Berätta om ditt första uppträdande?
– Det var på min mammas 40-årskalas. Jag var sex år och stod på en scen och sjöng tillsammans med min pappa (som låg på Svensktoppen med Ceges på 70-talet). Jag tyckte att det var skitläskigt, men gillade ändå att stå i centrum. Vi sjöng en barnvisa, som gick någonting så här: ”Det var en elefant, han var så elegant ...”, sjunger Erik Grönwall i telefonluren.
Vilken är din främsta styrka som sångare?
– Att jag – numera – vågar leva fullt ut på scenen, att jag kan njuta av att vara i stunden.
Hur stor betydelse har valet av låtar varit?
– Mycket stor, så fort jag fått veta låtvalet börjar jag tänka på hur jag kan bygga upp framträdandet, jobba med uppbyggnaden av låten och kanske lite koreografi. Det var kul att flippa loss till Iron Maidens ”Run to the hills” som jag gjorde i fredags.
Vad tycker du om din finalmotståndare?
– Jag tycker att Calle är en djävligt bra sångare som tar alla med storm. Han är som en saltvattensvåg som sköljer över dig på sommarstranden, haha. Jag kan inte peka på några speciella svagheter, han är också en bra kompis. Fast för mig handlar ”Idol” mest om att tävla mot mig själv.
Hur förbereder du dig inför finalen?
– Jag följer bara det utstakade ”Idol”-schemat, haha. Och jag har mina energikällor. Jag brukar bara försöka umgås med människor som ger energi i stället för att ta energi.
Hur har du utvecklats som artist under ”Idol”-tävlingen?
– Jag har fått bättre självförtroende och vågar ta ut svängarna mer. Jag behöver inte heller anstränga mig lika mycket när jag sjunger.
Vad hoppas du att en eventuell seger leder till?
– Att spela in en platta med mitt eget sound. För att lyckas måste man gå in i den här ”Idol”-världen helt och hållet. Men jag är medveten om att det är en stor bubbla som kan spricka när som helst. Man lever i bubblan tills man åker ut och då landar man i verkligheten.
Vilka drömlåtar i finalen – om du fick välja helt själv?
– ”The show must go on” som jag valde under temat ”världens bästa låt” och som tittarna nu har valt igen. Europes ”The final countdown” som jag själv har valt och kanske Skid Rows ”18 and life”. Som du förstår är jag väldigt nöjd med låtvalen i finalen, det kommer att bli en väldigt rolig, rockig final.
Vem tänker du på när du sjunger?
– Väldigt ofta min pappa, ibland min flickvän. Pappa har alltid stöttat mig. När jag till exempel spelade fotbolls- och ishockeymatcher satt han på läktaren och hejade. När jag hängde löst under kärlekstemat i ”Idol” satt han i publiken. När jag mötte hans blick gick allting bra – det var som i en amerikansk film, lite cheezy, men det funkade.
Hur har ”Idol” förändrat din vardag?
– Folk kommer fram och vill ta bilder och autografer, något som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva. Mina kärnfans är lite yngre tjejer, 16–18, men också en del mammor.
Vilka är dina största idoler?
– Freddie Mercury – shit, vad grym han är! Det var han som inspirerade mig att börja sjunga. När vi gjorde Queen-musikal i skolan dumpade jag gitarren för gott och började sjunga. Nikki Sixx är min idol när det handlar om image på scen – men absolut inte när det handlar om livsstil. Han har en ”badass”-attityd på scen som jag gillar.
Vilken är din drivkraft?
– Jag bara älskar musiken och har aldrig tvekat.
Vad gör du om tio år?
– Den frågan gillar jag. Förhoppningsvis lever jag på min musik. Drömmen är att åka ut och spela internationellt – gärna arenarock – det är suveränt om man får uppleva det igen. Jag hoppas att ”Idol” kan bygga grunden för en bra framtid. Ha en mycket bra dag!