Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Film & TV

Kristofer Ahlström: Därför provocerar ”Vegorätt”

SVT:s nya matprogram ”Vegorätt” med Elenore Bendel-Zahn och Karoline Jönsson.
SVT:s nya matprogram ”Vegorätt” med Elenore Bendel-Zahn och Karoline Jönsson. Foto: Mattias Ankrah / SVT

SVT:s vegetariska matlagningsprogram ”Vegorätt” har blivit samma samtidsmåltavla för kritik som ungdomssatsningen ”Boys” blev; försöket att ringa in en målgrupp har bara gjort målgruppen förbannad. 

Ida Kjellin på sajten Tvdags provoceras av ”yoga i gyldene sädesfält” och ”knasigt grönkålsnojsande”. Cafés Björn Werner retas i sin tur av att programledarna ”lagar frukost på en jävla åker med vita hästar”.

Det är inte utan att man börjar tänka på den snarlika kritik som riktats mot SvD:s ”A perfect guide”-bilaga och deras livsstils- och klickonomimaximerade inslag ”Min helg”, där privilegierade människor skildrar sina privilegierade veckoslut på ett sätt som i jämförelse får Marie Antoinette att kännas snörpt av svångremmen.

Men där ”Min helg” provocerar genom sina finansiella utsvävningar och ett liv där inget hålls tillbaka i njutandets tjänst (trendkrogar! Tryffelpizza! Hus i skärgården!) så är det snarare friheten som framkallar hatet mot ”Vegorätt”.

Vi lever i en tidsekonomi. Allt fler saker pockar på vår uppmärksamhet, samhällets tempo accelererar konstant, det uppkopplade, enorma utbudet av upplevelser skänker ångest över oförmågan att hinna med. Vi äter frukostar stående över diskhon för att hinna med livspusslets allt fler fragment.

Men i ”Vegorätt” skildras ett liv där tidstillgången verkar så oändlig att man kan ägna flera minuter åt att älskvärt stirra på en handfull champinjoner eller njuta en frukost i ultrarapid ovanpå en höbal insvepta i zenitsolens strålar.

Jag minns en artikel i en hälsotidning för några år sedan om hur man skulle äta på mindfulness-sätt: testet var att tugga varje russin i fjorton minuter åt gången. På så vis skulle man bli mer medveten om varje nyans av smaken och inte gå miste om måltidens fulla potential. Ironiskt nog spelade det på samma rädsla att bli utan en upplevelse som det stressiga onlinelivet gör, en kritisk rannsakan av ens egna livsval.

”Vegorätts” klippbilder är beskurna vykortsmotiv från ett perfekt liv, inte olika de filterförsedda självbedrägerier vi ägnar oss åt på Instagram, och att kunna ägna all sin tid åt något så obetydligt som utomhusyoga eller att tvätta en potatis är givetvis ett tydligt brott mot det produktionsbaserade samhällskontraktet. På så vis gör ”Vegorätt” något mycket subversivt. Och just därför är det så provocerande.