Alexander – c’est moi: Konstnären som ung valp bär spöklika yttre likheter med Bertil Guve som spelar titelrollen. Den unge Bergmans känslighet och passion för dockteater och laterna magica delas också av Alexander som gärna sportar en vit sjömanskostym.
Biskopsgården: Filmen spänner mellan två motsatta världar vilket återspeglar regissörens egna barndomsupplevelser. På ena sidan står Jan Malmsjös stränga, prygelglada och moraliska biskop som gift om sig med syskonparets mamma (Ewa Fröling) när maken Oscar (Allan Edwall) dör i förtid. I den andra världen finns familjen Ekdahls livsbejakande teaterfamilj som hellre föredrar lite sång, lite dans, lite naket.
Carl: Börje Ahlstedts fisande, cigarrdoftande livsnjutare morbror Carl, har inspirerats av Ingmar Bergmans egen morbror Johan. En excentriker som återkommer i ”Larmar och gör sig till”, ”Den goda viljan” och ”Söndagsbarn”.
Djurdemoner: Säga vad man vill om Ingmar Bergman som personinstruktör, men någon djurmänniska var han aldrig. Åtminstone inte under inspelningarna. I en av scenerna misslyckade dämonregissören fatalt med att få en fet svart katt att stå stilla på post utanför Biskopsgården, dokumenterat i bakomfilmen ”Dokument Fanny och Alexander”.
Eldchock: Filmens deus ex machina: biskopen (som låst in Fanny och Alexander) bränns till döds av sin halvgalna tant som kommer inrusande i sovrummet efter att ha antänts av en fotogenlampa. Stuntmannen Johan Thorén fick brännskador och hamnade på sjukhus efter att scenen spelades in.
Fanny: Också Fanny, spelad av Pernilla Allwin, lär bära vissa drag av den verkliga Ingmar Bergman. Till skillnad från sin mer utåtriktade och uppkäftiga bror tar hon mindre plats och för sina strider inombords.
Guldbaggar: ”Fanny och Alexander” vann tre Guldbaggar för bästa film, bästa regi och Jarl Kulle (baggen delades endast ut i fem kategorier) belönades för sin strålande insats som den mustige och sexgalne Gustav Adolf Ekdahl.
Hoffmann: En stark inspirationskälla till ”Fanny och Alexander” är E T A Hoffmanns berättelse ”Nötknäpparen”. Det var härifrån Bergman fick utgångspunkten till filmens inledande julfirande med två barn som sitter och kurar i julaftonens skymning
Ingmars Bergmans barn: Tre av regissörens egna barn medverkade under filminspelningen; Dramatenskådespelaren Mats Bergman spelade systerson till Isak Jacobi, hans syster Anna gjorde birollen som Hanna Schwartz. Daniel Bergman var passare och regisserade senare ”Söndagsbarn” efter pappans manus.
Jacobi: Erland Josephson spelar antikhandlaren och bankmannen Isak Jacobi, god vän till familjen Ekdahl. En rollfigur som går igen i Bergmans tidigaste pjäser som en ”uråldrig rabbintyp”.
Kostymkavalkad: Under inspelningen gick det åt 250 dräkter till skådespelarna och drygt 1 000 till statisterna. Den Oscarsbelönade kostymören Marik Vos lovprisade Bergman för att han aldrig tröttnade på att provfilma tygbitar och såg kostymen som skådespelarens ”andra hud”.
Lord Grade: Från början var det brittiske sir Lew Grade som skulle producera filmen. När Bergman sa att den skulle bli betydligt längre än två timmar så drog sig den brittiske lorden ur projektet: ”Jag tänkte att det var Guds mening, en fingervisning om att jag inte borde ta mig an ett sådant omfångsrikt projekt. Så kom SFI-vd:n Jörn Donner och sa: ’Gör filmen! Jag skaffar kosingen!’” berättar Ingmar Bergman. Jörn Donner medgav att han överskred sina befogenheter som vd för Svenska Filminstitutet med motiveringen att ”det vore en skam om den filmen inte blev av”.
München: Bergman fantiserade ihop idén till ”Fanny och Alexander” (som utspelar sig i Uppsala under åren 1907–1909) i sin tyska exil efter den uppmärksammade skatteaffären 1976. Större delen av Bergmans förarbete gjordes i den bayerska huvudstaden.
Nationalteatret i Oslo blev först i världen med att sätta upp ”Fanny och Alexander” på scenen hösten 2009. Året därpå spelades den på Svenska teatern i Helsingfors, i regi av Maria Lundström och i danska Århus i regi av Stefan Larsson som även regisserat Dramatenföreställningen som har premiär i helgen.
Oscar: Filmen blev den största svenska succén någonsin på Oscarsgalan 1984 med statyetter för bästa utländska film, bästa foto, (Sven Nykvist) scenografi (Anna Asp och Susanne Lingheim), bästa kostym (Marik Vos-Lundh). Ingmar Bergman var också nominerad för bästa regi och bästa originalmanus. Filmen vann även en Golden Globe för bästa utländska film.
Paradvåningen: Familjen Ekdahls högborgerliga hem är en mer eller mindre exakt kopia av Bergmans mormors lägenhet i Uppsala.
Queer: Stina Ekblad spelar den mystiska, androgyna Ismael Retzinsky, Isacs 16-åriga systerson.
Rollbesättningen: ”Fanny och Alexander” mönstrar den kanske tyngsta svenska rollbesättningen någonsin; Gunn Wållgren, Allan Edwall, Jarl Kulle, Erland Josephson, Stina Ekblad, Mona Malm, Ewa Fröling, Gunnar Björnstrand, Ernst Günther, Jan Malmsjö, Börje Ahlstedt, Christina Schollin, Harriet Andersson med flera. Max von Sydow lär ha sagt att det var hans livs största misstag att han lät sin amerikanska agent tacka nej till biskopsrollen.
Stjärnskott: Pernilla August, dåvarande Pernilla Wallgren, fick sitt stora genombrott i rollen som barnflickan Maj. Början på en unik karriär – ingen annan skådespelare har spelat mamma till både Ingmar Bergman, Jesus och Darth Vader. En ung Peter Stormare gör sin andra filmroll som ”den andre unge mannen som hjälper Isak med kistan”.
Tv-serien: ”Fanny och Alexander” har visats i SVT flera gånger i den 312 minuter långa versionen, som även är identisk med den långa versionen som visats på bio. Den ursprungliga bioversionen, som hade världspremiär på biografen Astoria den 17 december 1982, är på 188 minuter (läs mer i dagens Filmdoktor).
Ullmann: Från början var det tänkt att Bergmans yngsta dotter, Linn Ullmann, skulle spela en äldre syster till Fanny och Alexander. Men planerna skrotades när dottern inte fick ledigt från skolan.
Vaccin: Bergman beordrade att skådespelarna skulle ta gammaglobulin en gång i månaden för att inte äventyra inspelningen. Trots detta drabbades halva ensemblen av en elak influensaepidemi. Själv drabbades regissören av en ”satans jävla helvetes förbannad skitförkylning som försöker knäcka resterna av Bergman. Detta ska inte lyckas. Det har jag givit mig fan”, skrev han. Exteriörscenerna i ett vintrigt Uppsala fick tas över av Peter Schildt.
X-faktor: trollkonster, vålnader, dagdrömmar, fantasifoster och fantastiska laterna magicor. Hela filmen är en hyllning till konstens och livets magi.
Yrvaken: Stackars Alexander blir instängd på Biskopsgårdens vind och överraskas av att Pernilla Wahlgrens (ja, artisten!) liksminkade flickspöke kräks i hans ansikte. Skräckscenen finns bara i den långa versionen.
Zeitgeist: Filmen fångar tidsandan från början av förra seklet, innan första världskriget sopade bort den gamla världen. ”Fanny och Alexander” utspelar sig mellan 1907 och 1909.
Ångest: ”Det finns inte längre några proportioner mellan min ångest och den verklighet som åstadkommer den. Jag tror i alla fall att jag vet vad det är för film jag vill göra härnäst. Den är olik allt annat jag sysslat med hittills”, skrev Bergman i sin arbetsbok under sin tyska exiltillvaro 1978.
Änkan: Gunn Wållgren spelar den rika änkan Helena Ekdahl som är teaterfamiljen Ekdahls starka matriark. Ett kärleksfullt porträtt av regissörens egen mormor. När Bergman såg igenom de fyra första timmarna av råmaterialet blev han chockad och konstaterade: ”Ingenting utom Gunn Wållgren var riktigt bra.”
Ökenköret: Bergman hade bespetsat sig på att spela in den sista scenen i öknen i Spanien. Producenten Katinka Farago trodde inte att regissörens nerver skulle klara en sådan strapats och skyllde på att budgeten inte skulle räcka för ökenäventyr. Scenen spelades i stället in i Filmhuset där man fick blåsa sandkorn framför kameralinsen för att få rätt sorts ökenkänsla.
Läs ännu mer om inspelningen av ”Fanny och Alexander” i nya numret av magasinet Filter.