I den sjunde säsongen av actionserien "24", som nyligen hade tv-premiär i USA, får hjälten Jack Bauer stå till svars inför den amerikanska senaten för samma råbarkade beteende som burit upp de föregående sex säsongerna. Övervåld mot misstänkta, som ofta leder till ren tortyr när han plågar fram sanningen ur fastbundna terrorister. Målet helgar medlen.
Men nu är det andra tider. Post-Abu Ghraib. Post-Bush. Och post-Bauer, skulle man kunna tro. Men snart stormar FBI in i rättssalen och tar med sig den anklagade agenten. Världen håller ju på att gå under - igen. Who you gonna call? Jack Bauer!
Senatsförhöret i nya "24" är hur som helst ett talande exempel på hur den amerikanska film- och tv-branschen blivit mästare på att göra underhållning för massorna av dagsaktuella politiska och sociala tendenser.
Och nu är det finanskollapsens tur. I USA har populära tv-serier som "Ugly Betty" och "Desperate housewives" redan vävt in sidohistorier som tar upp krisen. Och som DN tidigare berättar ser den amerikanska filmbranschen med optimism på finanskrisen - historien har visat att hårda tider försätter konsumenterna i ett större behov av verklighetsflykt. Efter den stora börskraschen på Wall Street i slutet av 20-talet ökade biobesöken med 60 procent på ett år.
Bollywood blev dock först med att skildra finanskrisen på vita duken. Redan i oktober var det indisk premiär för långfilmen "EMI" som skildrar människor som fastnat i skuldfällan med sina "lånade liv".
- Filmen handlar i grunden om vanliga medelklassmänniskor som fångas i en cykel av lån och kredritkort, säger Gayatri Singh, kreativ chef hos distributörerna Sahara One Motion Pictures, till nyhetsbyrån Reuters.
Hollywood är Bollywood hack i häl. Och amerikanerna går ut hårt, genom att återuppliva en av filmhistoriens mest legendariska überkapitalister - Gordon Gekko från Oliver Stones 80-talsklassiker "Wall Street". Filmen har arbetstiteln "Money never sleeps" och Michael Douglas har antytt i ett flertal intervjuer att han ska upprepa sitt Oscarsbelönade porträtt av Gekko.
Den nya historien utspelar sig åtskilliga år efter den första filmen. Den forne finanshajen har sonat sina insiderbrott och släpps ut i samhället igen. Men där vänter en ny, finansiell verklighet.
"Moulin Rouge"-och "Australia"-regissören Baz Luhrman väljer i stället att skildra samtiden genom att titta i backspegeln. Hans nästa projekt är en filmatisering av F. Scott Fitzgeralds roman "Den store Gatsby" som skildrade 20-talets ekonomiska boom och den ohejdade optimismen som fick ett abrupt slut när marknaden kollapsade. Déjà vu, någon?
Det oberoende filmbolaget Participant Productions - som tack vare en stor bunt med pengar från en it-miljonär endast ägnar sig åt historier med socialt patos, vilket hittills resulterat i filmer som "Syriana", "Murderball" och "Good Night, and Good Luck" - har också tagit sig an finanskrisen i kommande "Minimum Wage" om en korrupt vd som döms till att leva med de lågavlönade arbetare som fallit offer för hans egen girighet.
- Många projektledare på filmbolag, som jag har pratat med, har avslöjat att manus som tar upp finanskrisen klättrar på dagordningen, avslöjar en anonym Hollywoodagent till nyhetsbyrån Reuters.
Men finanskrisen är inte helt oproblematisk ens i Drömfabriken. Finansiärer är mer benägna att dra sig ur projekt, av alla självklara skäl. Tidspressen som infaller när man behandlar ett aktuellt ämne gör att många verk framstår som "hafsiga". Dessutom blir i regel Bäst-före-datumet kortare. Ta bara Robert Redfords magplask "Lejon och lamm" med Tom Cruise och Meryl Streep. På papperet ett spännande politiskt drama, men resultatet är en politiskt korrekt föreläsning som kändes daterad redan innan den nådde bioduken.
Bäst-före-problemet gäller även de mer lyckade filmerna. Eller som Ben Younger, som för några år sedan regisserade finansthrillern "Boiler Room", formulerar det i Hollywood Reporter:
- Om du tittar på en film som "Wall Street" i dag, så kommer nog min film gå samma öde till mötes - allt känns väldigt, väldigt daterat.
Sist men inte minst, satsningen på filmer om finanskrisen blir i förlängningen minst sagt motsägelsefull. Om biobesöken skjuter i höjden för att publiken vill fly från verkligheten torde det absolut sista som de vill se vara en film om ... ja, finanskrisen.
- En av de mest populära genrerna under depressionseran var gangsterfilmer, för att människor kände sig maktlösa och ville hitta en lösning utanför systemet, säger forskaren Robert Thompson från universitetet i Syracuse till Reuters. Han fortsätter:
- God konst paketerar och behandlar samtiden, den kopierar den inte. Det är förklaringen till att det är så svårt att få fram bra historier om aktuella händelser.