Film & TV

Fortsatt strid om Netflix rättsdrama

Los Angeles. Hyllningarna av Netflix dokumentärserie ”Making a murderer” var först närmast unisona och ledde till krav på att den morddömde Steven Avery skulle benådas. Men snart blev filmmakarna ifrågasatta. DN:s Sanna Björling har träffat dem.

Har rättssystemet i USA blivit mer pålitligt än det var i mitten av 1980-talet?

Den frågan var utgångspunkten för Laura Ricciardi och Moira Demos när de för tio år sedan inledde sitt arbete med vad som blev ”Making a murderer”.

Johan Croneman: Dokumentärfilm är per definition inte objektiv

Den tio timmar långa dokumentärserien, som hade premiär på Netflix den 18 december, följer den dubbelt dömde men en gång friade mannen Steven Avery under hans resa genom rättssystemet i Wisconsin.

Avery döms i Manitowoc, Wisconsin, år 1985 mot sitt nekande för mordförsök och sexuella övergrepp. Arton år senare frias han, då dna-fynd bevisar hans oskuld. Kort därpå grips han igen, anklagad för mordet på en 25-årig fotograf, ett brott han tillsammans med sitt tonåriga syskonbarn döms till livstid för.

– Det är klart att vi hade en uppfattning om vad vi ville göra när vi började vårt arbete för mer än tio år sedan, säger Laura Ricciardi, när hon och kollegan Moira Demos möter tv-kritiker och internationell press på ett lyxhotell i Pasadena strax utanför Los Angeles.

”Making a murderer”: Vad rätten inte fick höra

– Vi ville göra en dokumentär om hur rättssystemet för brottsanklagade fungerar i USA. Att vi valde Steven Avery som vårt fall berodde på att hans fall var unikt. Han var fälld, friad många år senare, men dömd igen. Varför? Och hur kom det sig att en man som var felaktigt dömd och som suttit 18 år i fängelse plötsligt befann sig tillbaka i systemet? Steven Averys fall gav oss en möjlighet att jämföra hur systemet förändrats över tid – skulle han bli bättre behandlad i dag, än vad han blev tjugo år tidigare?

Dokumentärfilmarnas svar är ett dystert nej: Avery blir ånyo ett offer för ett rättssystem med så häpnadsväckande brister att över 130.000 tittare i en reaktion på serien lämnade sina underskrifter till Vita huset med en vädjan om att president Barack Obama skulle benåda honom. Ett parallellt upprop på nätet får snabbt mer än 300.000 underskrifter.

Men i Pasadena blir frågorna snart granskande.

Efter premiären i december har kritik framförts mot att filmmakarna varit tendentiösa och medvetet undanhållit bevis från åklagarsidan som varit besvärande för Avery. Det handlar dels om dna-fynd, dels om uppgifter från en före detta flickvän om att han ska ha misshandlat henne och hon ska också ha ringt polisen – samtal som finns bevarade.

Samtidigt finns uppgifter som talar till Averys fördel – som makabra detaljer kring var benen av den döda fotografens kropp hittats – som inte heller redovisas och som bland andra Huffington Post redogör för.

I kabelkanalen ABC har rättsreportern Dan Abrams skapat en helt egen sajt där han redogör för fallet, och hävdar att Avery är skyldig till det mord han nu är dömd för, och jämför händelseutvecklingen med fallet O J Simpson. Däremot menar Abrams att syskonbarnet är oskyldigt och bör få en ny rättegång.

Filmarna menar att de givetvis tvingats göra ett urval av vilken bevisning de skulle ha med i dokumentären – som, även om den är tio timmar lång, är ett kort sammandrag av en rättegång som varade i sex veckor.

– Vi är inte domare eller åklagare, och vi var ute efter att spegla rättssystemet. Vi tog med vad åklagaren ansåg var den viktigaste bevisningen, säger Laura Ricciardi, och tillägger att filmteamet upprepade gånger erbjöd åklagarsidan möjlighet att kommentera fallet, och att de inte heller fick tillgång till allt material från åklagarsidan.

– Jag vill också hävda att vad vi nu ser är historien som upprepar sig, denna gång i nationella medier som demoniserar denna man för att bevisa hans skuld. Vad vi gjorde var att dokumentera hans fall under tiden det pågick, och i den processen var de bevis som nu nämns inte relevanta.

Den advokat som företrädde Avery i den process som slutade med att han rentvåddes 2003, Keith Findley, säger i public service-radion NPR:

– Jag vet inte om jag är övertygad om hans oskuld i mordfallet – bara efter att ha sett dokumentären vet jag inte tillräckligt om det – men vad jag är övertygad om är att den väcker allvarliga frågor om hur systemet fungerar.

Findley är också chef för Wisconsin innocence project, som driver frågor om rättssystemet.

Projektet är ett av många som finns runt om i USA och som driver såväl systemfrågor som lyfter enskilda fall. Det handlar om förhörsmetoder, juryprocesser och juridiska positioner med särintressen och personer som i små samhällen står olämpligt nära varandra.

