Tusentals maratonlöpare kommer i eftermiddag att trängas vid starten på Lidingövägen vid Stockholms Stadion. Inne på den gamla OS-arenan från 1912 väntar sedan läktarpubliken när löparna går i mål några timmar senare. Och varmt ska det bli om man får tro SMHI:s prognos.
När vi träffas tidigare i veckan är det blåsigt, mulet och småkallt. Regnet hänger i luften. Jag har stämt möte med friidrottsoraklet Lennart Julin på ett ödsligt Stadion för ett samtal om friidrott i allmänhet och maratonlöpning i synnerhet.
Mina förberedda frågor känns snart överflödiga. Lennart Julin svarar på allt man kan tänka sig och en hel del som man aldrig tänkt på.
Bland annat redogör han för den ideala konstitutionen hos en maratonlöpare.
– En maratonlöpare på elitnivå ska vara lätt men samtidigt ha hög hjärt- och lungkapacitet. Själv känner jag mig som en jätte (Julin är 181 centimeter) när jag står bredvid de små afrikanska löparna. Men det mentala är också viktigt. En maratonlöpare i världseliten tränar två tre mil om dagen. Ensam. För det krävs ett meditativt psyke; det funkar inte att vara rastlös och orolig, säger Lennat Julin där vi sitter uppe på Stadions läktare och blickar ner mot löparbanorna och gräsplanen där en ensam vaktmästare finklipper gräset utmed sidlinjen.
Lennart Julin har själv tränat långdistanslöpning, sju åtta mil i veckan som mest innan hälsenorna havererade. Men han poängterar att han aldrig varit bra på någon idrott, snarare fullständigt talanglös.
– Jag tyckte om idrotten men den tyckte inte om mig.
Däremot var och är Lennart Julin en sann kalenderbitare. Det stora friidrottsintresset grundlades i barndomen på 50-talet när han läste Idrottsbladet som bland annat presenterade statistik från lokala friidrottstävlingar runt om i Sverige.
Siffror är något han är road av. Road är för övrigt en underdrift för Lennart Julin är välutbildad matematiker på Stockholms universitet med akademiska betyg i matematik, fysik, astronomi och numerisk analys. Han var predestinerad att bli matematiker men friidrotten kom i vägen.
Är det något du ångrar?
– Inte alls. Jag ångrar ingenting. Det är ett privilegium att få ägna sig åt något där man ibland får feedback. Folk kan komma fram på gatan och tacka mig för mina tevekommentarer. När det sägs så spontant kan det inte finnas någon baktanke i det, säger Lennart Julin.
Maratonlöpning är i dag en internationell folkrörelse. Det hela började i New York 1976 som ett led i firandet av USA:s 200-årsdag. Någon kläckte idén att ordna ett maratonlopp genom staden, folk strömmade ut för att titta och heja på löparna, och det som var tänkt att vara en engångsföreteelse blev starten på en världsomfattande rörelse.
Stockholm var den första storstaden i Europa som antog konceptet 1979. London kom året därpå.
I dag är det följaktligen dags för den 31:a upplagan av Stockholm Marathon. Tävlingen är som alltid, överallt i världen, 42 195 meter lång. Staffan Harvig och Lennart Julin kommenterar för TV 4.
– Friidrott är individuell idrott, och det passar mig för jag är en allmänt egensinnig person. Samtidigt är det så mångfasetterat, ett samlingsnamn på så vitt skilda grenar som slägga, kort häck, maraton och höjdhopp för att ta några exempel. Det blir aldrig långtråkigt, säger Lennart Julin.
Han går gärna och tittar på små ungdomstävlingar, ibland över hundra om året. Har gjort så länge. Där kan han upptäcka talangerna innan de blir stjärnor. Lennart Julin såg Kajsa Bergkvist för första gången redan i hennes andra höjdhoppstävling när hon var tolv år. Han följde henne sedan under hela karriären.
Det är något visst med friidrottare, enligt Lennart Julin.
– De är aldrig ointressanta människor, samtalen kan ofta föra långt bort från friidrotten.
Lennart Julin tippar, föga oväntat, en kenyan som segrare i årets Stockholm Marathon, liksom förra året. De svenska löparna bör vara chanslösa.