Man skall av flera skäl passa sig för att geniförklara människor – Anders Knave, boss på bland annat TV 3, menade i onsdagens premiärprogram av ”Välkomna nästan allihopa” (SVT 2, kl 19.30) att Bert Karlsson var ett geni, både socialt och verbalt.
Bert Karlsson – ett snille.
DN skulle dra på sig ett förtalsmål om jag redogjorde för min syn på Skara-Bert och hans intelligens.
Branschskadorna måste vara rätt omfattande när man gör ett sådant uttalande som Anders Knave – om nu den förklaringen räcker. Man undrar ju ibland vad som är åtalbart och inte.
Anders Knave ser inte bara världen genom en tv-ruta, han ser framför allt världen filtrerad genom tittarsiffror. Jag har inte ord för hur genomkorkad och tanklös man måste vara för att klämma ur sig något sådant. Och tro mig: Jag har också hört folk i tv-branschen prata om Anders Knave som något slags geni. Han lär vara bäst i landet på att ge folk vad de vill ha, en fullblodscyniker som säkert aldrig i livet skulle vilja föda upp sina egna ungar på Anna Anka, men gärna låter andra tugga i sig skräpet. Nästa steg i hans karriärklättrande skulle vara Sveriges Television. Det är väl drag under hans galoscher också, kan tänka.
Skulle ni vilja köpa ett begagnat program av den mannen?
Musse Hasselwalls och Doreen Månssons första program i serien ”Välkomna nästan allihopa” handlade en hel del om kollektiv glömska, hur många av oss som redan glömt Bert Karlssons rasistiska tryne som partiledare i Ny demokrati i början av 90-talet.
Musse Hasselwall konfronterade Bert Karlsson med några riktigt främlingsfientliga uttalanden, han förnekade allihopa: Det där hade pressen kokat ihop. Bert Karlssons minneslucka var gigantisk. Musse Hasselwall spelade upp en tv-tejp där Bert Karlsson anklagade finnar för att bara komma hit i ett enda syfte, nämligen för bidragens skull.
Det var ju lite svårt att neka till – ”sade jag så?” sade Bert. Och så något dravel om att han kanske sagt så, men givetvis menat något annat.
Vad Musse Hasselwall nästan var desperat och uppgiven av, och det var också hela reportagets drivkraft, var det faktum att ingen längre minns, eller än värre, ingen längre bryr sig om vad Bert Karlsson har sagt och tyckt – han är ändå med i vartenda tv-program, höjd över all misstanke, unga människor tycker till och med att det finns något slags cool kultstatus över gubben. Och ansvariga tv-chefer, som Anders Knase, tycker att Bert Karlsson är ett geni.
Musse Hasselwalls och Doreen Månssons första program hade höga ambitioner och de tog rejäl sats, tyvärr bottnar de inte riktigt, det blir lite för ytligt, tunt och beskedligt – och så blir det väldigt fokus på dem som programledare. Man ser snart inte själva programmen för alla programledare.
Petter Lennstrand och hans dockor har däremot något sant genialt över sig, har ni missat hans sagolika serie ”Salong för alla åldrar” (SVTB, onsdagar kl 18.30, repris lördagar) har ni gjort er själva en otjänst, oavsett hur gamla ni är. En bit in i programmet får ni till exempel träffa ”Åldersbegränsaren”, en skön snubbe i en videobutik, dock med vissa fördomar om åldrar och åldersbeteenden. Jo, det är genialt. Får inte Lennstrand & Co en sådan där tv-kristall nästa år kan de lägga ner hela utdelningen.
Det är världsklass på Lennstrands och hans medarbetares jobb, Martin Olczak har varit med och skrivit manus även till ”Allram Eest” och ”Höjdarna”, och det tycks vara ett närmast unikt samarbete med tanke på resultatet. Röstarbetet, dockorna, tajmningen och den underbara dialogen gör ”Salong för alla åldrar” till en milstolpe i svensk tv-produktion.