädd i femtiotalsmode à la Audrey Hepburn kom sig av att jag redan på manusstadiet såg henne som någon som alltid är lite överklädd. Folk som klär sig i ”Mad men”-kläder i dag är hipsters. Mary är verkligen ingen hipster, hon är bara knäpp, säger Dolan och ger Monia Chokri en vänskaplig knuff.

– Filmhistorien är över hundra år gammal. Det är bara att acceptera att det mesta är sagt och gjort redan. Man kan bara lita till sin egen röst.

Vad ser du för karriärproblem med att slå igenom som tjugoåring?

– Att man blir för överväldigad av allt runt omkring, att man blir repetitiv, pretentiös. Det finns ett sådant desperat sug i filmvärlden efter ungt kött som det är lätt att förföras av. Men jag är ganska medveten om hur skör den här positionen är. En dålig film, och du är snabbt ute i kylan igen.