Fredrik Strage om Ralph Wiggum

Han är åtta år. Han gillar att peta sig i näsan, äta kritor och bygga slott av kattsand. När han är glad springer han naken längs gatan och skriker med ljus röst: "Jag är Woodstockbebisen!" När han försöker läsa flerstaviga ord får han näsblod och svimmar. Han leker helst med sina två fantasikompisar: Leprechaun, den irländska pysslingen som säger åt honom att bränna saker, och Wiggle Puppy, den glada hunden som kan flyga med sina långa flaxande öron. Ralph Wiggum lever i sin egen värld. Många tycker att han är en idiot men ingen lyckas dämpa hans entusiasm. Under en arkeologisk skolexpedition blir han överlycklig när han tror sig ha krafsat fram en spjutspets. "Det där är spetsen på din spade. Den ramlade av", upplyser läraren. "Och jag hittade den!" jublar Ralph.

När tv-serien "South Park" för sex år sedan presenterade Timmy, en rullstolsburen elev som bara kunde säga sitt namn, kändes det som om den tossige krabaten i konkurrenten "The Simpsons" snart skulle kännas överflödig. Men lille Ralph har fortsatt att gå från klarhet till klarhet - eller från förvirring till förvirring. Medan Timmy i "South Park" blivit relativt sansad lyckas Ralph vara betydligt mer anarkistisk än sin serie.

Efter sjutton säsonger är "The Simpsons" inte längre knivskarp men så länge Ralph medverkar finns anledning att titta.

I fjol hyllades han av rockbandet Bloodhound Gang, vars låt "Ralph Wiggum" innehöll många av hans klassiska repliker. Nyligen kom också "The Ralph Wiggum book", en ambitiös guide till hans udda universum. Det säger en hel del om Ralphs popularitet att han är den fjärde figuren i bokserien "Simpsons library of wisdom" (efter Bart, Homer och den buttre serietidningsförsäljaren). Från början var det meningen att Ralph skulle vara en ung version av Homer, men Lisa Simpsons knubbige klasskamrat ballade snabbt ur fullständigt. Han åt hellre lera än chips. Och vann tevetittarnas hjärtan. Först i fjärde säsongen avslöjades att han hette Wiggum i efternamn, och var son till poliskonstapeln i Springfield.

I "The Ralph Wiggum book" försöker lärare och bekanta att förstå honom. Här finns både Ralphs akademiska prestationer (fråga: "Vem var Abraham Lincoln?", svar: "Han uppfann ved.") och hans egna teorier ("Min mamma svalde ett vattenmelonfrö, och en vattenmelon växte i hennes mage och jag var inuti den"). Även om han inte begriper så mycket framstår Ralph som en briljant person - en inverterad version av den skarpsinniga Lisa Simpson (vars hjärta han förgäves försöker vinna). När han tuggar i sig suddgummin och jord lyckas han med det uppror som huvudpersonerna i Lars von Triers "Idioterna" försökte göra. "Att vara idiot är en lyx, men också ett framsteg. Idioten är framtidens människa", sa en av wannabe-tokarna i den filmen. De syftade förmodligen inte på Ralph Wiggum, men som pionjär för irrationellt tänkande står han i en klass för sig. Till och med Lisa imponeras en smula när hon i boken recenserar skolpjäsen som kuratorn bett Ralph sätta upp: "En resa genom Ralph Wiggums hjärna är en uppsluppen, älskvärd resa, men den präglas också av outhärdlig dumhet, till synes omöjlig okunnighet, och skrämmande udda besatthet."

Så länge Ralph tar med oss på den resan kommer han att vara världens starkast lysande teve-stjärna.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut