Visst vore det skönt att någon gång få höra sanningen, och den är ju enormt avslöjande och pinsam.
Magnus Svenungsson och Lars-Göran Svensson har gjort ett excellent journalistiskt grundarbete i sin granskning av Ikea, miljarderna och de förlorade skatteintäkterna – gårdagskvällens uppföljning av förra veckans ”Uppdrag granskning” gav ändå inte särskilt mycket mer. Det fanns nästan en lite bitter ton i programmet. Mejlskörden till ”Uppdrag granskning”-redaktionen gav vid handen att starkast var kritiken av kritiken: Rör inte vår Ingvar Kamprad.
Är någon egentligen förvånad? Ingvar Kamprad beslås med graverande fakta, gömmer 100 miljarder i en brevlåda i Liechtenstein, påstår att han skänkt bort allt när han egentligen styr varenda rörelse från en hemlig stiftelse, undkommer svenska skatteregler – vad skall till för att Ingvar Kamprads gloria skall hamna på sned? Ett naziförflutet? Nej. Skatteflykting? Aldrig. Samarbete med diverse diktaturer? Skojar du.
Ingvar Kamprad kan kasta dvärg, sparka på sin lilla vovve, vara otrogen, hellre elda upp 40 miljoner i köksspisen än betala svensk skatt.
Han är untouchable.
Har alltid varit, kommer alltid att vara.
Jag vill sannerligen inte ta ifrån Magnus Svenungsson och Lars-Göran Svensson något enda litet – tack för påminnelsen, och lektionen, om hur modern kapitalism fungerar, hur girigheten regerar på alla plan, hur dubbelmoralen odlas och gosar till sig, särskilt i ett företag som det blågulaste av det blågula: Ikea. Ingen vill låtsas om den stora blåsningen.
Facket är helblåst, taskigt att behöva säga, men i dubbel bemärkelse: ”Nej, detta hade vi ingen aning om.” De har ställt frågor i trettio år utan att få svar. Slutsats efter dessa trettio år? Ingen alls, faktiskt.
Jag tycker att det ur ett strikt mänskligt perspektiv är helt begripligt att anställda, och facket, är så rädda att förlora jobbet att de hellre tiger än talar – men måste man utan undantag deltaga i hyckleriet? Visst vore det skönt att någon gång få höra sanningen (och den är ju enormt avslöjande och pinsam, för exempelvis Ikea): ”Vi törs inte ifrågasätta ledningen och företaget – då riskerar vi att få sparken.”
IKEA tog för länge sedan livstidsgisslan: Älmhults kommun, anställda, facket, regeringen. Ändå var det finansminister Anders Borg som allra bäst, och snyggast, formulerade kritiken i gårdagens ”Uppdrag granskning”: Ikea och Kamprad har ett ansvar gentemot anställda och kunder, både moraliskt och ekonomiskt, gentemot det land som varit med att skapa förutsättningarna, skapat infrastruktur, utbildat personal, försett företaget med stöd och skattelättnader.
Jag tror helt ärligt att Anders Borg är helt ärlig: Ni får så mycket, jag skall sänka skatten ännu mera, men betala för fan det lilla som vi begär!
Slutligen: Glorian ”Ingvar” (för 29:90) släpps nu på söndag. Tillverkad i slagtålig plast med ljusslinga från Kina. Lyser för alltid.