Kulturministern har sätt sin ära på att det ska bli ett nytt avtal före nyår och chefsförhandlaren Lennart Foss hoppas stoiskt att hinna sy ihop avtalet senast på nyårsafton. Men sprickorna i förhandlingsfasaden talar sitt tydliga språk.

Lennart Foss sa på sensommaren att han en månad senare väntade på en avsiktsförklaring från dem som ville gå med i avtalet. I dag måste han tillstå att någon sådan inte skrivits.

– Nej, nu är det pang på rödbetan i stället, det vill säga vi förhandlar direkt om ett nytt avtal. Och även om vi hade fått till en avsiktsförklaring är det ingen garanti för ett nytt avtal, säger Lennart Foss och påstår att samtalen går som planerat och att han väntar sig att få till ett avtal ”om förhandlingarna inte bryter ihop totalt”.

Hela delegationen lär inte ha träffats sedan i september. Oron sprider sig. Flera av filmbranschens tyngsta företrädare har under hösten visat påtaglig nervositet över det låsta läget. I debattartiklar i DN har man kunnat läsa om ett ”låst förhandlingsläge” såväl som ett ”filmpolitikens sammanbrott”.

Därtill publicerade i förra veckan en av de nyinbjudna parterna i förhandlingsdelegationen, bredbandsoperatören Telia, en helsidesannons i Svenska Dagbladet. Där deklarerade man behovet av en förändrad filmpolitik, som kan gynna produktion av film och en breddning av utbudet.

Annonsen, liksom debattartiklarna, var i mångt och mycket ett indirekt påhopp på biografägarna, som har makten över den visningsordning som nu råder på marknaden. Enligt den har biograferna första tjing på långfilmer. Dvd-distributörer och onlinesajter som Voddler liksom SVT får vänta i månader innan de kan visa en ny film. Det är inte svårt att gissa vilka som gynnas av en sådan ordning. Lägg därtill det nuvarande avtalets paragraf, som säger att endast film ämnad för biograferna kan få stöd. En filmpolitik anpassad till den digitala verkligheten betyder att nya filmer – medan de fortfarande är nya – måste kunna ses i mer än en biosalong.

Bengt Toll, vice vd på Svenska filminstitutet, låter inte lika förhoppningsfull som regeringens förhandlare. Toll är en av dem som begärt svar från staten vad den vill med svensk film, nu när avtalsparterna inte ser ut att komma överens.

– Min oro är att vi antingen får ett avtal liknande dagens eller att vi inte får någonting, säger Bengt Toll.

Ett avtal som i dag innebär att bredbandsoperatörerna och dvd-branschen liksom filmsajterna på nätet inte kommer med. Det är dessa som det är tänkt ska tillföra det frivilliga branschavtalet mera pengar. Filmen anses underfinansierad med 100 miljoner kronor, och statens bidrag har nått sin gräns.

Känner biografägarna sig träffade av kritiken?

– Absolut inte. Biografägarna och filmdistributörerna är störst finansiärer av avtalet och bör kunna räkna med att få något tillbaka. Filmavtalet och den svenska marknaden speglar hur den internationella marknaden ser ut. Där har man också en lanseringscykel med premiärer på olika plattformar i en viss ordning. Man jobbar i en fönstervärld även där, säger SF Bio:s vd Jan Bernhardsson.

I dag kommer uttalandet från EU:s generaladvokat, som ska avgöra om Ipredlagen ska gå att tillämpa i Sverige. Med dess hjälp kan upphovsmän lättare komma åt nätpirater. Varför är det ett viktigt utslag för filmbranschen?

– Ska man bygga ett filmavtal baserat på framtida intäktsflöden är det väsentligt att veta om Ipredlagen gäller, säger Jan Bernhardsson.

Ett uttalande som går stick i stäv med bredbandsoperatörerna, som hela tiden bannlyst piratdiskussionen från förhandlingsagendan. Operatörerna kan naturligt nog inte ta på sig att gå med i ett avtal, som innebär repressiva åtgärder mot deras egna kunder.

– Avtalförhandlingarna är inne i ett helt avgörande läge. Även om det inte blir nu så talar tiden för att vi så småningom får en flexibel fönsterpolitik. Men det vore roligt om Sverige kunde vara ett föregångsland inom filmen, vi har kunnandet, säger Stefan Trampus, TeliaSonera bredbandschef.