Kan man tro på det som visas?.
Är det här verkligen sant?
Förra veckan hamnade jag framför femmans "Gordon's Kitchen Nightmares". Det är en amerikansk version av den brittiske kockens teveprogram där han rycker upp en restaurang med problem.
Gordon Ramsay är en perfektionist som fått tre Michelin-stjärnor för en av sina krogar. Med en bakgrund som lovande fotbollspelare som tidigt skadade sönder sig är han också en frustrerad tävlingsmänniska som skriker och gormar och blir arg på dem som inte har lika mycket vilja och energi som han har.
I det avsnitt jag såg låg restaurangen i Los Angeles. Den gick med förlust och var på väg mot nedläggning. Ägaren hade tänkt ut en meny med kombinationsmöjligheter som föreföll minst sagt krånglig. Bara frysta råvaror användes.
Nu utspelade sig ett drama. Först går ägaren motvilligt med på införa en förenklad meny och färska råvaror. Men sedan, mitt under premiärkvällen, försöker han byta tillbaka till den gamla menyn. Ägaren springer ut i mörkret i en gränd och skriker att det är hans liv och att kamerorna ska stängas av. Dramatik, dramatik!
Men programmet slutar med att Ramsay får sin vilja igenom.
När jag sedan sjunker tillbaka i soffan efter all dramatik börjar jag fundera. Antag att jag hade en krog som var på väg mot konkurs. Och så kommer en av världens absolut bästa kockar (tre stjärnor!) och ger mig råd om hur jag ska få rätsida på den. Skulle jag inte lyssna och göra nästan precis som han säger?
Den här veckan såg jag ett nytt avsnitt. Samma drama igen! Är det här verkligen sant? Är det verkligheten jag får se?
Jag söker på nätet och hittar en artikel som berättar att Ramsay för två år sedan fick 75 000 pund i skadestånd från den brittiska tidningen Evening Standard. Tidningen hade påstått att produktionsbolaget satt in en usel kock och att problemen i restaurangen var påhittade. Men det fann inte domstolen något stöd för.
Visst såg pubkockens tårar i slutet av veckans avsnitt av programmet ut att vara äkta. Och visst kan man tro att restaurangens problem i grunden är verkliga. Men storyn så som den utspelar sig har jag ändå svårt att tro på.
Men det kanske inte spelar så stor roll? Om restaurangens problem är verkliga? Om lösningen är bra? Om dramatiken är allmänmänsklig och speglar allas vår oro för förändringar och vårt motstånd att ta till oss goda råd som vi borde lyssna på. Är inte det bra?
Så ser jag programmet "Kobra" på SVT och en intervju med den fascinerande regissören Ang Lee (den går att se på nätet!). Han säger att man i Kina inte bryr sig lika mycket om skillnaden mellan fiktion och verklighet som vi gör i västerlandet.
Kanske det. Och så är det väl så att all verklighet påverkas av tv-kamerornas närvaro.
FÖR ÖVRIGT ...
... finns många avsnitt av "Kitchen Nightmares" på Youtube. Sök på "gordon kitchen nightmares" så hittar du avsnitten prydligt uppmärkta.