Det finns en allmän åsikt om att julstämning är något mysigt. Bara själva ordet ”stämning” berättar för oss vad vi ska tycka om Sankta Lucia, stearinljus och tomteluvor. Ju mörkare och kallare det blir desto mer trivs vi. I knöliga långkalsonger, lager på lager på lager och med påtaglig serotoninbrist trampar vi slask med mys i barm.
Alla delar inte denna gränslösa glädje. För vissa blir nedräkningen till dopparedagen som att halka ned tjugofyra stegpinnar en dag i taget med skärselden sprakande underifrån.
24 december – Alla hjärtans dag är inte hälften så förtjänt av titeln årets mest ångestladdade dag. Men nu är räddningen här. Eliten av svart humor på papper, sex av Sveriges mest populära serietecknare ger daglig tröst till den hopplöse när deras karaktärer får liv i SVT:s julkalendersatsning för vuxna. Liv Strömquist, Martin Kellerman, Sara Granér, Jan Stenmark, Nina Hemmingsson och Ulf Lundkvist visar att jul och kul kanske rimmar. Men inte mer än så.
– Ska den här vara med? Gud, vad roligt! utbrister Sara Granér och tittar roat på dataskärmen. Hon ser för första gången sina välbekanta figurer få liv, i vad som blir ett av avsnitten i julkalendern.
– Alltså det här blinkandet. De blinkar. Vad fint!
Sara Granér är nöjd med hur regissören Jessica Laurén har tolkat hennes enrutingar. Hon är en av de sista att kontrollera sina fyra avsnitt innan de börjar sändas den första december. Bilderna har tolkats, animerats och ljudsatts och i några fall pimpats med lite juldetaljer ”för känslans skull”.
– När jag själv har funderat över hur mina figurer skulle låta om de pratade så skulle det låta ungefär så här. De har ingen mänsklig röst. Jag är glad att de har hittat en ton som verkligen fungerar. Det känns fortfarande jag, säger Sara Granér om figurernas grymtningar. I animationerna har man låtit bli att ge karaktärerna mänskliga röster. Dels för att pratbubblorna och texten fyller sin funktion, men också för att inte förstöra seriernas egenvärde.
– Tänk om man helt plötsligt skulle låta Rocky prata östgötska. Det skulle ju förändra hela bilden och tvinga folk att tänka om. Vi vill inte styra det där, säger Charlotte Hellström, projektledare på SVT Kortfilm som ligger bakom idén.
Bilderna som är utgångspunkt för animationerna är ett urval av tecknarnas samlade verk. Det är inget speciellt jultema, utan i staden där alla karaktärer bor flyter livet på som vanligt. Snön faller, men gynekologen går fortfarande till sitt jobb på sjukhuset och folk är fortfarande fylledesperata i baren.
– Det behöver inte vara jul jul jul. Allt blir så forcerat om det ska vara nissar överallt. De vardagliga sysslorna avstannar ju inte bara för att julstämningen tilltar. Man behöver ju gå till gynekologen och söka jobb, även om det är dagen före julafton, säger Charlotte Hellström.
Varje dag fram till den 24 december släpps ett nytt avsnitt på SVT play. I tv kommer de korta avsnitten att skymta förbi när det finns hål i tablån. Det spännande lucköppningsmomentet har glömts bort, men kompenseras av en överraskning på nyårsafton.
Till skillnad från traditionella julkalendrar bygger inte ”Rim & Reson” på cliffhangers. Historierna är fristående, men har knutits ihop med en gemensam utgångspunkt. De olika tecknarnas alster beskriver vad som kan pågå på olika håll i en och samma stad. Regissören Jessica Laurén beskriver kalendern som en blandning av diskbänksrealism och saga.
– Det är stämningsfullt och julfint, men samtidigt med en viss touch av ångest. Allt runt omkring är så idylliskt, men det är de här känslorna som många egentligen upplever. Jag tror att många kommer att känna igen sig i det, säger hon och förtydligar:
– Att det är just dessa som är Sveriges mest populära serietecknare säger ju en del om hur vi mår i det här landet.