En mäktig latinovåg har svept in över Croisetten. Av årets rekordmånga spanskspråkiga filmer tillhör två av dem toppfavoriterna: Pedro Almódovars "Volver" och Alejandro Gonzalez Iñarritus "Babel".
Om Almódovar pendlar mellan Madrid och hembyn i La Mancha, så rör sig Iñarritu obekymrat mellan kontinenterna.
- Det vore förstås pretentiöst att säga att "Babel" är en röntgenplåt av världen, men jag har försökt att skildra hur vi bygger in gränser i våra egna själar, säger den mexikanske regissören som rörd till tårar av mottagandet på världspremiären i Cannes.
- Vi har förlorat förmågan att lyssna på varandra och ser "Den andra" som ett hot. Inte minst en imperiemakt som USA ser alla andra som potentiella terrorister just nu. Och det kan leda till stora misstag. Men oförmågan att kommunicera gäller alla - makar, barn mot föräldrar etcetera, säger Alejandro Gonzalez Iñarritu.
Efter att ha utforskat Mexico Citys olika sociala skikt ("Älskade hundar") och vägt den mänskliga själen ("21 gram") jobbar Iñnaritu med global kommunikation. Det finns få regissörer som stämmer bättre in på Nokias reklamslogan "Connecting people". Pressträffen för "Babel" blev en miniatyr av FN: s generalförsamling med skådespelare från Mexiko, Marocko, USA, Australien och Japan. Samt en gravid Hollywood-hunk, Brad Pitt, som kommunicerade genom ett kort e-mejl.
- Jag vill göra en film som pratar om fördomar utan att vara fördomsfull. Om ni ser en film om människor och inte om kulturer så har jag lyckats. "Babel" handlar om vad som förenar oss, inte så mycket om olikheterna, säger Iñarritu.
I Bibeln berättas historien om hybristornet som provocerar Gud att skilja människorna åt genom att skapa språkbarriärer. Iñnaritu är inte ute efter att predika Gamla Testamentet, men tycker att Babelstornet var en passande liknelse för kommunikationssvårigheter.
- För mig är det egentligen inte själva språkbarriärerna som är problemet, utan fördomarna som håller oss isär. Alla kulturer har sina egna kriterier för lycka. Det är lidandet som förenar oss - ytterst handlar det om en oförmåga att älska eller att ta emot kärlek. Och hur sårbara vi är och våra nära, säger Iñnaritu.
I "Älskade hundar" och "21 gram" länkas rollfigurerna samman av bilolyckor. I "Babel" är det ett vådaskott i den marockanska öknen som triggar en händelsekedja som förenar en marockansk bergsfamilj, en mexikansk barnflicka, en traumatiserad Tokyo-flicka och ett amerikanskt par i kris. Den pojkaktige Brad Pitt har transformerats till en mogen familjefar som blir brutalt utlämnad i den marockanska öknen när hans hustru, Cate Blanchett, blir vådaskjuten. Det är inte ofta man ser två Hollywood-stjärnor kramas över ett bäcken.
- Man kan säga att vi möttes under ganska oväntade omständigheter. Att spela med Brad Pitt är som choklad! säger Cate Blanchett som inte slipat bort sin australiensiska accent efter många år i London.
- Jag har aldrig sett Brad Pitt så intensiv, rörande och fullständigt deformerad. Scenen där han pratar med sina barn på telefon är det mest gripande som jag någonsin sett, säger Blanchett.
Själv hyllas hon hårt för sin förmåga att fylla bioduken trots att hon tvingas ligga nedkissad i en blodpöl med surrande flugor. Men Blanchett vidarebefordrar berömmet till regissören.
- Det är inte rollfiguren utan hur rollfiguren passar in i filmen och hur den uppfattas. Detta är just detta som är grejen med att jobba med en mästerregissör, säger Blanchett som hade med sina små barn under den tuffa inspelningen i Marocko.
- För mig handlar filmen om relationer mellan föräldrar och barn, något som vi alla förstår. Den kändes precis lika personlig för mig som för Alejandro.