"Déjà vu" är en bioaktuell actionthriller med Denzel Washington, men titeln skulle lika gärna kunna vara en gemensam slogan för årets stora filmsatsningar. Hollywood idisslar som aldrig förr. I den rikliga skörden av kommande uppföljare framträder två tydliga linjer. För det första är gubbarna ruggigt revanschsugna. George Clooney förbereder en tredje casinostöt i "Ocean's 13", Bruce Willis gör en fjärde "Die hard"-film med den fantastiskt fåniga titeln "Live free or die hard", och redan på fredag är det dags för 60-åringen Sylvester Stallone att gå en sjätte vända i ringen i "Rocky Balboa".
Men det slutar inte där. Actionfarfar Stallone är redan i full färd med att spela in en fjärde "Rambo"-historia där Vietnamveteranen värvas av kristna missionärer (!) i Burmas djungler, Harrison Ford tar rullatorn på skattjakt i ännu en Indiana Jones-film, Eddie Murphy gör "Snuten i Hollywood 4" och Kaliforiens guvernör Arnold Schwarzenegger extraknäcker framför kameran i både "Terminator 4" och "True lies 2".
Den andra trenden inom trenden är så kallade prequels, som berättar historien före historien. Efter framgångar som "Star wars 1-3", "Batman begins" och senaste Bond-filmen "Casino royale" får vi snart stifta bekantskap med en ung Hannibal Lector som lär sig uppskatta blodiga biffar ("Hannibal - Upptakten") och en inåtvänd bondpojke med osedvanligt svår acne som börjar knåpa på en ansiktsmask med hjälp av ofrivilliga huddonationer ("Texas chainsaw massacre: The beginning").
Även om sequelboomen är mest påtaglig i Hollywood är fenomenet globalt. Inte minst i Asien går det tretton uppföljare på dussinet, vilket blev smärtsamt tydligt när vi började importera deras spökhistorier. Här i Sverige har vi, å andra sidan, fått vänja oss vid medelålders poliser som ropar "vad fan håller du på med?!" i film efter film efter film.
Långt innan kloningen av farbröder som Beck, Wallander och Van Veeteren chockhöjde inspelningsstatistiken i Svensk Filmindustri hade Lasse Åberg och producenten Bosse Jonsson visat vägen med den omåttligt framgångsrika "Sällskapsresan"-serien.
- För oss var utgångspunkten att ta fasta på de populära karaktärerna men samtidigt placera dem i en radikalt annorlunda miljö, så att det inte blir tjatigt. Vi upptäckte tidigt att Stig Helmer och Ole hade blivit som släktingar för publiken, säger Bosse Jonsson.
Har ni någon ny Stig Helmer-film på gång?
- Inget är klart, men Lasse och jag har faktiskt bollat idéer om hur Stig Helmer en gång blev Stig Helmér. Det verkar ju vara ett populärt grepp nu för tiden, säger Bosse Jonsson och skrattar.
Bioaktuella "Göta kanal 2 - kanalkampen" är på många sätt en typisk uppföljare. Totalsågad av kritikerna men redan en stor publikframgång. Enligt producenten Anders Birkeland, som även ligger bakom kioskvältaren "Så som i himmelen", är fördelen med uppföljare att man tar en genväg till publiken. Blotta titeln eller filmaffischen ger positiva associationer.
- Men i slutändan är allt filmmakeri som att satsa pengar i högriskaktier. Det påminner om IT-boomen när en massa temporärt framgångsrika företag byggde på samma koncept, men till slut sprack bubblan. Egentligen vet ingen av oss någonting, säger Anders Birkeland.
Den sista meningen är ett välkänt citat från William Goldmans bok "Adventures in the Screen trade" (1983). Samma fras löpte som en röd tråd genom dokumentären "Hollywoods braksuccéer" som visades på SVT i måndags. I korta klipp turades amerikanska regissörer, skådespelare och direktörer om att påpeka att den enda regeln i filmbranschen är att det inte finns några regler.
Det låter förstås tjusigt, men det är ingen tillfällighet att Hollywood satsar mer krut än någonsin på just remakes, sequels och prequels. Filmbolagen jagar säkra kort. Och publiken vill veta vad de får.
Det här är inget nytt. Uppföljaren är lika gammal som långfilmen. Ett år efter D W Griffiths banbrytande "Nationens födelse" (1915) tog författaren Thomas F Dixon Jr saken i egna händer och regisserade fortsättningen "Fall of a nation". Han visste sannolikt inte att han skapade ett monster.
Det skulle dock dröja mer än ett halvt millennium innan greppet blev allmängods med framgångsrika filmserier som "Star wars", "Hajen", "Polisskolan", "Dirty Harry", "Fredagen den trettonde" och så vidare tills biobesökarna behövde utrusta sig med miniräknare för att hålla reda på alla siffror bakom titlarna.
Under 2000-talet har kloningen tilltagit avsevärt. Screen digest konstaterar i en rapport att uppföljarna i mångt och mycket håller Hollywood flytande. Det har gått så långt att de stora bolagen spelar in flera delar i ett nafs, för att sedan successivt portionera ut dem på marknaden.
Och i takt med att insatserna skjuter i höjden dyker det upp allt mer forskning på området. Nu senast publicerade Journal of consumer research nya rön om att uppföljare med en siffra efter titeln är mindre attraktiva än uppföljare med ett nytt namn. "Casino royale" hade alltså inte lockat lika mycket om den hetat "Bond 21". Därav "Rocky Balboa" i stället för "Rocky 6".
Kort sagt, folk vill fortfarande veta vad de får, men de vill helst inte bli påminda om att det är det som de vill.
- Jag är i grunden kritisk till den här ganska sorgliga utvecklingen, säger Peter Possne, vd för Sonet Film.
Det hindrar honom inte från att förbereda två vitt skilda uppföljare. Dels "Jägarna II" som ska utspela sig tio år efter den första filmen, dels "Förortsungar II", där vi får följa nya ungar i samma förort som i den fyrfaldigt Guldbaggenominerade, och fortfarande bioaktuella, ettan. Som i sin tur är en nyinspelning av 70-talsrullen "Rännstensungar".
- Det är ett jävla ansvar att göra en uppföljare. Vi vill inte slänga ihop något bara för att rida på ett varumärke. Det är respektlöst både mot originalfilmen och mot den tilltänkta publiken, säger han.
Peter Possne ser 2000-talets sequelboom som en regelrätt panikåtgärd, till följd av att filmindustrin ställts inför samma marknadsutveckling som musik- och bokbranschen, med nya distributionsnätverk och konsumtionsvanor. Skivbolagen satsar på nyutgåvor och samlingsskivor. Förlagen lanserar allt fler deckarförfattare som skriver hela bokserier om samma huvudpersoner.
- I en värld där allt är marginaliserat försöker man locka folk med minsta gemensamma nämnare. Alla ska direkt förstå vad det handlar om. Men det kommer nog att ordna sig på sikt.
Hur då?
- Publiken är intelligentare än man tror. De största bioupplevelserna är nästan alltid helt oväntade. Det är dags för branschen att sätta sig i skolbänken och våga ta in den nya tiden innan man upprepar sig till döds.