Skräckfilmsfantasten Magnus Blomdahls ”Äkta skräck – den nya vågen av extrem film” (Vertigo förlag) är ett försök att uppmärksamma indieskräckfilmen bortom Hollywoods kommersialiserade tortyrporr. Blomdahl har gjort research i internets sumpmarker och mejlintervjuat regissörer. Några menar att deras slaskiga produktioner har ett antikapitalistiskt, antipatriarkalt budskap som tvingar tittarna att identifiera sig med en verklig offerroll, men det verkar oftare som kroppsvätskor ersatt manus i en arthouse/porrcocktail.
Regissören Lucifer Valentine, som lärde sig regissera genom att videofilma sin katatoniska lillasyster, säger sig ha uppfunnit en ny genre kallat ”Vomit gore”: kroppsvätskeporr med titlar som ”laughtered vomit dolls” och ”Slow torture puke chamber”. I ett annat kapitel berättar skådespelerskan Rodleen Getsic hur hon fastat i en månad innan rollen som torterad prostituerad i filmen ”The Bunny Game”, baserad på hennes egna upplevelser av att ha blivit kidnappad. Intervjun med Sdrjan Spasojevics är kanske bokens mest intressanta. Hans ”A Serbian film” handlar om en manlig porrstjärna som sugs in i ett skuldhelvete, hans familjemedlemmar blir våldtagna och han hämnas genom att penetrera förövarnas ögonhålor med sin penis.
Spasojevics film är både hatad och censurerad men har ändå hyllats i kulturkretsar som en antiporrfilm och ironiskt nog som en kritik av just de exploativa filmer som Blomdahl intresserar sig för i resten av boken.
Hårdrockaren Mattias Lindeblads ”Skräck–boken som gud glömde”(Semic Förlag) söker sig i stället bakåt i en huller om buller-biografi. Hans minnen av skräckupplevelser, intervjuer och recensioner trängs med barnboksaktiga illustrationer. Tyvärr saknas en riktig samhällshällsanalys, som ofta med nördig kultur. Det finns filmvetenskapliga inslag, men Lindeblads bok är mer en gullig längtan till ett oskyldigt Sverige då skräck, trots moralpaniken över videovåldet, inte riktigt togs på allvar.
Tyvärr finns det få saker som är mindre skrämmande att läsa om än någon som minns hur det var att se på skräckfilm.