Våra kroppar består av 30.000 miljarder celler, där energi transporteras, döda arbetar återvinns och där själva kärnan är ett stadshus fyllt med information och ett ständigt flöde av nya beslut. Cellen sover aldrig. Här finns allt vi behöver för att leva och fungera som människor även om vi aldrig märker det.

Dessa för ögat osynliga celler avslöjas nu i bilder tagna av den svenske fotografen Lennart Nilsson. Genom starka mikroskop tränger han in i vårt allra innersta och kan till och med visa hur ett fågelinfluensavirus tar sig in en cell och sedan sprider sig vidare i miljoner kopior.

Söndagens program låter oss möta en mikroskopisk värld som på många sätt liknar den vi själva lever i, men ändå helt annorlunda.

Lennart Nilsson har fotograferat människokroppens innersta hemligheter i snart femtio år. Sedan han fick sin första kamera 1933, och sin första bild publicerad i Dagens Nyheter 1938, har han nyfiket dokumenterat omvärlden. Kända människor, myror och foster i mammas mage har alla fångats av Lennart Nilssons nyfikna kameralins. Noggrant, tålmodigt och med en stark vilja att berätta för oss andra hur saker och ting fungerar har han förändrat vår syn på hur människan ser ut under huden.

Att Lennart Nilsson färgades av sin pappa Nils är lätt att förstå när jag ber honom beskriva pappan. Nils var lokförare i Hagalund men också en duktig amatörfotograf med landskapsfotografering som uppslukande hobby. När han inte fotograferade byggde han egna radioapparater. Den några år gamle Lennart minns hur pappan med stort tålamod monterade ihop dessa moderniteter i mitten av 1920-talet.

Just tålamodet har kommit att bli Lennart Nilssons kännetecken. En del bilder har tagit månader att ta. Projekt som ”Ett barn blir till” avslutades inte förrän efter elva år. Då var Lennart Nilsson nöjd. Bilderna publicerades 1965 över 16 sidor i tidskriften Life och fick en hel värld att häpna. För första gången hade någon kunnat beskriva fostrets utveckling i livmodern i knivskarpa färgbilder. Själv har han lite svårt att beskriva vad det egentligen är som driver honom. Men kanske är det vi som förväntar oss något mera pompöst och fantastiskt.

- Jag försöker sätta bilder på det som är väldigt känt av alla, säger han anspråkslöst. Jag vill bara berätta lite som en vanlig journalist.

När jag frågar Lennart Nilsson om han kan nämna något som gjort ett särskilt starkt intryck på honom så tvekar han inte:

- Vid ett tillfälle filmade jag inne i Karolinska institutets 37-gradiga termorum där jag skulle dokumentera hur spermier nådde fram till ett ägg. Alltså själva befruktningen. Det var bara några få spermier som fastnade på det och när ägget då började skaka trodde jag först att något gått fel. Men efter en kort stund började ägget snurra motsols, det var livets dans jag såg, som en planet som snurrade runt. Det var fullständigt oförglömligt, säger han.

Senare skulle han också, som första fotograf, kunna filma hur ägget brister och embryot lämnar det för att fastna på livmoderväggen. En ny människa kan börja växa inne i mamman. Men det är bilderna på fostret i mammas mage som alla minns. Bilder som Lennart Nilsson tog med hjälp av titthålskirurgi på levande foster, bland annat en där ett foster stoppar tummen i munnen, men också av spontanaborterade foster.

Arbetet med att fotografera människan och vår tillblivelse har påverkat Lennart Nilsson som person. ”Jag kan inte låta bli att tänka på att allt också handlar om mig själv”, säger han. Den lilla cellen, ägget, hjärtat eller hjärnan, som han utforskat med sin kamera, kan tillhöra vilken människa som helst. Under huden är vi alla lika.

- En gång i tiden så har också jag varit en äggcell, ett embryo som har delat sig och fäst sig på livmoderytan. Det är nästan så man ryser och det är lätt att tänka att det bara är en slump att just jag finns till. Att få filma detta känns märkligt.

Lennart Nilsson brinner av upptäckarlusta. Innerst inne är han en fotograferande journalist vars uppdrag har blivit att avslöja hur livet ser ut. När han fick chansen att återupprepa ett av världens mest kända, men också ifrågasatta experiment så tvekade han inte. Experimentet utfördes första gången 1953 av forskaren Stanley Miller och hans kollega Harold Urey. Enkelt beskrivet placerade forskarna ett slags uratmosfär, som fanns i jordens tidiga historia, i ett provrör med vatten och utsattes sedan för elektriska urladdningar.

Denna atmosfär, bestående av metan, väte och ammoniak, visade sig kunna bilda aminosyror, livets grundstenar. Detta kunde Lennart Nilsson dokumentera många år senare. Livets uppkomst fanns plötsligt på bild.

I de två filmer som nu ska visas på Kunskapskanalen häpnar forskarna över det Lennart Nilsson kan visa dem. Bilder tagna med hans eget svepelektronmikroskop avslöjar inte bara hur ett fågelinfluensavirus tar sig in i cellen utan också hur det förvandlar sig från ett klot till ett maskliknande virus som sedan förgrenar sig som ett träd. Det hade ingen tidigare känt till. På bara 35-40 minuter tog sig influensaviruset in i cellen där det började kopiera sig i miljontals kopior som efter några timmar återvände ut i kroppen.

- Jag blev väldigt glad när forskarna på kunde se detta för första gången, säger Lennart Nilsson som inte gärna vill lyfta fram sin egen insats.

Just nu arbetar han på en bok om sina egna bilder som ska ges ut på Bonnier fakta. Nästa projekt, som han också arbetar för fullt med, handlar om att kunna visa hur insekter kan se. Hur en trollsländas fasettögon förvandlar omvärlden till begripliga bilder då ljuset via nervimpulser når insektens hjärna. Tillsammans med forskare i Lund och Uppsala hoppas han kunna visa oss alla hur insekterna ser. Att han fyllt 88 år är inget som bekymrar Lennart Nilsson.

- Jag går kanske upp lite sent, vid halv sju, sju, men annars jobbar jag dag ut och dag in med trollsländan. Sedan har jag en ny idé som jag ska börja arbeta på efter trollsländan. Det kan bli mycket spännande för de flesta i världen. Det blir något som ingen har sett förut!

Kunskapskanalen visar serien med Lennart Nilssons bilder i fyra avsnitt. De två första är nyproducerade medan de sista två är repriser:

31/1 kl 21.00 Resan till livets kärna: Cellstaden
1/2 kl 21.00 Resan till livets kärna: Virus är fienden
2/2 kl 21.00 Sagan om livet
3/2 kl 21.00 Livets mirakel