Hela världens lilla gula familj

Man hittade snabbt det vinnande konceptet: Bartskämt för de unga, snabba repliker för de äldre och popkulturella referenser för alla däremellan. Lägg till sång, gäströster och politisk satir och man närmar sig svaret på hur "The Simpsons" har fortsatt att locka tittare i arton år.
Seriens skapare Matt Groening har i och för sig en ännu enklare förklaring.

- Folk gillar att känna sig överlägsna. Och hur trist ditt liv än ter sig så är du i alla fall inte lika korkad som Homer Simpson och din hemstad är troligtvis inte lika usel som Springfield.

Den 8 september sänds första avsnittet av seriens artonde säsong i USA. "The Simpsons" är därmed den längst pågående tecknade serien i teves historia.

- Det trodde jag aldrig, säger Matt Groening. I början låg jag sömnlös hemma och oroade mig för att vi gjorde allting fel med serien. Men vi har gjort närmare fyrahundra avsnitt nu. Så nu sover jag gott.

Dagen då vi möts i Los Angeles är han klädd i en lite för stor, mörk kostym. Luggen är lång och hänger framför ansiktet. Han verkar lite svettig och lite stressad, men bjuder artigt, om än kortfattat, på grundläggande Simpsons-fakta innan vi går på de större frågorna.

- Figurerna är gula för att jag ville att man skulle haja till när man slötittade framför teven och zappade runt bland kanalerna. Om något gult kom upp kanske man skulle stanna kvar en extra sekund. Och de har fyra fingrar för att det är klassisk tecknad-film-tradition. Men dessutom sparar det pengar åt oss. Vet du hur mycket extra tid det tar att rita dit ett extra finger på varje figur i varje bildruta? Fingrar är pengar.

Matt Groening är inte längre involverad annat än på konsultnivå men hälsar på sina kolleger i Simpsons-baracken på enorma Fox Studios i Los Angeles då och då. Den ligger avskilt från övriga kontorsbyggnader och närmaste granne är en studio där man spelar in tv-serien "Bones". Matts efternamn uttalas förresten "grayning".

Diskuterar ni mycket politik manusförfattare emellan?

- Hela tiden. Men mest om hur vi bäst kan göra något kul av en politisk observation. Ibland tar vi en ståndpunkt som är tvärtemot vår egen, för att göra ett bra avsnitt. Det är till exempel svårt att göra något roligt om massmord, men vi skulle kunna använda Homers dumhet i frågan som en ståndpunkt.

Hur sätter ni gränsen?

- Genom vanligt förnuft och genom att försöka att inte få showen nedlagd. Om en del av tittarna blir upprörda är det en bra sak. Om du inte förolämpar någon alls överraskar du heller ingen.

Hur kommer ni undan med alla snabba skämt på tevekanalen Fox bekostnad?

- Äsch, de älskar oss. Det går bara inte att förolämpa dem. Eller hur Al? Fox, de älskar oss?

Groening talar till en lång, glad man med grått, krulligt hår, glas­ögon och chinos, som går förbi. Det är Al Jean, seriens producent och numera högsta höns.

- Ja, de älskar oss, intygar Al. Dessutom tjänar de pengar på oss så det är okej. Som ett ge- och ta-förhållande. Men vi är ganska snälla mot dem, skämten är aldrig särskilt elaka.

Förutom skämt på Fox bekostnad märks serieskaparnas politiska ställning genom Lisa Simpson. Hon står för intelligensen, kritiken och den "common sense" som människorna i hennes omgivning så ofta saknar.

Genom åren har Al Jean proklamerat att Lisa ligger närmast honom själv, och Yeardley Smith som gör Lisas röst kallar henne till och med för "mitt eget barn" när jag träffar henne senare samma dag.

