Attackerna mot USA den 11 september 2001 förändrade världen. Men kanske kunde de ha förhindrats om USA:s underrättelseorgan hade samarbetat.
National Security Agency, NSA, är USA:s ögon och öron mot omvärlden. Och, sedan 2001, också med rätt att avlyssna amerikanska medborgare. Vad dessa ögon och öron ser och hör är en väl förborgad hemlighet men organisationen spelade en avgörande roll under såväl kalla kriget som Vietnam-kriget och är betydligt större än sin mer kända kusin CIA.
Uppdraget är att skapa och knäcka koder, att avlyssna signaltrafik i form av telefonsamtal, internettrafik, e-post och sms, kort sagt att på samma sätt som Robert Redford i 70-talsfilmen ”Tre dagar för Condor” försöka hitta mönster i det brus av hundratals miljoner meddelanden som dagligen skickas runt om i världen, mönster som kan avslöja hot mot USA:s säkerhet.
Trots enorma resurser misslyckades organisationen att förhindra attacken mot USA den 11 september 2001, liksom en rad andra attacker åren före.
Varför det gick så är ännu i dag föremål för spekulation.
– Ryssarna var lätta att hitta men svåra att döda. Terrorister är svåra att hitta men lätta att döda, säger NSA:s tidigare forskningschef Eric Haseltine i programmet.
I den drygt 500 sidor tjocka rapport som publicerades efter attackerna mot Washington och New York slås det fast att NSA visste mer än vad man berättade för CIA och FBI, och att organisationen, trots att man avlyssnade kommunikationen mellan al-Qaida-medlemmar i Mellanöstern, som visade att minst två av dem var på väg till USA, aldrig begärde tillstånd att avlyssna också dessa.
Orsaken ska ha varit att man trodde att det var en uppgift för FBI. Men i kvällens program målas en annan bild upp. NSA ville, trots att man hade långa och tydliga inspelningar av Usama bin Ladins telefonsamtal, inte lämna ut dessa till andra.
Misstagen gjorde att två av terroristerna tilläts passera in i USA i februari 2000 trots att också CIA kände till dem – något man aldrig berättade för FBI. Klart är också att NSA under flera år avlyssnade ett hus i Jemen dit terroristerna, och bin Ladin, regelbundet ringde. Men man berättade aldrig om dessa samtal heller för andra underrättelseorgan.
I den officiella utredningen efter attackerna visas tydligt hur de olika delarna av den amerikanska underrättelsetjänsten inte lämnade ut väsentlig information till varandra av rädsla för att bryta mot lagar och regler. CIA fick inte arbeta inom USA. FBI, som fick det, visste inte om att terroristerna var där. Och NSA fortsatte att avlyssna dem. Den ena handen visste inte vad den andra gjorde. Avgörande uppgifter stannade hos NSA.
I dag är informationsflödet många gånger större än det var 2001. Fiberkablar och satelliter pumpar meddelanden i ett rasande tempo. Frågan är om det över huvud taget går att upptäcka den terrorist som verkligen vill gömma sig?
11-septemberkommissionen konstaterade att flera av terroristerna kunde ha gripits för en rad brott begångna i USA mer än ett år före attackerna. Men att ingen grep dem.
– Om NSA-chefen hade tittat ut genom sitt fönster den 10 september 2001 hade han kunnat se det motell där några av flygkaparna bodde. Det är en av de största ironierna i amerikansk underrättelseverksamhets historia, säger James Bamford, författare till flera böcker om NSA, i programmet.
! Spionfabriken.
SVT 1 21.00