Hon förträngde sin hiv-smitta

Bild 1 av 2
Foto: Privat
Foto: Lena Lahti
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Fakta: International aids memorial day

International aids memorial day infaller den tredje söndagen i maj sedan 1983.

Initiativet kommer från Global Health Council och är en av världens första och största kampanjer på gräsrotsnivå för att medvetandegöra hiv.

Cirka 1.200 frivilligorganisationer i 115 länder står värdar för lokala minnesstunder för att hedra dem vi förlorat i aids och uppmärksamma hiv.

Källa: Noaks Ark
 

Fakta: hiv/aids

Drygt 5.000 personer i Sverige har hiv i dag. De flesta lever inte öppet med sin sjukdom.

Över 2.000 personer har dött i aids sedan början av 1980-talet.

Fram till 1996 fanns det inga fungerande mediciner. Många som insjuknade dessförinnan hann dö av viruset.
 

I dag, söndag är minnesdagen för dem som dött i aids. Men numera överlever de allra flesta. En av dem är Lillemor, i medier kallad ”hiv-kvinnan”. I filmen om henne, ”Hur kunde hon?”, reses frågan hur vi bäst tar hand om alla dem som överlever – och lever med – sjukdomen.

I dag, söndag är minnesdagen för dem som dött i aids. Men numera överlever de allra flesta. En av dem är Lillemor, i medier kallad ”hiv-kvinnan”. I filmen om henne, ”Hur kunde hon?”, reses frågan hur vi bäst tar hand om alla dem som överlever – och lever med – sjukdomen.

När Lillemor var 19 år åkte hon till Frankrike för att jobba som au pair. Där nere i det främmande landet träffade hon sin första kärlek. Hon tyckte att han var fantastisk; mörk, vacker och spännande – allting, berättar hon i filmen.

Men hon var ung och oerfaren. Naiv, är ordet hon själv använder då hon i dag ser tillbaka på situationen.

Annons:

Då, 1986, hade hon inte ens hört talas om hiv. Men mannen hon förälskat sig i bar på det livsfarliga viruset och Lillemor blev sjuk.

Beskedet kom efter några månader hemma i Sverige.

– Hon fick veta det av en väldigt stressad läkare som sade att Lillemor bara hade ett år kvar att leva. Det var som en skenavrättning, säger Ingela Lekfalk som producerat filmen ”Hur kunde hon?”.

Hon har följt Lillemor i två års tid för att nyansera bilden av den person som i medierna kom att kallas ”hiv-kvinnan”.

Anledningen till tidningars och teves väldiga intresse var att hon förträngde sin smitta. Bara hennes föräldrar visste. Inte syskonen, övrig släkt eller några vänner.

Då Lillemor fått vetskap om sin sjukdom låg hon och stirrade i taket i väntan på att dö. Tack vare sin mamma tog hon så småningom – det dröjde ett år – tag i sitt liv; hon utbildade sig och flyttade från Norrbotten till Skåne.

Nu försökte hon leva sitt liv som om ingenting hänt.

På Helsingborgs lasarett behandlades hon för sin blodsmitta. Men bakåt bröt hon alla band.

I stället satsade hon på att bygga ett nytt liv. Under slutet av 1990-talet träffade hon sin man. De gifte sig och fick två döttrar. De delade tillvaron, men Lillemor klarade inte av att berätta att om sjukdomen.

2004 kom så verkligheten ifatt henne. Hon insjuknade till följd av viruset och på lasarettet upptäckte personalen att kvinnan de behandlat för hiv även har fött två barn på sjukhuset.

Med stöd av professionella fick hon äntligen hjälp att se förträngningen; hon fick hjälp att berätta om blodsmittan för sin man.

Varken han eller barnen hade smittats, men han valde att anmäla henne. Hon dömdes till två och ett halvt års fängelse för grov misshandel och förlorade vårdnaden om sina barn.

Frågan många ställde sig var: hur kunde hon undanhålla nära och kära att hon var hiv-positiv?

Ingela Lekfalk tycker att det går att förstå.

– Jag är övertygad om att den oerhörda skammen och skulden gör att vi inte pratar om det.

I filmen försöker hon beskriva problematiken:

Om du har sex med någon utan att berätta om din smitta bryter du mot informationsplikten i smittskyddslagen och döms till fängelse. Men om du berättar hamnar du i ett stigma och ställs utanför samhället.

Som Lillemor själv uttrycker det:

– Jag var övertygad om att om jag berättade, då skulle jag bli ensam i hela världen. Och det gällde alla. Vänner och – allt.

– Det var vad jag visste, att ingen skulle vilja ha med mig att göra. Och då skulle jag inte kunna leva.

Då Lillemor smittades var viruset ännu en relativt ny upptäckt. Kunskapen var liten och skräcken dominerade debatten. De som dog begravdes i sopsäckar och på sjukhusen fick vårdpersonal lönepåslag för att jobba med personer som smittats.

Ingela Lekfalk konstaterar att Sverige i dag är det land i världen där flest fälls för att inte ha berättat om sjukdomen. Och hon tror inte att det är någon slump.

– Är straffgången mer effektiv här än någon annanstans? Eller har vi låtit det gå så långt att folk inte vågar berätta? Jag tror absolut att det är stigmat som är orsaken.

Stigmat, säger hon, det är du och jag och alla som andra som aldrig någonsin berör ämnet. Vi måste fråga oss hur det är att leva med – inte dö av – hiv och aids, menar Ingela Lekfalk.

– I dag dör man inte av smittan; med dagens mediciner går det att överleva. Men hur ska vi göra för att undvika stigmat? För att de som bär viruset inte ska ställas utanför samhället?

Fotnot: Filmen ”Hur kunde hon?” har premiär fredagen den 21 maj på biografer knutna till Folkets bio.

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

concord_500
Foto:Nicklas Thegerström

 Concords ägare: Vi har noterat den ökande uppmärksamheten från medier.

 DN:s Michael Winiarski: Händelsen påverkar säkerhetspolitiska läget. 334  34 tweets  297 rekommendationer  3 rekommendationer

 Klädd i svarta kläder. Sågs vada i vattnet utanför Sandön i Stockholms skärgård. 1468  308 tweets  1152 rekommendationer  8 rekommendationer

vad_144102
Foto:Privat
lofven_500
Foto:AOP Finlands Alexander Stubb och Stefan Löfven.

 Försiktig Löfven kommenterar. ”Har fullt förtroende för försvaret.” 8  0 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

krismote_144102
Foto:Jonas Lindkvist

 Möte i försvarsutskottet. ”Allt mer tyder på främmande undervattensverksamhet.” 22  9 tweets  13 rekommendationer  0 rekommendationer

ubatgrafik_500
Foto:Nicklas Thegerström

 Detta har hänt: Allt om ubåtsjakten i skärgården på fem minuter. 74  18 tweets  56 rekommendationer  0 rekommendationer

Augustpriset500
Foto: Beatrice Lundborg

Två medarbetare på DN Kultur.  Alla nominerade till Augustpriset 2014.

 DN:s Jonas Thente: Litteraturåret 2014 är fullt av värdiga pristagare.

”Med nomineringarna åsidosattes närapå allt som skrivits för äldre barn och ungdomar.”  Kommentar.

Annons:

 Blev 69 år. Han skrev den framgångsrika singeln ”The tide is high”.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: