Det är bara något decennium sedan kortfilmen levde en tynande tillvaro. Att göra kortfilm låg det inte mycket prestige i. Biograferna har alltid varit svåra att övertyga om kortfilmens dragningskraft och ett fåtal visningar i SVT räckte inte för att hålla entusiasmen uppe.

Men de senaste åren har något hänt.

– Svensk kortfilm står i dag högt i kurs internationellt. Det är svenska bidrag med på nästan alla prestigefyllda utländska festivaler, säger Svenska filminstitutets kortfilmskonsulent Andra Lasmanis.

Förra året var en film Oscarsnominerad och i år fanns två bland de tio bästa, men nådde inte ända fram.

Svenska filminstitutet fick 2010 in 133 ansökningar om stöd för novellfilmer – 6 beviljades – och närmare 400 kortfilmer, varav en tiondel fick pengar.

– Det är ett väldigt tryck. Och projekten blir bättre och bättre. Jag tror en orsak är att folk har växt upp med rörliga bilder. Att behärska bildspråket är självklart, säger Andra Lasmanis.

På Göteborgs filmfestival har kortfilmens status ökat sedan priset Startsladden instiftades för åtta år sedan. Prissumman ligger på runt 200.000 kronor i kontanter och produktionsstöd från olika företag i branschen värt cirka 700.000. Det gör priset till ett av världens största kortfilmspriser.

– Det har ju gått jäkligt bra för dem som vunnit Startsladden. Flera av dem har gått vidare och gör långfilm nu, säger Mirja Hildbrand, som ansvarar för kortfilmsprogrammet på Göteborgs filmfestival.

Ett exempel är Andreas Öhman som vann Startsladden 2009 för ”Mitt liv som trailer”. I år var han med och slogs om en Oscarsnominering för ”I rymden finns inga känslor” och snart börjar han spela in sin andra långfilm.

– Kortfilm är skitbra när man börjar göra film. Nu för tiden behövs det ju ingen dyrbar teknik. Ingen kan skylla på att man inte får chansen. Vår generation har haft mobilkameror och videokameror sedan vi var små, säger han.

Med Youtube har kortfilm gått från att ha vara ett format för filmnördar till det vanligaste sättet att se på rörliga bilder.

– Youtube är ju ett fantastiskt forum för att nå ut med sina kortfilmer. Kanske främst de som är kommersiellt gångbara. Men internet är över huvud taget enormt användbart. Med chattar och bloggar kan man få kontakt med andra filmare och visa vad man gör för varandra.

Andreas Öhman menar att det har skapat en annan mentalitet i den nya generationen filmare.

– Alla hjälper, peppar och stöttar varandra. Det är en mer vänskaplig anda än jag tror att det har varit förr.