- Jag tillåter ingen att säga något dumt om henne, säger Yeardley. Om de skriver in något skämt där Bart eller Homer gör sig lustiga på hennes bekostnad kan jag ta det till en viss gräns men sedan måste jag stå upp för min lilla tjej och säga att det inte är rätt. Lisa är bäst. Hon är smart, rolig, söt och har en stark moralisk kompass. Ingen får hacka på henne.

Ändrar manusförfattarna replikerna om du ber dem?

- Ibland. Men de lyssnar alltid. Jag tror att de tycker att vi röstskådespelare känner våra figurer en liten gnutta bättre än de själva gör och respekterar det. Ett skämt räcker alltid lite längre om det är karaktärsdrivet. Då tål det att citeras i en evighet efteråt, av folk som kommer upp och drar det för en. Vilket för övrigt händer jämt. Det får mig att känna mig dum för jag minns inte allt smart som Lisa sagt. Det blir liksom "Visst, jag litar på dig, säger du att hon sa så i avsnitt tre av femte säsongen så var det nog så".

Yeardley är späd som en sparvunge, prydligt klädd i en liten dräkt. Det är fascinerande att sitta mitt emot henne. Det är Lisa som talar, men ändå inte. Rösterna är väldigt lika (naturligtvis) och hon är lika korrekt som sin figur.

- George Bush den äldre uttalade sig tidigt om "The Simpsons" och sa att serien saknade moral och att han inte trodde att amerikanska familjer ville jämföra sig med dem. Okej, där lyckades han ju faktiskt sammanfatta serien i ett nötskal, fast precis tvärtom. Herregud, här har vi en president som försöker göra något slags politisk kommentar genom att använda en tecknad serie som exempel på vad vår nation känner. Saken är den att vi, trots allt, är underhållning, inte politik. Men om någon tar till sig våra åsikter tycker jag det är schysst. Om någon som inte borde göra det gör det får man se det som en olycklig konsekvens.

Hennes kärlek till sin rollfigur är inte unik, får jag bekräftat senare på kvällen när jag träffar manusförfattaren Matt Warburton.

- De flesta av dem älskar verkligen sina karaktärer och blir upprörda om man säger något dumt. De är väldigt beskyddande! Man får vara försiktig.

Han är ledigt klädd i grå munkjacka och ler snett. Om man inte visste bättre skulle man missta honom för en collegestudent. När han började som manusförfattare vid 24 års ålder var han yngst i gruppen som består av mellan 15-20 författare. Precis som majoriteten av dem har Matt Warburton akademisk bakgrund med naturvetenskaplig inriktning.

- Jag gick på Harvard för att bli läkare men tillbringade mer tid på studenttidningen The Harvard Lampoon än i labbet. Det är en tidning med en lång, stolt tradition av ren collegehumor. Ungefär samtidigt som jag kom in på Harvard Medical School skickade jag in ett manusförslag till "The Simpsons" som landande på Al Jeans bord. När valet sedan stod mellan läkare eller manusförfattare på "The Simpsons" var det ganska lätt.

Hans första egna manus ("Three Gays of the Condo"), om Homer som under en liten svacka med Marge flyttar in med två homosexuella, belönades med en Emmy, men om det är Matt blygsam.

- Det är alltid en gemensam ansträngning att få ihop ett manus. Det kan köra ihop sig ibland när alla har förslag på en viss replik, men då skickar vi bara ut lite folk att jobba på annat. Vi håller på med fyra manus parallellt hela tiden så det är lätt att hitta en ursäkt för att fösa ut folk.

Kommer ofta kompisar till dig med förslag på skämt eller storys?

- Inte så ofta nu längre. Förutom min pappa. Han fortsätter att försöka.

Och vem kan förebrå Matts pappa? Att få med ett skämt i "The Simpsons" är för fans världen över lika stort som att skrivas in i historieboken. När BBC förra året ordnade en omröstning om den främste amerikanen genom tiderna vann varken Abraham Lincoln eller Martin Luther King utan, just det, Homer J Simpson.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut