I går kom beskedet att Disney köper Lucasfilm, bolaget bakom ”Star wars”. DN:s Hanna Fahl menar att det mörka hotet, trots köpet, fortfarande kommer från grundaren George Lucas själv.
När nyheten kom om att Disney köper Lucasfilm, inklusive alla ”Star wars”-rättigheter, hade man kanske förväntat sig ett kollektivt avgrundsvrål och en omedelbar ”Rör Inte Min Lightsaber!”-kampanj på Facebook. Det är så fans brukar reagera när en upphovsman tappar kontrollen över sitt verk (se bara på fans till tv-serien ”Community”, och den svarta vrede de uttryckt sedan serieskaparen Dan Harmon fått sparken). Men ”Star wars” är ett speciellt fall. ”Star wars”-älskarna är kanske den mest härdade publik som finns. De har utsatts för gruvligheter genom åren, fått se sin älskade filmserie skändas om och om igen på olika sätt – av dess själva upphovsman. George Lucas är både den som kreerat och den som raserat. Skaparen och förstöraren.
George Lucas ligger inte bara bakom den fulanimerade, barnvänlige och jönsige jätteharen Jar Jar Binks, som dök upp i ”A phantom menace” 1999 och omedelbart blev en av de mest avskydda filmfigurerna i historien, han har också i efterhand klåfingrigt pillat i sina originalfilmer. Klippt om scener, animerat nya specialeffekter, lagt till en replik här, dragit ifrån ett ljud där. Inget jättestort, men tillräckligt mycket för att irritera, tillräckligt mycket för att ändra innebörden och känslan i vissa sekvenser. I nyutgåvan av ”A new hope” är det plötsligt Greedo som skjuter först i en vapenduell, inte Han Solo. I bluerayversionen av ”Return of the jedi” från förra året ylar Darth Vader plötsligt ”NOOO!” i ett känsligt skede, i stället för att som tidigare tyst och stoiskt acceptera sitt öde.
George Lucas ser själv sitt pillande som ”förbättrande”, och man kan väl argumentera för att han har rätt att göra vad han vill med sina filmer. Men han har försatt sig själv i en intressant position – i stället för att dyrkas av sina fans har han blivit sitt eget livsverks största fiende.
Därför ekar knappast några vrål över ”Star wars”-nejderna efter Disneyköpet. Viss oro, visst – och somliga domedagsprofeter har hunnit måla upp gruvliga skräckscenarier (som att nästa film ska heta ”Jar Jar Binks returns” och vara ett glatt slapstickäventyr med gott om varma skratt för hela familjen). Men de flesta har nog redan accepterat att ”Star wars”-varumärket förlorade sin status som helig ko för länge sedan. De flesta inser nog att det största orosmomentet inte är vad Disney ska göra av filmerna, utan att George Lucas följer med i dealen som ”kreativ konsult”. Det är inte Disney vi behöver skydda ”Star wars” från – det är Lucas själv och hans maniska detaljpetande inför varje ny utgåva.
Den kreativt mest spännande delen av Disneyaffären är för övrigt att Lucasarts ingår i köpet. Lucasarts är bolaget som utvecklade spel som det fantastiskt charmiga peka-och-klicka-äventyret ”The secret of Monkey Island” 1990, där den unge Guybrush Threepwood tar sig an svärdsdueller och spöken i sin kamp för att bli en riktig pirat (spelet håller förvånansvärt bra även tjugo år senare, åtminstone i mobilversionen). I rätt händer, som tar vara på den vimsiga piratkomiken från spelet, skulle ”Monkey Island” kunna bli en ljuvlig äventyrsfilm. Och fans av det numera kultförklarade Windowsspelet ”Grim Fandango” från 1998 har redan börjat fantisera om en Pixar-animerad goth noir-rulle.