Gekås vd, Boris Lennerhov tycker att svaret på varför över en miljon tittare såg första programmet är givet.
- Det är enkelt – många svenskar har en djup relation till Gekås. Att åka hit är en upplevelse, shopping är en upplevelse, och folk som inte varit här vill se hur det är.
Efter två sända avsnitt och efter att ha sett bitar ur de kommande, tycker Boris Lennerhov att bilden av Gekås börjar nyanseras. Men han väntar sig inte att tittarna ska få en fullständigt ärlig bild av hur vardagen ser ut på Gekås. Enligt Boris Lennerhov är de allra flesta besökare och anställda helt vanliga människor som inte sticker ut märkvärt och knappast skulle vara spännande att plats i rutan.
- Man har gjort en realistisk avvägning av vad som funkar i kommersiell tv. Programmet måste ju vara sevärt, väcka känslor. Folk ska skratta, gråta eller chockeras. Man har valt ut en viss typ personer att visa upp. Människor kan ju vara väldigt roliga utan att veta om att de är det.
Programidén diskuterades ingående i Gekås ledning och med facket. Den största fördelen man såg var förstås all uppmärksamhet som ”Ullared” skulle ge varuhuset. På minussidan fanns risken att serien skulle förlöjliga varumärket och framställa de medverkande anställda på ett negativt sätt.
- Men till slut gjorde vi bedömningen att det var värt att köra.
På Gekås arbetar 1080 personer. En handfull av dem har blivit tillfrågade att ”synas lite extra” i dokusåpan. Boris berättar att man försökt tänka till i urvalet av karaktärerna. Ytterst representerar de sig själva, men givetvis ska deras medverkan inte skada varumärket Gekås. Och de ska vara personer som man bedömer kan hantera uppmärksamheten utan att ta skada. Men vad de medverkande anställda gör med sitt nyvunna kändisskap säger sig Boris Lennerhov inte kunna styra över.
- Vi har bett de tillfrågade att vara försiktiga och inte låta sig imponeras av allt ståhej. Men det är klart, har man inte känt sig sedd på 35 år och plötsligt är sedd av miljoner kan det lätt bli för mycket. Fast hittills har det inte uppstått några större problem. Morgan till exempel, som synts mycket i programmet, gillar läget skarpt.
Morgan Karlsson, lagerarbetaren med ansvar för första hjälpen-lådorna och med uppgift att fräscha upp kläderna innan de går i butik, har redan blivit ”Ullareds” älskade antihjälte. Han berättar att han först inte trodde på ryktena att ledningen och tv-teamet ville ha honom med i serien.
- Men efter provfilmningen när jag fick höra att jag var en av favoriterna bestämde jag mig för att ge gärnet. Jag släppte in tv-folket i mitt hem, visade när jag grillade och berättade hur jag levde – att jag var kristen och singel och så.
Han tycker att serien ger en rättvis bild av honom.
- De har ju klippt snuttar ur en massa timmars film så klart, men jag har ju bara sagt sådant som är sant så det känns helt okej. Hittills har jag inte sett något som gör ont.
I förra avsnittet av Gekås fick tittarna följa med på grillning hos Morgan – en stund i trädgården där han ackompanjerad av melankolisk musik berättar öppenhjärtligt om sin ensamstående tillvaro och sin tro på ett bättre liv i himlen för sådana som inte lyckas helt i livet. Det är en sekvens som manar till djup empati, men Morgan Karlsson tycker inte att hans livssituation framställs som sorglig.
- Jag trivs och är nöjd med mitt liv. Det är ju lite tråkigt att folk tycker synd om mig, men det kan jag la ta.
Överlag gillar han, som Boris Lennerhov sa, läget skarpt. Uppmärksamheten ”känns positiv” och han verkar ta sitt nya kändisskap med ro. Han tror inte att det kommer förändra så mycket, i bästa fall blir han bjuden på ”någon fest i Stockholm” eller får vara med i direktsänd tv. Men han tror att hans roll i ”Ullared” kan gynna företaget.
– Vi har pratat om att nu när jag är en ”Ullared”-profil borde jag synas mer för kunderna, jobba ute i butiken och inte stå gömd på lagret. Det känns positivt.
Är du redo för en andra säsong om den blir av?
- Nja, jag har nog inte så mycket mer att ge, jag har ju redan berättat allt.