Lipton får filmstjärnorna att prata..
Han ser fortfarande intresserad ut, programledaren James Lipton. I fjorton år har han intervjuat filmens celebriteter i programmet "Inside the actors studio" som går i Kanal 9 (lördagar kl 18.55).
Det är en knepig uppgift, stjärnglansen och publiksiffrorna till trots (programmet lär vara sålt till 125 länder). Mediernas bild av en framgångsrik filmskådespelare stämmer sällan med verkligheten. Men vill hon/han avslöja det? Vågar den uppburne berätta att det som alla trott var storslaget, fantastiskt och begåvat var tillfälligheter och en slump ja, ibland ren tur?
Att skapa en tillit och trygghet där på scenen är vad James Lipton oftast lyckas göra i "Inside the actors studio". Och att vara lyhörd och få förtroende är vad konsten att intervjua över huvud taget handlar om.
Det är faktiskt en konst. Det är därför man ser sådana magplask emellanåt när producenter tror att en vem-som-helst-kändis kan klara av detta arbete. För det är också ett arbete; och i sina bästa stunder en yrkesskicklighet.
James Lipton har ett ansikte som sällan avslöjar hans känslor, det är ett stenansikte med en färg som anar ett något förhöjt blodtryck. Han ställer sina frågor till 98 procent med en gravallvarlig min och det är knäpptyst från publiken; eleverna på anrika Actors Studio i New York, där bland andra Marlon Brando, Marilyn Monroe och Dustin Hoffman gått.
James Lipton jobbar lugnt och metodiskt och har en intensiv blick. Det där lugnet, den där närvaron, gör det mycket svårare för den intervjuade att komma undan hans frågor än om de kom från en skjutjärnsjournalists verbalt pepprade ammunition.
Häromsistens satt Pierce Brosnan i heta stolen. Han lockades säga de magiska orden: "My name is Bond. . . James Bond." Och förklara hur lång den där pausen ska vara mellan Bond och James. Att tiden för pausen är oerhört viktig. Värdelöst vetande? Ja, men kul sådant.
Men annars höll Brosnan garden uppe. Han var lite för stel, lite för mån om hur han tog sig ut. Men när teaterskoleeleverna fick ställa sina frågor det får de alltid i slutet av varje program slappnade han av en smula. Han blev ödmjuk och kanske för en stund en av dem.
Finns det då inget negativt att säga om Liptons intervjukonst? Jodå. Hans kortfrågor av typen "Vilket är det värsta ord du vet? Vilket djur skulle du vilja vara?" etcetera är tjatigt, fastlåst. Överraskningsmomentet är förbi för länge sedan.
Men annars: James Lipton är ett fenomen i USA och även hemma i min teve.
För övrigt . . .
. . . har vuxentittarna fått motsvarigheten till barnens "Hjärnkontoret" med SVT2:s "Faktafrossa" (måndagar kl 19.30). Tänk så skojsigt det blir med lite knasiga ljud och läten i bakgrunden när man talar om så allvarliga ting som rädsla. Vad är meningen med det? Finns det möjligen just en rädsla hos programmakarna att ännu en gång inte bli för seriösa?