Film & TV

Helena Lindblad: ”Efterskalv” gör avgrunden mänsklig

02:32. Det blev de smala filmernas fest vid årets Guldbaggegala - där 'Efterskalv' utsågs till bästa film. Publikfavoriten 'En man som heter Ove' vann däremot biobesökarnas hjärtan och Rolf Lassgård tog hem baggen för bästa manliga huvudroll.

Som publikdragare hade årets bästa film inte mycket att komma med, men det var ändå helt rätt att priset till ”Efterskalv”. Få svenska filmer har skådat ner i så kolsvarta bråddjup tidigare.

För några år sedan upptäcktes en jättestjärna med miljoner gånger starkare lyskraft än solen. Om filmåret 2015 vore rymden skulle ”En man som heter Ove” med sin miljonpublik var den där astronomiskt stora stjärnan. Med några få undantag (”En underbar jävla jul”, ”Så ock på jorden”, ”Jag är Ingrid”) så är resten av årets filmer – många med publika katastrofsiffror – så kallade bruna dvärgar om man fortsätter med metaforer hämtade ur rymden.

Ett sådant enormt ojämnt filmår som 2015 är det tur att Guldbaggegalan finns, som inte tar hänsyn till publiksiffror utan fäster uppmärksamheten på kvalitet, förnyelse, framåtblickande.

Årets jury gjorde helt rätt i att ge en skådespelarbagge till Rolf Lassgård som gör en av sitt livs roller som den livströtte folkhemsnostalgikern Ove i Hannes Holms välregisserade film. Lika rätt var det att ge baggar för såväl bästa film som bästa regi till Magnus von Horns hårt knutna och bildmässigt extremt imponerande ”Efterskalv”. Sällan har en svensk film skådat ner i sådana mänskliga, kolsvarta bråddjup – utan att avhumanisera eller förenkla sina plågade huvudpersoner.

Dundermissen från nomineringsjuryn att inte bry sig om årets allra bästa svenska långfilm ”Tjuvheder” i toppkategorin, kompenserades åtminstone hjälpligt av en rad andra baggar, i synnerhet skådespelarbaggen till Malin Levanon som är helt suverän i rollen som filmens sargade men okuvliga hjältinna. Glädjande också att Bianca Kronlöf, som inte var med i racet om bästa kvinnliga huvudroll trots att hon gör en av årets insatser och dessutom en övertygande tolkning av livet i prekariatets tjänst, fick det nyinstiftade priset Årets nykomling.

”Förvaret", som fick årets dokumentärbagge är otvetydigt årets viktigaste film med tanke på det aktuella flyktingläget, dessutom visuellt stark, djupt humanistisk och poetisk – men man kunde lätt ha delat ut tre baggar i den kategorin om man velat. Även de andra två nominerade – "Jag är Ingrid” och ”Every face has a name” – är så värda att både ses och prisas.

Tips till Guldbaggegänget på SFI: Nästa års hedersbagge borde tilldelas Tempo Dokumentärfestival med den konstnärliga ledaren Agneta Mogren i spetsen. En högaktuell kulturinstitution som fyller myndig 2017 och som fortsätter spegla den alltmer högkvalitativa dokumentärfilmsvågen både i Sverige och utomlands.