Den debatt som ”Making a murderer” har utlöst handlar inte enbart om detaljerad bevisning, utan även om vilken roll medier som ligger vid sidan av den traditionella nyhetsjournalistiken kan spela när det handlar om att lyfta samhällsfrågor, inte minst som rör rättssamhället – som dokumentärfilm och podcaster, där NPR:s ”Serial” särskilt nämns, som bland annat publicerade den första intervjuan med Bowe Bergdahl, den amerikanska soldat som satt fången i Afghanistan i fem år innan han frigavs, men som anklagas för förräderi och för att ha utsatt sina kolleger för livsfara.

– I hög grad arbetade vi journalistiskt. Vi såg till att våra uppgifter kunde styrkas av flera källor och vi använde oss av förstahandskällor, förhör och filmupptagningar, så långt det gick. Vi pratade med personer som själva hade varit med och försökte inkludera så många synsätt som möjligt. säger Moira Demos.

Medan professorn i juridik vid Duke law school och den tidigare åklagaren Lisa Kern Griffin skriver i en debattartikel i The New York Times att det viktiga inte är den exakta sanningen, utan alla människors rätt till en rättvis prövning – menar Kathryn Schulz i tidskriften The New Yorker att dokumentären är ett misslyckande, just för att den inte tillräckligt tydligt problematiserar systemfelen – utan glider över i att driva Averys fall. Hon skriver också att Penny Beerntsen, den kvinna som 1985 av misstag pekat ut Steven Avery, uppfattat det som att dokumentärfilmarna när de kontaktade henne redan hade sin uppfattning klar. Beerntsen mådde sedan hon insett sitt misstag mycket dåligt och engagerade sig själv i The innocence project.

Pressad på sin egen åsikt vid utfrågningen i Pasadena säger Moira Demos:

– Min främsta lärdom efter detta är att alla och envar har rätt till rättvisa. Vår dokumentär redogör för en lång lista av oegentligheter, och om jag själv var misstänkt för något skulle jag inte vilja bli behandlad som Steven Avery har blivit.

Hur brottsanklagade och dömda behandlas är i USA en fråga som uppmärksammas på högsta politiska nivå, både mot bakgrund av att dna-tekniken visat att många oskyldiga sitter bakom lås och bom och i samband med debatten om rasism och särbehandling av afroamerikaner.

Filmmakarna hoppas nu att de som reagerar gör det genom att bevaka sina egna företrädare för det lokala rättsväsendet – och rösta rätt. I USA väljs ofta såväl åklagare som sheriffer av invånarna på orten, men valdeltagandet är ofta lågt och här finns en uppenbar möjlighet att påverka – mer än på nationell nivå, där Obama har svarat på uppmaningen om att benåda Avery med att Vita huset inte går in i enskilda fall.

Steven Avery är kvar i fängelse, men hans fall är inte stängt och han företräds av en advokat. Laura Ricciardi och Moira Demos fortsätter att följa ärendet, beredda att göra en uppföljning.

”Making a murderer”.

Dokumentärserie i tio delar som hade premiär på Netflix den 18 december 2015.

Skriven och regisserad av Laura Ricciardi och Moira Demos, och producerad av Lisa Nishimura.

Filmarna följer under tio år fallet Steven Avery, som dömts för mordförsök och sexuella övergrepp 1985, friats efter att ha suttit 18 år i fängelse, men dömts på nytt, denna gång för mord.

Den kritikerrosade dokumentärserien påvisar allvarliga brister i rättssystemet, men har senare även anklagats för att ha varit vinklad.

Ricciardi har examen i juridik från New York law school och i film från Columbia university, där hon lärde känna Moira Demos.

Idén till dokumentären fick de genom en nyhetsartikel om Steven Avery, när han dömts andra gången, 2005.

Netflix redovisar inte tittarsiffror, men uppmärksamheten och antalet underskrifter för Averys fall tyder på att ett stort antal människor har sett dokumentären.

Mer från Netflix under året.

1 april: ”Flaked” – komediserie där Will Arnett spelar Chip, en man som försöker manövrera sin omgivning genom egna lögner i Venice, Kalifornien.

1 april: ”The ranch” – Colts (Ashton Kutcher) återvänder hem till Colorado för att driva familjeranchen i komediserien ”The ranch”.

1 april: ”Lost & found music studios” – en grupp tonårsmusiker försöker hitta sitt sound på en prestigefull studio.

15 april: ”Unbreakable Kimmy Schmidt” – säsong 2 av den Emmy-nominerade serien om Kimmy (Ellie Kemper) som försöker starta om i New York efter femton år som sektmedlem.

5 maj: ”Marseille” – Marseilles borgmästare (Gérard Depardieu) förbereder en sista kupp före valet: att få igenom bygget av ett kasino i stadens historiska centrum.

6 maj: ”Grace and Frankie” – andra säsongen av komediserien om Grace (Jane Fonda) och Frankie (Lily Tomlin) som blir en otippad duo efter att de lämnats av sina män.

17 juni: ”Orange is the new black” – fjärde säsongen får tittarna följa de kvinnliga internerna på Litchfield-fängelset.

15 juli: ”Stranger things” – i sökandet efter en försvunnen pojke finner sig familj och polis i ett mysterium med ingredienser som topphemliga experiment, övernaturliga krafter och en märklig liten flicka.

12 augusti: ”The get down” – nytt musikdrivet drama av Baz Luhrmann som utspelar sig i ett våldsamt New York på 70-talet.