En kvinnlig politiker står i centrum i Agnès Jaouis relationsdrama ”Det regnar alltid i Provence”. DN ringde upp henne i Paris och pratade om kvinnoförakt i politiken, kolonialism och sång.
– Jag tänkte nog mer på min mamma som var en övertygad feminist än på några särskilda kvinnliga politiker när vi skrev filmen, säger Agnès Jaoui som själv spelar huvudrollen som Agathe Villanova, en parisisk, feministisk författare som sadlat om och åker på röstfiske i sin sydfranska hemtrakt.
– Däremot har jag tänkt mycket på hur hårt medietrycket är på kvinnorna i politiken, i alla fall här i Frankrike, och hur lätt kvinnoföraktet smyger sig in i debatten. Tänk bara på hur misstänkliggjord Ségolène Royal blev i presidentvalskampanjen när den sittande presidenten Jacques Chirac gick ut och frågade sig vem som skulle ta hand om hennes barn om hon blev president!
Är du själv politiskt engagerad?
– Jag har aldrig haft något partikort men självklart har jag engagerat mig i vissa frågor, som de papperslösa och kulturfrågor med mera. Politiken är för mig något som är djupt engagerande och samtidigt rätt avskräckande. Även om jag verkligen är en av dem som tycker att vi har många goda politiker trots allt.
Filmens algeriska hushållerska Mimouna, som bor i Agathes föräldrahem, är filmens enda icke-professionella skådespelare och vars historia dessutom för tankarna till debatten om Frankrikes stora Algerietskuld.
Hur kom hon in i bilden?
– Vi träffades när jag hyrde ett sommarställe för tio år sedan i Provence och där hon så att säga ingick i hyran – även om husägaren sagt åt henne att hålla sig gömd i sin jungfrukammare. Bizarre, eller hur!
– Det visade sig att hon hade haft ett hemskt liv och blivit dubbelt förtryckt, både av sin make som misshandlade henne och av sin arbetsgivare. Vi blev vänner och hennes levnadsöde rörde mig mycket, säger den nyblivna adoptivmamman Jaoui och skäller ömsint på familjens kattunge som hoppar på telefonen.
– Både jag och Jean-Pierre Bacri (som spelar en dokumentärfilmare som ska intervjua Agathe) har våra rötter i Nordafrika, bådas föräldrar tillhörde judiska enklaver där, så Mimouna kan väl på något sätt sägas representera vår oreglerade skuld till Algeriet.
”Det regnar alltid i Provence” mottogs inte riktigt lika positivt som hennes tidigare filmer i Frankrike och Jaoui kontrade den snåla kritiken med att säga att hon skulle ge upp filmkarriären och satsa på sången i stället. Det skrattar hon mest åt nu.
– Sången har inte förändrat mitt manusförfattarjag men däremot påverkat mig jättemycket som skådespelare. Scenkonserterna har gett mig ett självförtroende som jag inte hade tidigare, säger Jaoui som drömmer om att regissera sig själv i en musikal nästa gång.