1. Melody Club: ”The hunter”
Upphovsmän: Kristofer Östergren, Erik Stenemo, Jon Axelsson, Nicklas Stenemo.
Bland tre meter höga schackpjäser hoppar sångaren Kristofer Östergren ned på scenen, precis som sina bandkolleger utstyrd i svart lackkavaj och den där typen av lätt flottig syntrockfrisyr som endast Melody Club-medlemmar har. Numret är i det närmaste perfekt; med svart-vit-röd färgskala och lätt svindlande perspektivförvridningar känns det lätt ”Alice i Underlandet”-inspirerat. Låten är söt med sina luftigt malande gitarrer och består till minst 80 procent, ingen överdrift, av refräng. Och varför inte. Har man en episk refräng kan man lika gott utnyttja den.
DN:s tips: andra chansen.
Telefonrösta: 099-20201/099-90201. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 01.
2. Julia Alvgard: ”Better or worse”
Upphovsmän: Julia Alvgard, Manne Hjelm, Ola Holstad, Joar Lenz.
Årets två webbjokrar är inte direkt någon rungande succé. I jämförelse med den outsägligt lökiga Jason Mraz-pastischen i Hawaiimiljö som Jonas Matsson bjöd på i den första deltävlingen är det här visserligen ett under av god smak. Julia Alvgard har en bra röst, och för att vara ny i ett startfält fullt av veteraner är hon imponerande samlad och proffsig. Men låten är ganska hopplöst daterad i sin 90-talsproduktion, och scenografin känns ihopslängd på fem minuter och är, rent ut sagt, ful. Alvgard försvinner, bokstavligt talat, in i de anskrämliga gråblå franstäckta skärmarna.
DN:s tips: åtta.
Telefonrösta: 099-20202/099-90202, Sms-rösta: 72999/72211, skriv 02.
3. Lasse Stefanz: ”I surrender”
Upphovsmän: Alexander Bard, Ola Håkansson, Tim Norell.
Den här låten är ganska underväldigande, maler på i ljummet tempo, och lyfter inte ens i tonartshöjningen; skamlösa stölder från ”We are all the winners” och ”Simply the best” till trots. Men det är å andra sidan något tryggt med dessa härligt frisläppta pösmagar, vippande dansbandsknän, och gitarrister som hade kunnat vara Eric Saades farfarsfar. Att betrakta Lasse Stefanz dansbandsgunga sig igenom det här jämntjocka stillastående numret är som att hamna bredvid en letargisk halvalkis på en tretimmars bussresa och långsamt vaggas till sömns av en sluddrig livshistorik.
DN:s tips: final.
Telefonrösta: 099-20203/099-90203. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 03.
4. Linda Pritchard: ”Alive".
Upphovsmän: Oscar Görres, Fredrik Kempe.
Så fick vi då årets första och enda riktigt maffiga powerballad. Linda Pritchard har balklänning, hennes röda hår flyger i schlagerfläkten, hon slukar kameran med sängkammarblicken, hon går ned på knä, och hon sjunger så magnifikt genomträngande att det viner kring öronen. Ensam på scenen med något slags stjärnfall på skärmarna som enda sällskap gör hon det bästa möjliga av den här låten. Men trots att den kan pricka av samtliga punkter på schlagerballadernas universella checklista, känns ballader över lag dödsdömda i årets festival.
DN:s tips: sexa.
Telefonrösta: 099-20204/099-90204. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 04.
5. Anders Fernette: ”Run”
Upphovsmän: Desmond Child, Negin Djafari, Hugo Lira, Ian-Paolo Lira, Thomas Gustafsson.
Låten är helt okej testosteronrockdisko med en Anders Fernette som utstrålar Tomas Ledinsk väderbiten manlighet. Men det spelar ingen som helst roll, för det enda man kan fokusera på som tittare är det otroligt överarbetade numret där akrobater hissas ned från taket i vita skynken, och desperat och nervöst försöker tajma sina koordinerade luftsnurrar och pricka varandras munnar med pussar. Samtidigt på marknivå joggar ett gäng manliga körsångare koncentrerat i cirkel kring Fernette. Det hela ser mest ut som en examensshow på Cirkus Cirkörs amatörutbildning.
DN:s tips: sjua.
Telefonrösta: 099-20205/099-90205. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 05.
6. Linda Bengtzing: ”E de fel på mig”
Upphovsmän: Pontus Assarsson, Thomas G:son, Jörgen Ringqvist, Daniel Barkman.
Jag är osäker på betyget. Kanske ska det vara en fyra, om man vill premiera surrealism, feberdrömsestetik och onanitexter. Jag vet inte ur vilken vinkel jag ska tackla detta missfoster till låt, min hjärna kan inte processa det. Bengtzing sjunger om att hon har en man som kan det där med snickeri och kan kombinera mat och vin, men fantiserar om en annan som får det att ”explodera inom henne”. Hon sprätter med benen i stickande gul klänning. Det är koreografi på diverse lådor. Dansare hoppar in på scenen från studsmattor med var sin portfölj och utför portföljdans.
DN:s tips: andra chansen.
Telefonrösta: 099-20206/099-90206. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 06.
7. Nicke Borg: “Leaving home”
Upphovsmän: Jojo Borg Larsson, Nicke Borg, Fredrik Thomander, Anders Wikström.
Backyard Babies-gitarristen Nicke Borg gör en fin old-school rockballad med trummor i halvtempo. Tänk Green Days ”Boulevard of broken dreams” korsat med ett marginellt farligare Takida. Den minimalistiska scenlösningen är snygg. Det är skönt att slippa se ett låtsasrockband spela låtsasinstrument; i stället vänder Borg ryggen till och låter projektioner av sig själv spela gitarrsolo. När han vränger av sig jackan och blottar sina tatueringsarmar vinner han röster från småbarnsfarsor med Sweden Rock-drömmar, men för den breda publiken är det för anonymt.
DN:s tips: femma.
Telefonrösta: 099-20207/099-90207. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 07.
8. Love Generation: ”Dance alone”
Upphovsmän: RedOne, Bilal ”The chef”, Teddy Sky, AJ Junior, Jimmy Joker, BeatGeek.
Det här är så proffsigt att man tappar andan. En superkomprimerad stenhård ljudbild som bultar i trumhinnorna. En dyr ljusshow och ett glimrande podium. Fyra sångerskor med olika hårfärg men samma skitsnygga kroppstrumpor. De sjunger hyfsat, de dansar som gudar, och koreografin sitter som en smäck, in i minsta minutiöst repeterade höftknyck. Visserligen skulle Lady Gaga ha kissat på den här låten om RedOne erbjöd henne den, men i Melodifestivalsammanhang lyser den av modernitet som en nästa generationens Iphoneprototyp i en hög gamla kasserade faxar.
DN:s tips: final.
Telefonrösta: 099-20208/099-90208. Sms-rösta: 72999/72211, skriv 08.